Vem i helvete var Frank Mertens?
42. Alphaville – A Victory Of Love (1984)
1984 slog blixten ner. “Big In Japan“. “Sounds Like a Melody“. “Forever Young“. Och sen den där helt fantastiska första låten på LP:n med det där magiska “taktbytet”. Alphaville hade anlänt. Jag hade cyklat till lokala skivhandlaren och handlat 7″ och 12″ (Men herregud minns ni så JÄVLA bra b-sidorna var?? Seeds och Elevator. Det är sjukt starka 5+ och inget annat!) Tracks var en lista fylld av fantastiska låtar: Howard Jones. Depeche såklart. Nasa. +1. Sedermera Pet Shop Boys. Erasure. Duran Duran. Indochine.
Ja, det var magiska tider. Jag var 11 år och gick på minidisco och dansade tryckare till “Forever Young” som alla andra. Jag hade redan börjat med min högtalardans också som mer eller mindre fortsatt sen dess. Den är sannerligen inte komplicerad. Man ställer sig framför den största högtalaren som låter mest och bara sugs in i musiken genom halvrytmiskt diggande med blundande ögon och hyttande nävar. “A Victory Of Love” var, och är, i sanning en sån låt. Stråkarna i låtens crescendoavsnitt är så förbannat jävla fina även 2010.
1984 var Alphavilles år. Sen hoppade Frank Mertens av. Vem var då denna blonda german? Han måste ha varit en begåvning utöver det vanliga. För precis som när Prince farsa övergav låtskriveriet till sin son så tappade Alphaville stinget efter hans depart. Visst, nån enstaka “Dance With Me” kunde dämpa fallet. Men i övrigt en lång plåga till karriär som för länge sen nådde Viking Line-stadiet.
I år är det visst nån nostalgiturné på gång men jag håller mig långt, långt borta. Jag behöver inga rosa benvärmare eller vida, gula byxor för att minnas 1984. Jag tar fram “A Victory Of Love” och minns när Alphaville var så bra att självaste Depeche Mode var avståndstagande till gruppen i pressuttalanden: -Vi tycker att de bara härmar oss vill jag minnas att de sa. Det måste ha varit Fletcher som fått micken framför käften.
Relaterat:
Kommentarer
8 kommentarer till “Vem i helvete var Frank Mertens?”
Pingbacks & Trackbacks
Skriv en kommentar
-
Polls
Loading ... -
Senaste kommentarerna
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
/ 2 person hammock on "64. Bob Hund - Düsseldorf" - I am really impressed along with your writing abilities and also
with the format on your blog. Is this a paid subject matter or did you customize it
your self? Either way stay up the excellent high quality writing, it's rare to look a great blog
/ Highest Pix on "Desmond" - It’s nice to find a blog that so clearly describes
exactly what these things are! We had no idea what they were before
and this discussion is a tremendous help! Thank you so much!
| I had no clue you could do this sort of thing to
your body! W
/ body modification on "Glasvegas" - It's an awesome paragraph designed for all the web viewers; they will take benefit from it I am sure.
/ Montaż on "Panorama och kusiner" - Nasi Goreng
/ Jonas Rofors on "Äggalunken" - Ler förnöjt, eller rättare sagt måste faktiskt hålla mig för skratt för att inte väcka de andra, när jag läser ditt inlägg om småstadslivsaktiviteter i påskatid, även om det var ett tag sedan. Faktum är att jag försökte googla årets datum för denna b
/ Anna Lofors Sjögren on "Äggalunken" - We stumbled over here different website and thought I
should check things out. I like what I see so i am just following you.
Look forward to going over your web page repeatedly.
/ cekic on "Apokalyps!" - Samma här. Men jag måste säga en sak och det är att David Gahan alltid har varit fantastisk under hela sin karriär med Depeche Mode och stundtals på egen hand.
Visst, ibland har han inte varit närvarande eller sångmässig till 100% men med tanke på
/ Jocke J on "Depeche Mode v3.0" - Kan bara hålla med Martin S :-)
/ devotion on "Depeche Mode v3.0" - Fuck me! Dave sjunger besjälat för första gången sedan 2006. Det räcker en bra bit bara det. Jag ger en försiktigt optimistisk första tumme upp.
/ Martin S on "Depeche Mode v3.0"
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
AJ is on fire!
Indeed, indeed.
Jag har då givetvis inget större förhållande till dom här herrarna då jag var fem när detta kom. Alphaville har för mig varit lättsam radiosyntpop och mest associerats med, som sagt, lågstadiedisco och popcorn. Men så skaffade jag deras samlingsskiva för att se om det var annorlunda någonstans, och visst, den här låten var den som fick mig att rycka till mest. Grym låt. Skiljer den sig från mycket av deras material annars eller?
Jag skulle vilja säga att nämnda låtar + “Fallen Angel” är deras starkaste stund. Helt suveränt. Efter det är det dock tämligen tomt.
Hela Forever Young albumet är verkligen bra!
Förutom själva låten Forever Young då.
Dom hade skivsignering år 1984 på Skivakademin. (den låg på den tiden under Gallerian).
Satt en hel dag, från öppningsdags med en polare och väntade på dom nya idolerna i skivaffären.
Vi var väl dom enda som var där fram och väntade fram till kl ett på eftermiddagen. Då började det strömma till folk och det blev knökfullt.
Sen kom självaste Alphaville kl tre och det hela var över på ett par minuter.
Jag fick LP’n och maxin Big In Japan signerade.
På LP’n skrev dom förutom sina namn, Love and greenpeace.
Sen, Summer in Berlin! 2009! ;)
Faaan! Lyssnar nu på youtubeklippet.
Sådana flashbacks tillbaks till sjuan! :)
Det här är den enda bra låten de gjort, men vilken låt sen!
jag har precis samma upplevelse av Alphaville som du, och liksom du har jag nu – när jag sitter och känner att kraften i albumet fortfarande finns kvar – undrat vem denne Frank Mertens var. Alphaville var ett av få band där jag lovade mig själv att alltid köpa varenda jäkla skiva de gjorde, men efter den fruktansvärda Jerusalem fattade man ju att detta var inte samma band längre.
Så allt måste varit Frank Mertens verk. Och sen försvann han.
Bra skrivet förresten.