Do you remember the first time?
Det går inte att köpa känslan man har när man hör en ny Depeche Mode skiva för första gången.
1984– I pojkrummet på Bäckagatan en onsdagsmorgon låg två överraskande gåvor vid foten av min säng. Ditlagda av lokaltidningens recensent som kvällen innan druckit några öl med farsan på nedervåningen av vårt hus. Den ena var en basketboll signerad av Harlem Globetrotters. Spelade mindre roll med tanke på den andra presenten.
1986 – Sent på lördagskvällen, via en hemlig trapp, smög jag och kompisen ner till hans farsas hifi butik (de bodde ovanpå) och lyssnade i mörkret på en osåld skiva.
1987 – Efter att först blivit uppringd från en extatisk nyss inlyssnad Jens skrev jag, med puls på 240, noga ner alla titlar på en skrynklig lapp. “Little Fifteen”. Jens kom sen i ilfart och plockade upp mig på moped för färd ut till Sjögrens majestätiska villa ute i Hätte för premiärlyssning.
1993 – Hemma hos Kenta. Ni kunde läsa texten i min 151-lista. Och kanske får ni läsa det i en bok nångång:
“Jag och Kenta satte oss ner på heltäckningsmattan framför stereon. Kentas hela Depeche Mode-samling mitt framför oss. Hundratals vinyler. Promos. Testpressar. Livebootlegs. Tysklandspressar. Japanpressar. Ja till och med några acetat. Idag var de inte i fokus.
Utanför, en strålande vårdag. Det var fredag eftermiddag, vi hade tack vare av ett klanteri från tanterna i Åhlens skivdisk fått labbarna på varsitt ex av Depeche Mode´s nya album tre dagar innan release.
Med skälvande händer och en sjukt stor förväntan stoppade vi in cd:n och tryckte på play. Kenta la in en färsk snus, jag tog en klunk cola. Första låten hade vi såklart hört innan, men självfallet ska en platta vid första lyssningen höras i sin helhet. Vi tog in den höga volymen och bläddrade genom häftet innan det magiska ögonblicket.
Ett piano. En dov, liksom rullande bas. Ett svängigt beat. En riktigt bra vers. Vi stirrade med våra största ögon rätt in i högtalaren. Vi kände att NU kommer refrängen! Och det gjorde den verkligen. Ut ur högtalaren sparkade “You´ll stumble in my footsteps” för första gången någonsin till oss på käften. Kenta bara gapade. Såtillvida att snusen gled ut från överläppen, ner på hakan och hamnade i en klump på golvet. Själv började jag blöda näsblod. Det är sant.
Och efter låten var vi tvungna att avbryta den planerade genomlyssningen av skivan i sin helhet. Vi fick ta paus och springa runt i rummet, sedan ut ur huset för att hoppa jämfota och hytta med nävarna, skrika Ronjaskrik i vårsolen och kramas i gräset innan låt tre skulle kunna spelas. Vi hade just hört “Walking In My Shoes” med Depeche Mode för första gången. Jag glömmer det aldrig.”
2005 – På KGB. Strage intervjuades av SvD och hade promon i väskan. Två öl senare satt vi på nedervåningen med “A Pain That Im Used To” på högsta volym.
2009 – För att toppa allt: Med många av mina bästa vänner, som också hör skivan första gången, på Nalen med perfekt ljud och volym från scenen. Tack gode gud för att jag påminner mig om detta varje gång det kliar i händerna att ladda ner “Sounds Of The Universe” Tänk om jag var tvungen att skriva: 2009 -Ensam vid datorn med en rippad version.
*
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80