Fruktmaskin, Kexchoklad & Kallbrand
Det finns ett behandlingshem i Skarpnäck. Jag hade flera kunder därifrån dagligen. Men inte visste jag att Tobaksaffären i sig själv var en instutition.
Mina “stammisar” var en brokig skara av endera imbecilla och endera sorgliga människor.
Som Spelnarkomanerna.
Heroinister? Lättviktare. Har ni sett nån som går på ATG nån gång? Mycket värre.
Crackhoror? Flugviktare bredvid en som är beroende av en Fruktmaskin.
Låt mig redogöra för ett axplock av de värsta grejerna jag upplevde under min sejour som butiksbiträde.
–
Människor som kom in varje dag för att köpa triss är de som drivit mig närmast att mörda någon nånsin. Konversationen brukade vara så här:
Kund (efter att ha handlat sedvanliga andra missbruk) : -…och så tar vi en lott också.
Jag – Javisst. (Öppnar locket till lotterna)
Kund – Har du en med vinst på? (Ler mot mig som de sagt nåt roligt)
Jag – (Svarade så här de första veckorna:) –Jag ska se vad jag kan göra (Ler falskt)
Jag – (Svarade så här efter ett par månader) –Det kan jag väl för fan inte garantera. (Mycket bistert ansiktsuttryck. Dessa var dagarna då jag slutade kompis-skratta)
Jag insåg snart att det här yrket kanske inte passade mig så bra.
I vilket fall så vann till slut en av stammisarna ordentligt på trissen. 10.000 spänn. Jag gratulerade och skickade in henne till stan där man hämtar ut storvinster. Jag tänkte det var väl härligt, nu kan hon ju köpa nåt fint för pengarna istället för att bränna allt på cigg & triss. Fuck me , två timmar senare var idioten tillbaka och köpte triss för 4.000 kronor i ett svep.
Triss är ändå ingenting bredvid de som har spelsystem på tipset. De som spenderar hela veckan med att hitta den perfekta matematiska uträkningen och den perfekta raden. Jag hade en kille som varje fredag lämnade in ungefär 50 tipskuponger som jag drog genom apparaten. Han satsade kanske 1000 kronor i veckan. Han såg värre ut än en lodis. Samma trasiga kläder, samma ovårdade ansikte, samma desperata blick. Jag tyckte synd om honom. Han fick dricka hur mycket kaffe han ville i butiken.
En vacker dag slog lyckan äntligen till mot honom. Hans system satt! Han håvade in storkåvan på en sådär 25.000 kronor. Jag blev själaglad för hans skull. Han var riktigt glad.
På fredagen efter vinsten lämnade in ett heltäckande system som kostade runt 10.000 kronor. Bulletproof, sa han. Behöver jag säga att det sprack?
Tipset är ingenting mot hästarna. Jag tackar min lyckliga stjärna för att Tobaksaffären jag jobbade i inte hade ATG. De som kom inrusande med vanvettig blick efter lördag lunch och skrek –ATG ATG ATG Har ni ATG!??? vill jag aldrig lära känna närmre.
Dessvärre, för min skull, hade vi Fruktmaskinen.
Dessa apparater var inte lagliga och en stor anledning till varför Svenska Spel lanserade Jack Vegas. Bara vår apparat drog in höga femsiffriga belopp i månaden. Man trycker på en knapp och vips blir ett helt beskedligt spel förvandlat till rena rama Las Vegas. Jag hade en bunt lirare som matade in hundralappar i massor i apparaten varje dag. Två tanter som ljög för sina gubbar och kom in och spelade så fort de hade chansen. Besatta.
En som jag kallade “Knacken” som brände iväg en femhundring på tjugo sekunder. Han bettade högsta insats 64 spänn trycket. Jag hade en glidare som en morgon kom in och brände 10.000 efter en natt i nån olaglig pokerhåla. En ung tjej som förstörde sitt liv framför mina ögon. Så gott som alla som spelade på maskinen var spillror av en människa eller på väg att bli en sådan.
En kväll, min tredje arbetsvecka, kom en av de värsta spelmissbrukarna in. Han var ganska läskig. Och han hade mycket pengar. Han hade druckit en hel del. Han brände femton tusen spänn. Klockan blev sju och jag sa att jag måste stänga butiken. Han sa:
-I Helvetes jävlar att du gör, din lilla idiot. Jag ska vinna tillbaka mina pengar.
Det tog inte långt stund för mig och mitt bultande hjärta att inse att jag var tvungen att låta honom spela vidare. Jag låste dörren och lät han fortsätta. Jag ringde chefen som sa att jag bara skulle vara snäll och låta honom spela.
Mannen tog upp en medhavd spritflaska och halsade drycken alltmedans han tryckte bort pengarna. Ni vet hur det fungerar -desto större förlust, desto större insats.
Han blev argare och argare och jag var riktigt skraj för hur i helvete det här skulle sluta. Jag försöker fokusera på annat och börjar stänga ner text-tv skärmar och godisburkar. Räkna kassa och städa upp. Då ser jag genom rutan utmot gatan att en annan mysko man står och iaktar mig.
Yxmördarn. Med ett djävulskt flin.
Här hade jag alltså hamnat. Från askan in i elden, som man säger.
–
Låt mig avrunda dagens inlägg om mina “stammisar” med att berätta en riktig solskenshistoria in reverse.
En eftermiddag ramlade det in en man med ett öra på plats, det andra blodigt i sin hand. Han var rejält berusad och burdus. Han klarade inte hålla balansen när han kommit fram till kassan. Han snavade på sig själv och föll ihop över vårat kexchokladställ. Han blottade sitt blodiga hål i huvudet och tappade örat på backen. Jag gick och hämtade diskhandskarna och lyfte upp honom. Jag lyckades forsla karln ur butiken.
Efter det tvättade jag golv och kexchoklad från blod. Jag lugnade gråtande kärringar och barn och fortsatte tobakskommersen. Jag tänkte för mig själv att det här var bland det sjukaste jag varit med om.
Tre dagar senare kom den öronlöse tillbaka med örat fastsytt igen. Så långt allt väl. Men han haltade kraftigt och hade ett stort konstigt bandage på vänster fot. Vad hade då hänt nu då?
Jo, den förbannade idioten hade skadat lilltån riktigt illa i ett fyllebråk. Den var i princip krossad sa han. Men gå till sjukan då, sa jag. Äh, sa han.
I slutet av veckan kom han in i butiken med hjälp av en gammal avsågad stylta. Han kunde knappt stå upp, än mindre gå. Bandaget såg ut som en sanitär olägenhet och det doftade konstigt. För att göra en lång historia kort hade gubben inte gått till sjukan utan själv skurit bort resterna av den lilla tån. Därefter hade han supit. För att dämpa smärtan.
Utan lilltå är det svårt att hålla balansen så han föll igen. Jag hjälpte honom upp och sa att nu fan åker han till sjukhuset innan det går riktigt illa.
Det gjorde han tydligen inte. Ett par veckor senare fick jag veta att han dog i sviterna efter egen-operationen. Kallbrand.
*
Mina första år i Stockholm fortsätter. Härnäst blir det mer om kunderna i butiken och mitt flyttlass till Årsta Partihallar och sedermera Kärrtorps risigaste kåk.
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80