Redigeringsarbetet av boken har börjat!

Dagens stora nyhet om Depeche Modes nya album har fått mig att på allvar få tummen ur och påbörja redigeringsarbetet av boken Depeche Mode 151. Håll tummarna för att jag tar mig hela vägen fram i tid till release 20 April för det här kommer bli läsning som många kommer finna underhållande. Förresten kommer alla ni som kommenterat listan komma i bokform. Jag hoppas det är okej!

De som vill korr-läsa innan utgivning får gärna räcka upp en hand. Det kommer behövas.

>

Ett kort utdrag från boken:

136. (Set Me Free) Remotivate Me

Vad kan man säga om den här gamla b-sidan då? Nja, enligt listan är den tydligen den sämsta b-sidan från hela 1980-talet. De flesta från detta årtionde var ju riktigt bra, så icke fallet med “Remotivate Me”. Det är inte särdeles dåligt heller men mer än 136e plats räckte det inte till.

Kommentar Dieter Mögenburg:

Du tycker alltså på fullt allvar att olyssningsbart junk som “The (not so) great outdoors!” och Alan Wilders skitnödiga tolkning av “Moonlight sonata” är bättre än den här låten (som man i alla fall kan dansa till)? Jaha, och därmed tappade jag intresset för din lista.

Kommentar Jens:

Jag brukar allt som oftas dra igång en jig till Alan Wilders skitnödiga tolkning av “Moonlight sonata”. Är jag helt ensam om det?

Kommentar Superlimpan: Men Dieter har rätt! Helt omöjligt kan man tycka att “Moonlight sonata” tolkningen är bättre än (Set Me Free) Remotivate Me.

Svar från Andreas:

Ni menar alltså att en gammal halvsunkig b-sida med Depeche Mode är bättre än ett av Beethovens största verk? Oavsett vad ni tycker om Alans sätt att spela den?

Kommentar Martin:

Halvsunkig? Come orrrrrn, mycket sämre än såhär blir det knappast.
Eller jo förresten. Andra halvan av “Ultra” slår nån form av sunkighetsrekord, med “The bottom line” som en krona av arselvarm skit on top. Martin Gores näst sämsta text någonsin? Mycket möjligt…

Kommentar DMC:

Jens, Wilder är inte ens nöjd med den inspelningen. Han säger att han spelar fel och lite slarvigt.
Men Wilder är ju som han är, aldrig nöjd.

Kommentar Sjögge:

Ärligen kan jag säga att Set me Free länge var den bästa av Depeche Modes låtar ÖVER HUVUD TAGET. Låten har den där statiska klangen från epoken där analogt och digitalt möttes. Ett tidsdokument.

Den kyliga klangen från tidig digitalteknik möter den varma analoga basgången som studsar upp och ner i oktaven.

Lägg där till de knastriga åtta bitars samplingarna som det experimenteras friskt med här.

Återigen – ett musikaliskt tidsdokument.

Kommentarer

Kommentarer är inte tillåtna på denna sida.