Brittisk Pubgospel
75. Blur – Tender (1999)
Blur. Det var ett riktigt jävla bra band det. Från inledande billig flanellmanchester till arenadisco till stor, stor gospel. Deras resa är av det mer udda slaget och det speglar väl sig inte så lite i Damon Albarns rastlösa själ och Graham Coxons truliga indiesjäl. “Tender” låter både Blur och som en låt som redan funnits i 100 år. Det är enkelt, briljant, självklart.
Kommentarer
3 kommentarer till “Brittisk Pubgospel”
Pingbacks & Trackbacks
Skriv en kommentar
-
Polls
Loading ... -
Senaste kommentarerna
- I am really impressed along with your writing abilities and also
with the format on your blog. Is this a paid subject matter or did you customize it
your self? Either way stay up the excellent high quality writing, it's rare to look a great blog
/ Highest Pix on "Desmond" - It’s nice to find a blog that so clearly describes
exactly what these things are! We had no idea what they were before
and this discussion is a tremendous help! Thank you so much!
| I had no clue you could do this sort of thing to
your body! W
/ body modification on "Glasvegas" - It's an awesome paragraph designed for all the web viewers; they will take benefit from it I am sure.
/ Montaż on "Panorama och kusiner" - Nasi Goreng
/ Jonas Rofors on "Äggalunken" - Ler förnöjt, eller rättare sagt måste faktiskt hålla mig för skratt för att inte väcka de andra, när jag läser ditt inlägg om småstadslivsaktiviteter i påskatid, även om det var ett tag sedan. Faktum är att jag försökte googla årets datum för denna b
/ Anna Lofors Sjögren on "Äggalunken" - We stumbled over here different website and thought I
should check things out. I like what I see so i am just following you.
Look forward to going over your web page repeatedly.
/ cekic on "Apokalyps!" - Samma här. Men jag måste säga en sak och det är att David Gahan alltid har varit fantastisk under hela sin karriär med Depeche Mode och stundtals på egen hand.
Visst, ibland har han inte varit närvarande eller sångmässig till 100% men med tanke på
/ Jocke J on "Depeche Mode v3.0" - Kan bara hålla med Martin S :-)
/ devotion on "Depeche Mode v3.0" - Fuck me! Dave sjunger besjälat för första gången sedan 2006. Det räcker en bra bit bara det. Jag ger en försiktigt optimistisk första tumme upp.
/ Martin S on "Depeche Mode v3.0" - Här, Martin, har du början till din nya SOFAD: http://www.davegahan.com/
Habilt, visst. Spännande och ger mersmak? Inte för mig. Jag är trött.
/ Andreas on "Depeche Mode v3.0"
- I am really impressed along with your writing abilities and also
with the format on your blog. Is this a paid subject matter or did you customize it
your self? Either way stay up the excellent high quality writing, it's rare to look a great blog
Och alla låtar som inte nöjer sig med en, utan petar in inte mindre än TRE refränger i samma låt ska uppmuntras!
Dock (efter att ha läst “A bit of a Blur” och sett dokumentären “No distance left to run”):
I det här klippet och vid den här tidpunkten var det ICKE god stämning i orkestern. Alla mådde skit. Förstod inte varandra, vänner som en gång var nära kunde inte längre kommunicera. Instängda i egna eländen (må det vara missbruk av olika former, skilsmässor, depressioner etc – den enda som inte var på galenskapens brant var Dave Rowntree som mest var Dave Rowntree och hade köpt TVÅ Spitfire-plan för sina Blur-pengar och var ganska nöjd med det) så var livet som Blur allt annat än en skrattfest här.
Fan om det inte går att se i klippet, hur livsbejakande den här lo fi-gospeln än må låta.
Ah! Jag ser verkligen fram mot att se “No distant left to run”!
Det låter faktiskt rätt illa om den här versionen. Ansträngt och forcerat ljud. Dålig feeling. Kören räddar framförandet. Men låten är hur som bra och jag är en av dom som tycker att den här plattan är en av Blurs mest intressanta. En av dom jag lyssnat mest på. Coxon är KUNG!