Båtpartyts Härligheter & Konsekvenser
Min favorit med hela båtpartyt är egentligen avslutningen. Och då talar vi inte om de höjda rösterna från Vieille Montagne sent i natten. Vi talar inte om trappfall, kräks i badkar eller eftersläckare runtom i stan.
Vi talar såklart om dagen D som i Dagen efter. Då jag anländer utsatt tid 11.00 för att riva scenen och lyfta iväg grejer. Redan kvällen innan kunde det konstateras att de sammantaget 13 bandmedlemmarna reducerats till 2, 3 stycken när det kom till det gemensamma rivandet av scenen. Det är ett ganska kasst ratio. Och det småirriterade mig bland annat.
Så ner jag tittade ner i kajutan den tunga lördag morgon skådade jag alléna Mattias Svensson på plats. Med en djup suck slungade jag mig in i salongen. Freddans mobil avstängd. Jocke inget svar. Eas, Linus & Mårre var visserligen på väg då, men min mobil hade precis dött så det kunde jag inte veta. Klockan 12.00 ska allt vara tillbaka på 4-sound annars blir det dryga böter. Mattias och jag packade ihop grejerna, räknade kablar, lyfte upp dem från durken, ringde en taxi och åkte mot Folkkungagatan.
Efteråt vandrade vi tillbaka mot Söder Mälarstrand, fortfarande inga livstecken från Jocke. Via Louise, Jockes sambo Eva och en promenacd från henne från lekparken med Lovis mot hemmet kunde vi till slut nå en utslagen Jocke och därmed bilen som skulle ta oss och alla grejer därifrån. När vi kom tillbaka till Vieille Montagne fann vi herrar Tiljander x 2 & Dielemans med resten av utrustningen, stärkare & guror & annat, uppburen och ställd på kajen. De såg ändå rätt muntra ut. Det visade sig snabbt att de drack öl.
Kort efter vi närmat oss började vi självfallet också dricka öl. Det var ganska soligt. Vi tog en öl till. Det var inte dumt. Louise anlände, hon såg ut att vara rejält på krigsstigen men det tog bara fem minuter innan hon sa “Åt helvete, ge mig en öl.”
Vid den tredje ölen skålade Mårre helt sonika mot ett förbipasserande ekipage och sade mjukt “Ålla”. Nu skulle han visserligen säga “Hola!” och damerna kan varit från ett spansktalande land men det lade ändå ribban för vad det var som hände. Och jag sa det “Fan vi ser ju ut som ett gäng alkoholister, folk tror fan vi är några utslagna söderkisar en helt vanlig dag.” Mårres svar var lika snabbt som dräpande “Fan vadå ser ut som..? Vi är ett gäng alkoholister!”
Timmar gick, till slut anländer Jocke i sin Volvo. Han ser allt annat än pigg ut och säger “Jaså du har tagit en öl bara för att slippa köra” till mig. Tur för honom att jag gjort det annars kanske jag skulle kastat guten i vattnet och skrikit sim tebaks till Visby din humbug! honom för den kommentaren. I vilket fall var han hungrig och gick till en annan båt i närheten för att immundiga sig ett skrovmål.
45 minuter och två öl per skalle senare återvänder han till oss. Då hade Vieille Montagnes ägare tittat ut mer än en gång för att kolla vad i helvete vi hängde kvar där för. Lördagskvällens arrangörer hade anlänt och lånat våran pirra. Kvällens band hade kommit förbi, svettiga därför de utgick från att det kan blivit en dubbelbokning. Mattias, nu grovt försenad -iof inget nytt- till ett rep med Paris skjutsade in aset aka basförstärkarn i Volvocombin. En dimmig Eas tog plats i framsätet och kramade farväl. Och iväg drog de tre.
Kvar stod de sista tappra: Mårre, Linus, Andreas & Louise. Och en hel uppsjö stärkare, gitarrer och från kvällen innan överbliven öl. Klockan hade passerat tre. Mårre & Linus tog sig en “knapp”, delvis en liten jävel absolut i korken. Med ropet “Skaru inte ha dig en knapp?!” till förbipasserande lördagsflanerare och motionärer stänkte de på ganska kort tid i sig ett halvt rör.
Så anlände till slut även Fredrik Broberg. I fel keps och med tveksam räthet i ryggen. Han fick sig en knapp, han fick sig en öl och Freddan var hemma. Med Linus & Freddans kepa, min trasiga kavaj och Mårres värmehållarväst såg vi inte längre ut som söderkisar. Vi var alkoholiserade söderkisar vid kajen för samtliga passerande bilar, barnfamiljer och motionärer.
Efter 45 minuter undrade jag om Jocke inte borde vara på väg tillbaka efter att ha skjutsat hem Eas & Mattias till repan. När vi ringer får vi veta att de inte kommit längre än till Mattias hem på Folkungagatan. Sexton svordomar senare från mig är Mårre & Linus inpackade i en taxi och vinkar hej då med sina prylar. Fair enough, de var i en strålande formtopp och var tvungna att dra till repan och rocka loss.
Kvar är jag, Louise & Freddan. Och fortfarande en stor bunt instrument och stärkare. Rätt ska ändå vara rätt säger vi och säger morsning korsning nu ska vi äta och söka värme och lämnar Guten Fredrik själv på kajen med packningen.
Så där satt han med en platta öl och en halv vodka bland stärkare och fordral och pirror och tittade in i den nedåtgående solen när en man, även han i keps, lika orakad, samma typ av gång, lite äldre till åren och the real thing så att säga anlände. Han hejade med kepsen, satte sig bredvid på bänken, kisade mot solen och halade upp en medtagen bärs ur rockfickan. Pssscccht! Skål fellow brother.
*
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80