You Give Yourself Away

2. U2 – With Or Without You (1987)

U2. 30 år som band, miljoners miljoner sålda skivor. Den ena makalösa, extravaganta turnén efter den andra inför utsålda arenor från Sydney till Santiago. Från Moskva till Mexico City. 80-talets artiga U2 som gick från det lilla new waviga soundet via uppfinning av den episka stadiumrocken till rockens rötter med gospelsmittat sound och bluesigt med BB King. 90-talets innovativa & provocerande U2 -från Achtung Baby & Zooropa-megalomanin till techno-överslaget med POP tillbaka till sökandet efter rötterna. 00-talets U2 har stundtals haft mycket fina stunder men har också tillslut blivit en ångvält som måste förlita sig på de gamla publikfavoriterna likt en ny generations Rolling Stones.

Så har vi då Bono.

Som förutom att vara en gudabenådad sångare och scenpersonlighet (den mest välartikulerade och publikeggande någonsin?) dessutom dyker upp i tid och otid i allsköns sammanhang. I dokumentärer om Joey Ramone. Om Joe Strummer. Pixies. Joy Division. Men i samtliga talar han, som den passionerade musikälskaren han är, så väl om dem som om de vore hans mentorer och förebilder (vilket de också i de flesta fall var/är). Han syns med påven, presidenter, Frank Sinatra, Pavarotti & välgörenhetsgalor. Han är en rockstjärna, politiker och världsförbättrare.

Sen är han också Irländare.

Och då blir man i 99 fall av 100 slaktad av den engelska musikkultureliten som anser att man är mycket mer trovärdig rockstjärna som sönderdekad heroinist. Bono är hånad, avskydd och ifrågasatt. En pondusfylld man som genuint vill förändra en värld till det bättre blir alltså förlöjligad av en press som skaffat sig makten att utse vad som är kredibelt och inte. Det är rockens spelregler om man ska gå efter NME:s devis.

Även i andra kretsar är Bono ifrågasatt -ska en musiker bry sig om politik? Ska en musiker använda sin status till att få möten med Al Gore, Kofi Annan och ge sina solbrillor till Johannes Paulus? Är det så jävla hemskt att försöka vara världsförbättrare säger jag?

Jag kan bara säga att jag skulle skita högaktningsfullt i underground-kredibilitet och småsint brittisk musikpress om jag var i samma position. Bono är en man värd enorm beundran. Och, om man läser böcker kring bandet & honom, upptäcker man en genuint varm, empatisk och rastlös liten herre. Det är klart att han ibland trampar på onda tår. Ofta får The Edge, Larry Mullen & Adam Clayton spel på sin sångare då det händer massa grejer utanför U2. Det här har med tiden inte gjort U2 bättre musikaliskt kan man säga. Men vilket band har nått sin peak 30 år in på karriären? Inga andra.

Så har vi det här med Svenssonfällan också då. U2 drar lika stora horder birasvennar som Bruce Springsteen och Rolling Stones till sina konserter. Men det gör ju knappast bandets musik sämre, eller hur?

“The Joshua Tree”, 1987 års album, är dock oantastligt av så gott som en enig musikvärld. Det här var innan Bono blev The Fly. Innan U2 kopplade på sin nya ljudvägg. Frågan är om de inte var som allra bäst det här året. Daniel Lanois & Brian Eno skruvade fram ett sound som..ja jag vet inte vad jag ska säga. Det låter fantastiskt. Ett av de bästa albumen nånsin, en av de bästa produktionerna nånsin.

“With Or Without You” har av mig många gånger utropats till den bästa låten som någonsin gjorts. Det kanske den är också. Eller så är det “Enjoy The Silence”. Eller ettan på den här listan. Klart är iallafall att vi talar om perfektion utförd till max i låtskrivande, framförande, produktion och text. Från The Edge´s gitarrer (framsmekt, varsamt gitarrspel av världens genom tiderna bästa gitarrist) till en titel som behandlar det mest essentiella i livet och stor popmusik till ett stadigt enkelt groove av världens bästa The Other Two. Så här spelar man bas. Så här spelar man trummor. Så här lägger man en sparsmakad atmosfär kring bandet. Det är magi. Det är U2 “With Or Without You”. Pete Doherty är inte värdig att ens vara i samma lokal som den här låten.

Kommentarer

17 kommentarer till “You Give Yourself Away”

  1. Devotion 16 Jun 2010, 20:53

    Kan bara hålla med i allt du skriver… Även att U2 är svennigt, så är det förbannat bra. Iaf, denna låten… :-)

  2. Jocke J 17 Jun 2010, 00:24

    Den karln äger scenen som ingen annan.

