You Give Yourself Away
http://www.youtube.com/watch?v=XmSdTa9kaiQ
2. U2 – With Or Without You (1987)
U2. 30 år som band, miljoners miljoner sålda skivor. Den ena makalösa, extravaganta turnén efter den andra inför utsålda arenor från Sydney till Santiago. Från Moskva till Mexico City. 80-talets artiga U2 som gick från det lilla new waviga soundet via uppfinning av den episka stadiumrocken till rockens rötter med gospelsmittat sound och bluesigt med BB King. 90-talets innovativa & provocerande U2 -från Achtung Baby & Zooropa-megalomanin till techno-överslaget med POP tillbaka till sökandet efter rötterna. 00-talets U2 har stundtals haft mycket fina stunder men har också tillslut blivit en ångvält som måste förlita sig på de gamla publikfavoriterna likt en ny generations Rolling Stones.
Så har vi då Bono.
Som förutom att vara en gudabenådad sångare och scenpersonlighet (den mest välartikulerade och publikeggande någonsin?) dessutom dyker upp i tid och otid i allsköns sammanhang. I dokumentärer om Joey Ramone. Om Joe Strummer. Pixies. Joy Division. Men i samtliga talar han, som den passionerade musikälskaren han är, så väl om dem som om de vore hans mentorer och förebilder (vilket de också i de flesta fall var/är). Han syns med påven, presidenter, Frank Sinatra, Pavarotti & välgörenhetsgalor. Han är en rockstjärna, politiker och världsförbättrare.
Sen är han också Irländare.
Och då blir man i 99 fall av 100 slaktad av den engelska musikkultureliten som anser att man är mycket mer trovärdig rockstjärna som sönderdekad heroinist. Bono är hånad, avskydd och ifrågasatt. En pondusfylld man som genuint vill förändra en värld till det bättre blir alltså förlöjligad av en press som skaffat sig makten att utse vad som är kredibelt och inte. Det är rockens spelregler om man ska gå efter NME:s devis.
Även i andra kretsar är Bono ifrågasatt -ska en musiker bry sig om politik? Ska en musiker använda sin status till att få möten med Al Gore, Kofi Annan och ge sina solbrillor till Johannes Paulus? Är det så jävla hemskt att försöka vara världsförbättrare säger jag?
Jag kan bara säga att jag skulle skita högaktningsfullt i underground-kredibilitet och småsint brittisk musikpress om jag var i samma position. Bono är en man värd enorm beundran. Och, om man läser böcker kring bandet & honom, upptäcker man en genuint varm, empatisk och rastlös liten herre. Det är klart att han ibland trampar på onda tår. Ofta får The Edge, Larry Mullen & Adam Clayton spel på sin sångare då det händer massa grejer utanför U2. Det här har med tiden inte gjort U2 bättre musikaliskt kan man säga. Men vilket band har nått sin peak 30 år in på karriären? Inga andra.
Så har vi det här med Svenssonfällan också då. U2 drar lika stora horder birasvennar som Bruce Springsteen och Rolling Stones till sina konserter. Men det gör ju knappast bandets musik sämre, eller hur?
“The Joshua Tree”, 1987 års album, är dock oantastligt av så gott som en enig musikvärld. Det här var innan Bono blev The Fly. Innan U2 kopplade på sin nya ljudvägg. Frågan är om de inte var som allra bäst det här året. Daniel Lanois & Brian Eno skruvade fram ett sound som..ja jag vet inte vad jag ska säga. Det låter fantastiskt. Ett av de bästa albumen nånsin, en av de bästa produktionerna nånsin.
“With Or Without You” har av mig många gånger utropats till den bästa låten som någonsin gjorts. Det kanske den är också. Eller så är det “Enjoy The Silence”. Eller ettan på den här listan. Klart är iallafall att vi talar om perfektion utförd till max i låtskrivande, framförande, produktion och text. Från The Edge´s gitarrer (framsmekt, varsamt gitarrspel av världens genom tiderna bästa gitarrist) till en titel som behandlar det mest essentiella i livet och stor popmusik till ett stadigt enkelt groove av världens bästa The Other Two. Så här spelar man bas. Så här spelar man trummor. Så här lägger man en sparsmakad atmosfär kring bandet. Det är magi. Det är U2 “With Or Without You”. Pete Doherty är inte värdig att ens vara i samma lokal som den här låten.
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80