Freddans Dråpligaste Stunder #1

Frank

(Del 2)

Min käre vän Fredrk Broberg kommer att lämna listningen av hans dråpligaste stunder i stor stil. Se nu bara till att ni läst del 1 av Frank innan ni läser detta. Håll i hatten för nu öppnar Kollaps en ny dörr:

*

Nån vecka passerar. Freddan är ute på krogen igen. Den här gången har han druckit lite mer ändå. Han ser Pia. –Jag ska in, tänker han tyst.

Han går fram till henne och börjar prata. Eller prata förresten. Freddan viskar riktigt snuskiga saker i hennes öra  -Jag ska ****** dig så **** … Jag ska ****** din ***** …

Pia var inte riktigt på det humöret. –Jag ska nog ta och gå hem, sa hon. Och det gjorde hon. Freddan gav sig inte utan slog följe. De kommer fram till hennes port. Pia förklarar ännu en gång att hon vill gå och lägga sig. Själv. En längre diskussion följer. Freddans snälla, snälla hjälper inte. Hon går in själv genom dörren.

Men Freddan, berusad av henne och annat, blir kvar utanför. Likt Romeo ropar han mot hennes franska balkong på Adelsgatan i Visby. Hans blick är så fokuserad den kan bli mot fönstret högt där uppe. Han börjar busvissla. Detta ger resultat. Pia kommer ner till dörren och säger

Jamen kom upp då.

Freddan trippar glatt med uppför trapporna och kommer in i en extremt liten studentlägenhet. 16-18 kvadratmeter stor. De två hoppar ner i sängen och förlustar sig med varandra. I några få minuter. Efteråt konstaterar Pia att -Du det där var inte så mycket att hänga i granen.

Freddans fylla hade spelat honom ett spratt. När det kom till kritan så hade han inte nått sin sexuella peak den här aftonen. Han somnade tungt i sängen.

Dagen efter vaknar turturduvorna upp i bädden. De ligger och småpratar lite när det plötsligt knackar på dörren. Pia fryser till is.

-Frank, viskar hon. -Det är Frank.

Freddan fylls av en ytterst obekväm känsla. Frank börjar med en bedjande ton ropa genom brevinkastet: -Pia..Pia…Släpp in mig Pia… Jag måste prata med dig..

Det råder total tystnad i lägenheten. De två i sängen liger helt stilla. Länge. De lyssnar efter minsta ljud från trappuppgången. Till slut blir det helt tyst därute. Freddan och Pia börjar trevande att prata med varandra igen. Då bankar det jättehårt på dörren.

Franks bedjande ton är nu borta. Nu är det en uppfordrande röst som gapar:

-PIA! JAG HÖR DIG! JAG VET ATT DU ÄR DÄR! SLÄPP IN MIG! SLÄPP IN MIG!

Alternativen är nu få. Pia går mot dörren för att öppna. Freddan lägger sig platt under täcket. Hans hjärta bultar så hela sängen skakar. Hans lekamen fylls av skräck, skam och svår, svår ångest.

Han kan från sin position höra hur Frank formligen stormar in i hallen efter att Pia öppnat dörren. Ett våldsamt meningsutbyte följer. Det smäller och rasslar. Frank är helt på det klara vad som inträffat i lägenheten:

-Vem har du här? VEEEM har du här?? -Har du FREEEDRIK här??

Det blir någon form av tumult i hallen, skor och jackor flyger när Frank, trots Pias försök att stoppa honom, sätter fart in i lägenheten. Han ställer sig vid sängen:

-UPP MED DIG! RES DIG UPP! vrålar han till den jätteplatta tjugotvå-åringen under täcket. Freddan har inga alternativ. Han reser på sig.

-UT HÄRIFRÅN! UT! skriker Frank.

En mycket tunnklädd Freddan föröker resonera:

-Frank. Ta det lugnt n…

-HÅLL KÄFTEN PÅ DIG! kändes inte som ett bra svar. Snabbt drar Freddan på sig så mycket kläder han kan och kastar sig ut ur lägenheten. Han springer på barfota därifrån så fort han bara kan med sina skor i händerna.

*

Några veckor efter detta går Freddan omkring i Visby när han ser en gänglig, långhårig man komma mot honom. Han får panik, men fortsätter gå. När deras vägar möts sträcker Frank fram näven. -Tjenare! Hur är läget? Kul att ses! Han verkade inte vara så värst upprörd längre. Slutet gott, allting gott.

Och en stor applåd och ett stort tack till levnadskonstnärern Freddan för att jag fick intervjua honom och publicera denna fantastiska topplista. Give it up for Freddan, folks!

n727070350_4482.jpg
Naked Number One.

Kommentarer

2 kommentarer till “Freddans Dråpligaste Stunder #1”

  1. Pickadulver 28 Mar 2008, 10:49

    It Couldn’t Happen Here…

  2. Martin S 28 Mar 2008, 14:36

    Som Jens, tror jag det var, konstaterade så är de här historierna helt fantastiska – och svårkommenterade. Men för oss som har äran att känna Freddan in the flesh är det här makalös humor.

Pingbacks & Trackbacks