  3. Jocke J 17 Jun 2010, 00:30

    U2 kan nog egentligen inte klandras så mycket för deras försvennigande. Att Bono lägger sig i allsköns världsliga problem känns också helt ok.

    Minnesvärt inför ett möte med världens mäktigaste man:
    The Edge:
    – Hur f*n kan du luncha med George W i vita huset?
    Bono:
    – Jag skulle luncha med själva satan om det hade någon som helst möjlighet att påverka något.

  4. DMC 17 Jun 2010, 08:45

    Mer sk svennig musik från listan:

    Iggy Pop
    Coldplay (den alternative svennen),
    Simon & Garfunkel (svenne inkl magväska)
    Björk (barn till svenniga föräldrar)
    Oasis (oj vad alternativ jag är-svenne)
    Beatles
    Glasvegas (oj vad jag är unik och upptäcker mitt eget band-svenne)
    Radiohead (oj vad jag är unik-svenne fast det är miljoner andra som lyssnar på dom)
    Dolly Parton (gammelsvenne men även barnbarnen),
    Tom Waits (men bara för tanter över 50 bast)
    Neil Young (oj vad jag gillar texter-svenne)
    Bob Marley( sån frihetskänsla-älskar-sommaren-svenne)
    Leonard Cohen (jag är egen, djup och gråter på fyllan-svenne)

  5. Martin S 17 Jun 2010, 09:21

    Jag citerar allas vår Calle här nu:

    DMC
    9 Jun 2010, 19:52
    Om U2 kommer på en hög placering, vilket det bara finns kvar så kommer Jismark att placera We Are The World på första plats…

  6. Nomenklatura 17 Jun 2010, 09:25

    Hur är det med DM och den s k svennigheten egentligen? Är dom ett av få (enda?) band som trots sin storhet lyckats behålla sin alternativa “credighet”, eller ska vi, fansen, klassas som gubbsynthsvennar? (Blir artisten/bandet oavsett subgenré per automatik svennig när dess fans börjar bli till åren och falla in i en mer “bekväm” vardagsstil?)

  7. Andreas 17 Jun 2010, 09:48

    Martin, Calle, Lasse > Hahahaha! idag är det sista jobbardagen för mig så jag är på väldigt glatt humör! We are the World!

    Calles provocerande lista är också ett gott skratt!

    Angåénde Depeche måste jag tyvärr, för framförallt Calle, sortera in dem på precis en sån dylik lista.

    Moahahahaha!

  8. Martin S 17 Jun 2010, 10:08

    Det är egentligen ingen större skillnad på U2-svennar och DM-svennar, förutom att de sistnämnda fortfarande gärna tror att de är alternativa outsiders när de står på en arenastadion och vevar armarna tillsammans med 70 000 andra lika skitalternativa typer.

    Och Lasse: Ja, det ska vi. Inget fel med det iofs.

  9. Andreas 17 Jun 2010, 10:14

    http://www.youtube.com/watch?v=iIrPDV05SXU

    Kul U2 klipp! Mycket kul t o m!
    hahaha!

  10. Jocke J 17 Jun 2010, 11:08

    hahaha :D

  11. Thobias 17 Jun 2010, 11:24

    Jag måste bara säga att U2 är väldigt överskattade och att Bono’s “räddavärldenkoncept” nått sitt enda syfte vilket är att göra bandet större än förtjänat. I övrigt väntar jag spänt på 1an.

  12. Andreas 17 Jun 2010, 11:27

    Thobias! Läs texten nu din late bajsskalle! Säg nu inte att du läst texten och dragit din slutsats för då blir jag mycket mycket arg.

    Och som jag avslutar alla mina inlägg idag (även om det känns opassanede i just detta) Hahahaha!

  13. Thobias 17 Jun 2010, 12:20

    Hehe. Jag har läst texten och tycker de världsförbättrande jippon med Bono i centrum gett mer attention till honom och bandet än vad det förbättrat världen.

  14. Thobias 17 Jun 2010, 12:22

    Förövrigt helt ok låt men tycker den hamnat alldeles för högt upp på listan;)

  15. DMC 17 Jun 2010, 13:00

    Ni får inte missförstå mig.
    Det är inte negativt att göra music for the masses… :)
    (satt bara och väntade på Depeche-liknelserna…) Det finns inget annat band som har så stort inflytadne för Kollaps läsare som dom. Det bevisas om och om igen.

    Martin, precis!
    Nu väntar jag mig allsång på första plats :D

  16. DMC 17 Jun 2010, 13:08
  17. Michelle 17 Jun 2010, 18:11

    Mkt bra låt^^
    Grämer mig fortfarande att jag aldrig sett dom live, men men hoppas på en turné till:)

    Och så var man helt plötsligt en mainstreamad gubbsynthareO-o

Pingbacks & Trackbacks