Beth

(forts från “Den Auktoritära Grytlocksluffaren”)

4-5 Juli 1993, Aten

Många av er som tågluffat har säkert åkt samma passage som jag och Sjögge gjorde; Brindisi-Patras över Adriatiska havet. 99,5% av de som anländer i Patras, Grekland tar sedan det skrangliga tåget mot Aten. Det gjorde inte vi. Det var ju livsfarligt hade vi fått för oss. Istället åkte vi luftkonditionerad buss. Det kostade oss 200 spänn mer/skalle. Kassan fortsatte att snabbt sina.

Vi anlände i Aten ett par dagar tidigt, för att inte säga en hel vecka för tidigt. Vi hade bestämt att mötas upp där med en polare från Tranås ,Pelle, som ganska nyligen flyttat till Aten för att jobba. Men han var ute bland de Grekiska öarna när vi kom fram så vi fick börja leta hotell i Aten för åtminstone en natt.

Den grekiska huvudstade satte verkligen den svettiga ryggen i arbete. Värmen från Paris framstod som en sval bris i jämförelse med detta. Vi hittade en skugga och ställde av oss säckarna och pustade ut efter att vandrat in i centrala Aten.

När vi satt där kom en grek fram och frågade på knacklig engelska var vi kom ifrån. På vårat svar “Sweden” tittade han mot horisonten och sa “Sweden…much money, much, much money“. Vi tittade förskräckt på varandra, greppade våra säckar och galopperade raskt iväg från viloplatsen. 

Efter ytterliggare ett kort tag mötte vi vad vi trodde var ett engelskt par, en söt mörk tjej och en rödfräknig kille med en Tottenham Hotspurs kepa. Vi frågade om de visste om något okej hotell och de tipsade om det de bodde på och vi tyckte det lät bra så vi slog följe med dem.

Vi tog in på hotellet, kom överens med paret om att mötas på hotellets tak, där det fanns en bar, om några timmar. När jag väl stod i duschen märkte jag hur skiten formligen lossade i bitar från min kropp. Vi hade rest non-stop från södra Frankrike. bara sovit på tåg och båt. Fyra dagar sen senaste duschen. Jag vidhåller än i dag att det var den bästa duschen i mitt liv. 

Fräscha och fina dök jag och min compadre upp i hotellbaren. Akropolis sken från sin kulle. Vilken utsikt! Vi slog oss ner vid våra nyfunna vänners bord och beställde in varsin öl.

Ganska snabbt kunde vi förstå att Beth och John, för så hette de, inte var ett par. Beth kom från Houston, Texas och John från SydAfrika. Deras vägar hade helt enkelt mötts och de hade slagit följe. John skulle redan samma natt resa vidare med flyg mot London.

Vi hade trevligt tillsammans och började köpa rundor åt varandra, fyllan började sakta träda in. Beths tidigare så välvårdade språk började bli smutsigare, samtalsämnena blev mindre ytliga. Nånstans här födde jag planen att Sjögge, som var singel, borde lägga in en stöt på den snygga amerikanskan. Sjögge var inte främmande för detta och började smajla upp sig.

Konversationen gled in på Madonna. Jag sa “I think she´s exposed herself too much lately“. Beth, som var ett stort fan av artisten, blev sned och undrade “what the fuck do you mean?” Jag svarade då med ett dravel-utlägg av sällan skådat slag. Jag berättade vad jag menade, att det inte handlade om henne som förebild, framförallt för unga tjejer. Tvärtom var hon en stark kvinna. Det handlade inte om hennes bok “Sex”. Vad jag menade var att hon inte gjort en bra senaste platta och helt enkelt “over-exposed herself lately”. Jag pratade om mitt eget band April Tears som hade sångerska och vad Madonna betydde för oss. På nåt sätt lyckades jag väva in en massa existentialistiska klyschor också -jag var extremt inne i Sartre/Camus & co vid tiden- allt för att ta mig ur min första ganska platta kommentar.  

Beth var mycket nöjd med svaret och log: “I like that explination” sa hon. Puh, tänkte jag, för jag ville ju inte sabba Sjögges möjligheter utan tvärtom hjälpa till, så att säga.

 Sjögge själv drar då fram den nedlagda diskussionen om Madonnas cover på “Fever” och kommenterar själv med ett skrockande i halsen: “I think she´s over-rated. I like the original much, much better.”

