Monumentalt
116. Monument
När isländska Gus Gus medverkade på den unika, formidabla “enda” riktiga hyllnings-skivan till DM nånsin -”For The Masses” 1998 valde de “Monument”. De kunde likaväl kallat den “Monotonument”. En briljant version, ett par klasser bättre än originalet som inte alls är dumt i sig.
117. Only When I Lose Myself
Hade refrängen varit lika bra som versen hade vi haft en, tja, topp 50, av låten. Men mer än så här kan det inte bli för låten som är årskamrat med “For the Masses”.
118. Oberkorn (It´s a Smalltown)
Ett riktigt vackert litet stycke instrumental musik. En första antydan till vad som skulle komma några år senare i genren. Som intro till “My Secret Garden” på turnén 1982 funkade den ju hyfsat snyggt också..
*
“For The Masses” är till skillnad från alla tyska och svenska synta-pajaseri-depeche-hyllningsplattor riktigt bra. Veruca Salts “Somebody”, Locusts magiska tolkning av ”Master And Servant”, The Cures “World In My Eyes” och Rabbit In The Moons “Waiting For The Night” tillhör topparna tillsammans med Gus Gus.
På andra coverplattor är det mest en tävlan i vem som programmerat mest likt originalet och vem som har sämst sångare. Mitt pris till sämst sångare nånsin måste gå till den där tyske snubben som sjöng “Useless” för en bunt år sen. Herre herre herregud…Och…vänta lite nu..vad fan..hela versionen på ”Freestate” av några svenskar som hette Sombre View tillhör också det sämsta jag hört, alla kategorier, i hela mitt liv.
Den versionen hade olika effekt på folk. En del, som jag och Jimpan Monell skrattade så vi grät. Andra, som Jens Hellqvist hade fått nog av pajasversioner och blev förbannad. De flesta, om inte alla tributeskivor innan och efter “For the Masses” ligger väl mellan de två känslolägena nånstans.
Kommentarer
10 kommentarer till “Monumentalt”
Pingbacks & Trackbacks
Skriv en kommentar
-
Polls
Loading ... -
Senaste kommentarerna
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
/ 2 person hammock on "64. Bob Hund - Düsseldorf" - I am really impressed along with your writing abilities and also
with the format on your blog. Is this a paid subject matter or did you customize it
your self? Either way stay up the excellent high quality writing, it's rare to look a great blog
/ Highest Pix on "Desmond" - It’s nice to find a blog that so clearly describes
exactly what these things are! We had no idea what they were before
and this discussion is a tremendous help! Thank you so much!
| I had no clue you could do this sort of thing to
your body! W
/ body modification on "Glasvegas" - It's an awesome paragraph designed for all the web viewers; they will take benefit from it I am sure.
/ Montaż on "Panorama och kusiner" - Nasi Goreng
/ Jonas Rofors on "Äggalunken" - Ler förnöjt, eller rättare sagt måste faktiskt hålla mig för skratt för att inte väcka de andra, när jag läser ditt inlägg om småstadslivsaktiviteter i påskatid, även om det var ett tag sedan. Faktum är att jag försökte googla årets datum för denna b
/ Anna Lofors Sjögren on "Äggalunken" - We stumbled over here different website and thought I
should check things out. I like what I see so i am just following you.
Look forward to going over your web page repeatedly.
/ cekic on "Apokalyps!" - Samma här. Men jag måste säga en sak och det är att David Gahan alltid har varit fantastisk under hela sin karriär med Depeche Mode och stundtals på egen hand.
Visst, ibland har han inte varit närvarande eller sångmässig till 100% men med tanke på
/ Jocke J on "Depeche Mode v3.0" - Kan bara hålla med Martin S :-)
/ devotion on "Depeche Mode v3.0" - Fuck me! Dave sjunger besjälat för första gången sedan 2006. Det räcker en bra bit bara det. Jag ger en försiktigt optimistisk första tumme upp.
/ Martin S on "Depeche Mode v3.0"
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
Gud vad jag hatade ALLA svenska DM coverskivor som släpptes under 80-90 talet… Var det nån som köpte dem (förutom riktigt riktigt riktigt inbitna tokfans?)
Minns med rysning, avsmak och blödande öron den svenska “Sometimes I wish I was famous”-plattan. Jösses jävlar helvetes satan vilken atonal, talanglös smörja!
Att jag själv äger den skyller jag på ungdomens vansinne. Sämsta skivan i min ägo? Förmodligen…
Ja, när sk synthband som gör depechecovers blir resultatet oftast eller rent utav alltid bedrövligt. Skitnödiga sångare och som skrivet, programmerat exakt som originalet.
Så For The Masses är nog den bästa coverplattan som släppts.
Deftones, THATH är en riktigt bra mörk historia.
Och Dave Wyndorf hyllar sitt favoritband (dM) med Black Celebration.
Det finns en jävligt bra depechecoverplatta av Pat McDonald. Lite halvråa akustiska versioner.
Dom andra placeringarna är väl till sin rätt. OWILM är väl ett slags halvdant singelsläpp.
THATH, OWILM, WHATEVER.
Skärpning, Hellqvist!! Annars blir du bannad! ; )
Här tipsar man om Alan Wilder-relaterat material i allsköns olika format, och möts av en kompakt tystnad. Men när man försöker skämta?
Då är du på bettet!
Jag älskar de där Alan Wilder grejerna, Jens! Men det vet du ju, eller hur… : )
Jag tror till och med att jag har den plattan där USELESS-covern är med på… Måste leta lite i gömmorna bara…
Det bör vara INFAM från Barrel Of The Sons, utgiven av Energy Rekords 1997.
Ja, det är INFAM, jag var tvungen att lyssna för sakens skull.
Oberkorn är den absolut bästa instrumentala låten Martin gjort och förtjänar en betdyligt högre plats. OWILM däremot är jag böjd att hålla med dig om även om jag tycker att Surrender är ännu sämre.
Freestate av Sombre View kan mycket väl vara kass, jag minns inte om jag hört den.
Dock reagerar jag eftersom jag däremot gick och kärade ner mig i deras (egna) låt Invocation (helst i versionen “Optional”) för länge sedan.
Och vad är det man säger om gammal kärlek?
Kolla upp den.
Kanske faller den inte på plats för dig/er nu 2010 på samma sätt som den gjorde för mig då det begav sig, men det är en av få svenska synthpoppärlor som jag aldrig tröttnar på. Tillräckligt annorlunda för att fortfarande sticka ut, med egensinniga melodier och något slags svårförklarat driv i takten som tilltalar mig.
Någon nämnde Children Within i en annan kommentar.
Jag ser vissa likheter men Invocation är 1000 gånger bättre. Kärlek kan inte förklaras.
Tack för allt fantastiskt du skriver här förresten, världsklass!