Vad tror ni om det här då?

Jag växte upp på Bäckagatan i Tranås. Bakom huset vi bodde i fanns en skog. En rätt stor skog. Där fanns allehanda djur. En gång smög ett lodjur kring där men genom åren stötte jag på allt från orm (jag trodde det var en pinne och skulle lyfta upp den), räv, rådjur och älg.

Men en gång behövde jag inte gå ut ur huset för att se en älg. Jag klev upp sängen i rummet som vette mot skogen och vinklade upp persiennerna. På andra sidan fönstret, precis bakom rutan, stod en stor bautaälg och slöglodde på mig. Jag fick närmast en hjärtattack.

Inte bara på grund av chocken att där stod en älg utan på grund av den som satt på dess rygg. Vi talar om en mycket liten man med luva och säckiga slitna kläder. Vi talar om en gubbe med gråsprängt skägg och onda små ögon. Han pekade mot mig med en självtillverkad flöjt i handen.

Det visade sig vara den så kallade Bäckavätten, en man som alla “visste” bodde ensam där ute i skogarna, men som nästan blivit till en myt bland mig och lekkamraterna. Något föräldrarna sa till oss för att vi inte skulle springa för långt ut i skogen och leka.

Jag drog ner persiennen igen och andades tungt. När jag vinklade upp igen var älgen borta.

Men inte Bäckavätten! Han hade hängt sig i husets stupränna ovan fönstret och blickade snedd nedåt rakt in i mina ögon på en decimeters avstånd med näsan tryckt mot glaset. Hans morgon-andedräkt formade otäcka och kryddstarka mönster på rutan medans han andades med retligt rund blodröd mun, gömd i det yviga skägget.

Jag sprang. Ut ur rummet, nerför trappen, ut genom dörren och över gatan mot Narvesjö, grannen. Jag gömde mig bakom ett träd och stod kvar där tills min far kom och hämtade mig. Han tog min lilla hand i sin och ledde mig tillbka till rummet. Väl där konstaterade han och övriga familjen att varken älg eller liten gubbe fanns på baksidan och ej heller hade siktats av någon annan. Det hela avfärdades med att jag hittat på hela saken.

Men det hade jag inte. Jag vet vad jag såg. Än i dag kan jag vakna skrikandes mitt i natten när jag drömt om skogens konung och dess illasinnade compadre.

Sant eller falskt?

Kommentarer

11 kommentarer till “Vad tror ni om det här då?”

  1. Musse 23 Jan 2009, 00:01

    Tänkt om ändå Runar Søgaard hade varit på rätt plats vid rätt tillfälle. Då hade han kanske även lyckats knäppa vätten och du haft konkret bevis.

  2. Fredrik 23 Jan 2009, 00:28

    Fan. Jag råkade visst klicka “sant” innan jag kommit till den där vättebiten med flöjten. Vad är det för skitsnack!? Stryk mitt “sant” din gamla munröv.

  3. Jens 23 Jan 2009, 02:00

    Det är klart att det är sant.

  4. Jonas R 23 Jan 2009, 10:08

    “Flöjt i handen” Jo Jo.
    Det var månne Vattumannen?

  5. Jimpa 23 Jan 2009, 11:38

    haha sant!!!

  6. Jimpa 23 Jan 2009, 11:42

    eller förresten “kryddat” med tanke på illbattingens andedräkt.

  7. Käll 24 Jan 2009, 00:31

    Självklart, helt sant. Jag har själv sett honom Vätten alltså, inte älgen. Han var på besök i stoerydskogen en gång. Jag satt o pratade med en vän i telefon och när jag tittade ut genom fönstret mot skogen så såg jag, vad jag trodde vid första anblick va en helt vanlig gråtomte som gick förbi i det höga gräset precis utanför tomtgränsen. men det visade sig vid en närmre titt att det va Bäckavätten. Undrar fortfarande vad han gjorde uppe i Stoeryd. Eller va det en släkting?

  8. Jens 24 Jan 2009, 14:37

    “en helt vanlig gråtomte”

    Hahaha.

  9. Fredrik 24 Jan 2009, 14:56

    Gick han UTANFÖR Tomtegränsen sa du? Ja då kan det ju inte ha varit en helt vanlig gråtomte.

  10. Käll 24 Jan 2009, 15:09

    Jag borde ha alkolås på tangentbordet, känner jag.

  11. Jimpan 24 Jan 2009, 20:13

    hihi!! bra käll

Pingbacks & Trackbacks