Beths följande ölrunda innehöll bara tre öl. En till mig, en till John, en till henne själv. Sjögges chanser hade minskat kraftigt.

Tiden löpte an och John tackade för sig. Vi andra tre satt kvar och hade trevligt tills takbaren stängde. Beth föreslog då att fortsätta festa genom att inhandla öl i receptionen och ta med upp till vårt rum. Varför inte, tänkte vi.

Och nu, mina vänner, börjar historien egentligen: 

Jag var fortfarande inställd på att vara trevlig och styra konversationen mot Sjögge & Beth, men det klaffade inte riktigt. Tvärtom, faktiskt. Sjögge hamnade lite utanför och Beth tog sitt sikte på mig. Bredvid min säng låg min halspåse.

Vad fan är då en halspåse, undrar några kanske? Jo, när man hämtade ut sitt interrail-kort fick man med en del tillhörande grejer, däribland en påse att ha runt halsen, i vilken man kunde förvara pengar och andra viktiga saker. Det var denna min pappa sa att vi inte under några omständigheter kunde bära runt halsen. Ty när tjyven kommer med kniven och skär av den ryker även halspulsådern. Resultat: Döden inträder i offret! Vi fick alltså därför rådet att tejpa pengar på ryggen!

I vilket fall var årets påse sponsrad av RFSU. De nya smaksatta kondomerna NamNam var motivet. Min hade reklam för banansmaken. Och när Beth frågade om påsen, hon tyckte den såg rolig ut och sa “namnam” svarade jag naturligtvis som det var: “It´s a commercial for a flavoured condom, banana this one” 

Beth svarade: “Mmm. I like that explination. For your very big cock!”

Jag lyckades styra undan konversationen och tog fram en April Tears demokassett och gav till den berusade, men ack så attraktiva Texasflickan. Jag var fast besluten att inte göra nåt dumt, utan att vara min flickvän trogen. Samt dessutom på något sjukt sätt fortfarande få henne intresserad av Sjögge istället. Beth krävde nu att jag skulle ta av mig min basker eftersom det var så sexigt när jag drog handen genom mitt blonda hår.

När Henrik gick in på toan för att kissa hände det så till slut: Beth kastade sig över mig och kysste mig.

När jag reagerade med att skjuta bort henne och säga att det här kunde jag inte tänka mig, jag har flickvän fick hon snabbt klart för sig att jag inte spelat svårflörtad. Detta betéende från mig gick dessutom rakt emot mitt tidigare resonemang kring min levnadsfilosofi tyckte hon.

Jag försökte återigen att styra samtalet åt annat håll. Sjögge kom ut från toan, vi tog fram kameran för att ta lite roliga bilder. Det ville inte Beth och hon var nära att kasta ut kameran från balkongen, vi lyckades styra bort detta i sista stund. Hon hotade “I´ll give you the fucking camera if you fucking kiss me” Jag svarade “I´m sorry Beth, I can´t do that“.

Beth för då Henrik bort från konversationen genom att fösa in honom tillbaka på toan och smälla igen dörren. Hon kanske fortfarande trodde att jag ville knulla om inte Sjögge såg på. Jag ville inte det. Istället frågade jag om hon inte ville kyssa Henrik istället. Beth blev fulare och fulare i munnen och började nu hävda att jag hade vilselett henne under kvällen och natten. Efter ett kort tag rusade hon ut ur rummet med ett ka-boom slag i hotelldörren.

Sjögge kom ut från toaletten och vi båda skrattade gott, delade på ytterligare ett par öl och tog b la några sköna bilder på balkongen, där vi lade oss i fyllan för att titta mot himlen. Rätt som det var kom Beth rusande in i rummet igen. Under tystnad kastade hon April Tears demon på mig, sade “Hrrrmppphhh!”, satte armarna i sidan och glodde surt. Sen rusade hon ut igen. Vi låste denna gång dörren. Och fortsatte att snacka om kvällen under skratt.

Det gick väl tjugo minuter innan det rycktes i dörrhandtaget. Nu blev jag rädd och skrek om att nu är det fan “Farlig förbindelse” och tvingade Sjögge till dörren. Han öppnade försiktigt dörren och sa, överraskande nog på cockney-engelska “yes, how may I help you?”

