Magiska Ögonblick
Tystnad är ju ändå inte detsamma som musik. Sval havsvind, skvalpande vågor och kluckande eka till trots kunde inte stämningen vid stranden där jag skulle gifta mig mäta sig med när jag, timmarna innan vigseln, soundcheckade systemet med Cohen´s “Suzanne”, Mew´s “Comforting Sounds” och Depeche Mode´s “Somebody”.
Musiken satte stämningen. Låtarna, vilken skepnad de än var i (det är ju några av mina absoulta favoriter) fick den lilla båten, barnen som lekte en bit bort och de röda stugorna i fiskehamnen att bli så vackra och episka att jag rös över hela kroppen. Under slutet av “Comforting Sounds” tände jag en cigg, blickade mot horisonten och tänkte på att jag snart skulle vara en gift man. Det mest episka slutet i en rocklåt någonsin, det visste jag ju, var ju vårt outro när vi plötsligt skulle vandra mot bilen, från gästerna, efter avslutad vigsel.
Jag befann mig i en film med ett fantastiskt slut. I en film där de älskande fick varandra.
När jag nu ska börja lista 10 helt magiska ögonblick i filmhistorien har alla det gemensamt att den audiovisuella upplevelsen är perfektion/nästintill perfektion.
Jag är ju en absolut sucker för kärlekshistorier, gärna udda sådana. Och jag kan inte gärna börja någon annanstans än här:
“Fight Club” är en av de fem bästa filmerna som gjorts. David Fincher har kanske sen dess gjort sitt svåra tredje album och därefter inte hade mer att säga. Men här! Oj oj oj! Fight Club är en modern klassiker. Jag kunde inte prata på flera timmar efter jag sett filmen. Finchers makalösa “Seven” är också en av de största filmerna, enligt mig. Men frågan är om det inte är med “Fight Club” mannen blivit odödlig.
The Pixies: “Where Is My Mind”. Pixies är ett av världens genom tidernas bästa band. Och förmodligen det mest inflytelserika rockbandet de senaste 25 åren. När Freddan & co i bröllopsbandet laddade loss tidernas låtset sent på aftonen på vår bröllopsdag var “Where Is My Mind” en av de oförglömliga höjdpunkterna. Vilka bilder man får i huvudet.
#10. Slutscenen i “Fight Club”: Edward Norton spränger systemet, skjuter ut halva sin hjärna och får sin kärlek, Helena Bonham Carter, till tonerna av en av The Pixies största stunder.
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80