Front 242
Så var jag framme vid Front 242 då.
Jag har våndats rejält för det här inlägget. Dragit ut på det. Lagt det åt sidan. För hur-i-hela-havet ska jag kunna sammanfatta Front 242´s hela karriär i ett inlägg? Vid Getsemane! Jag är uppe i över 200 inlägg om Depeche Mode även om det är en orättvis liknelse. Men ändå. Det enda rätta måste bli att vara så kortfattad, koncis och infantil jag kan vara. Jag skriver det därför i formen ett redovisningsarbete. Nivån ligger nånstans kring ett väl godkänt arbete av en elev i en sjätte klass.
Det började med “Geography”. Den skivan betyder en hel del för en hel del. Jag själv inkluderad. Musiken är monoton och kompromisslös. Ändå med melodier. Det är Suicide, Kraftwerk och Belgien som krockar. Bang!
Det fortsatte med en rad maxisinglar och “No Comment” som alla i sina stunder är den bland den absolut bästa tyngre elektroniska musiken som gjorts.
Min första kontakt med bandet var 1986 när jag, efter tips från både dåtida bästa polaren samt mina äldre kusiner, inhandlade “Endless Riddance”. Den var jättebra.
1987 gjorde Front 242 “Official Version”. Då var de på god väg att bli ett Belgiskt svar på Depeche Mode. Påbörjat samarbete med en viss Anton förminskade inte chanserna.
1988 kom “Front By Front”. Den hade med en låt som var bra. Ja, alla låtar var bra i olika grader. Men speciellt den här som många svarta dansar till på disco med väggar klädda i kamouflagenät.
Front 242 blev jättepoppis. Kanske inte i Afrika. Men nog är denna video inspelad på denna kontinent?
Nu var bandet i sitt Zenit. Sitt Xanadou. Sesam hade öppnat sig.
Men vad fanns inne i skattgrottan?
The Orb.
Kanske inget större fel i sig. Men de skalliga OCH samtidigt långhåriga britterna blev Front 242s kommersiella och, till vissa andra musikaliska delars, död. för med de två konstigt betitlade skivorna “06:21:03:11 Up Evil” och “05:22:09:12 Off” så var F242, as we knew them, borta.
Jag älskade visserligen detta ändå:
Eller älskade. Jag AVGUDAR detta. Det börjar väl bli dags att ta i lite. Och säga som det är: Belgisk musikhistoria hade inte sett likadan ut utan Bressanutti/Codenys/De-Meyer/R23. Syntare hade inte sett ut som de gjort. Det sk EBM hade inte funnits.
Vi hade visserligen sluppit 789 000 talanglösa tyska syntband, det är sant. Men man får inte lasta kvartetten för detta.
Och som i The Neon Judgements fall tycker jag vi tar och glömmer allt som hänt musikaliskt de senaste femton åren. Det finns en tid att vara innovativ och pionjär, en annan att tappa sig själv i ett annat sound och vara lite för gammal och lite för mycket i fel land för att lyckas och en tredje iför att göra travesti och tragedi av sig själv. Iklädd orangea vägarbetarkläder och reflexväst.
Annat var det med fallskärmar, skyddsvästar, solbrillor och baseballträn. Genialiskt.
Jag borde lista Front 242s bästa låtar nångång. Här är några som lätt är med:
Operating Tracks
U-Men
Kampfbereit
Lovely Day
No Shuffle
Take One
Rerun Time
Quite Unusual
Masterhit
Television Station
Slaughter
Circling Overland
Headhunter
Welcome To Paradise
Sacrifice
Gripped By Fear
Tragedy For You
Animal (99 Kowalski singel-Versionen)
Crushed
*
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80