Beth var i upplösnings-tillstånd. Det visade sig att hon efter senaste utvrusningen hade placerat sig sittandes utanför våran dörr för att tjuvlyssna. Hon skrek “I heard three words: Sex, object & London!”

Vilket stämde eftersom vi pratat om Kraftwerks låt “Sex Object” och om John som hade åkt till London. Vad hennes argument mot detta var framgick inte. Sjögge hade nu hittat formen och sa med en luttrad engelsk greves manér:

I´m sorry. Do you want to object something?”

Följden av detta fick att Beth försökte tvinga sig in i rummet och låsa in sig själv på toaletten tills jag kom och hade sex med henne. Sjögge lyckades sparka bort hennes fothalva från springan i dörren och låsa igen kring oss.

Sjögge och jag låg tysta ett tag i sängen innan vi vågade oss fram för att titta ut i korridoren. Tomt. Tyst. Jag slappnade av igen och berömde skrattande Sjögges insats.  Då ringde telefonen. Det var Beth.

Hon lät rädd “There´s someone at my door. You must come and help me!!” 

Jag svarade “No Beth, I´m afraid I can´t do that

Sen följde ett timslångt samtal där det var “Please come, I swear I wont touch you” och “If you just come over here, we can talk“. Av detta blev det intet och till slut lyckades jag lägga på luren. Bredvid mig hade Sjögge somnat på rygg med kläderna på och en bärs i handen.

*

Dagen efter skulle vi möta upp Beth utanför hotellet och hon skulle visa oss runt i stan. Av någon märklig anledning dök hon inte upp vid den utsatta tiden.

**

Sjögge:

“För egen del ansåg jag redan på hotelltaket att loppet var kört att få mig ett skjut av Beth, då vi kom i klinch med varandra.

Dessutom blev jag surmulen då hon vägrade bjuda mig på öl, när alla andra fick, så jag tyckte att Andreas omsorger för mig var enerverande och en aning genanta.

Icke desto mindre fanns det inga hinder att roa sig och göra sig lustig över detta unikum till kvinna och ju mer bärs vi drack desto roligare hade vi åt hennes desperata utfall.

Men gentlemän som vi var gjorde vi inte henne till åtlöje då hon var närvarande. Den detaljen klarade hon bra på egen hand.

Nåväl… på slutet MÅSTE hon ha förstått att hon drog ett löjes skimmer över sig.

I övrigt tycker jag att Andreas på ett förträffligt sätt har skildrat händelseförloppet i Hotel Olympus (eller vad det nu hette).

Kan dock tillägga att jag på sluttampen halvsovande hörde Andreas samtal med Beth i telefon:

”Oh no Beth, I can’t. No you’re not stupid. No, please… No my girlfriend in Sweden…”

***  

Kommentarer

2 kommentarer till “Beth”

  1. Sjögge 4 Jan 2008, 13:44

    För egen del ansåg jag redan på hotelltaket att loppet var kört att få mig ett skjut av Beth, då vi kom i klinch med varandra.

    Dessutom blev jag surmulen då hon vägrade bjuda mig på öl, när alla andra fick, så jag tyckte att Andreas omsorger för mig var enerverande och en aning genanta.

    Icke desto mindre fanns det inga hinder att roa sig och göra sig lustig över detta unikum till kvinna och ju mer bärs vi drack desto roligare hade vi åt hennes desperata utfall.

    Men gentlemän som vi var gjorde vi inte henne till åtlöje då hon var närvarande. Den detaljen klarade hon bra på egen hand.

    Nåväl… på slutet MÅSTE hon ha förstått att hon drog ett löjes skimmer över sig.

    I övrigt tycker jag att Andreas på ett förträffligt sätt har skildrat händelseförloppet i Hotel Olympus (eller vad det nu hette).

    Kan dock tillägga att jag på sluttampen halvsovande hörde Andreas samtal med Beth i telefon:

    ”Oh no Beth, I can’t. No you’re not stupid. No, please… No my girlfriend in Sweden…”

  2. Nomenklatura 4 Jan 2008, 15:13

    Andreas din präktiga fan, haha!
    Näää, så duktig så. Starkt Jobbat!
    ;-D

Pingbacks & Trackbacks