The Neon Judgement blir tre

I Avdelningen Besynnerligt och Bedrövligt uppträdande i andras loger reser vi tillbaka i tiden till Borås 2001. Jag, Jimmy & min dåvarande flickvän Camilla har förflyttat oss från den kungliga hufvudstaden i bil för att se The Neon Judgement. Dessa gamla hjältar har bokats in till två spelningar i Sverige -Borås och Örebro och vi har bestämt oss för att se båda.

Väl i Borås väntar vi in Jens Hellqvist och Fredrik Käll som ska vara med och se de belgiska syntpionjärerna. De färdas medelst buss, i vilken de under resan tömmer en bunt öl längst bak i fordonet på klassiskt tonårsmanér. När de kommer fram och vi har kramats hej får de panik. De har glömt de sista kvarvarande buteljerna bärs i bussen och springer in i garaget för att hämta dessa drycker. Busschauffören blir glad och säger “tack för att ni hämtar tomglasen grabbar“.

The Neon Judgement gjorde precis en så formidabel spelning som vi hoppades på, Dirk Da Davo visade sig ha åldrats bättre än TB Frank och var den coolare av de två. Eftersom vi hade samtalat med denne innan giget, via mailkorrenspondens, om ett eventuellt samarbete i form av en remix gjord av TNJ till April Tears beslöt vi oss för att hälsa på i logen efter giget.

Hellqvist/Käll hade då tömt i sig en avsevärd mängd alkohol och slog följe med oss.

Till en början gick allt bra. Vi pratade om vårt band, vi pratade Neon Judgement- klassiker och TB Frank & Dirk Da Davo var på strålande humör. TB berättade en turnéhistoria, vars innehöll är glömt, och den avslutades med poängen. “get out of here, man!” Vi skrattade gott, Käll skrattde inte så mycket utan satt med rynkad panna.

Andra samtalsämnen inleddes, nya öl öppnades och fem minuter gick. Då brister Fredrik Käll ut i ett av sina patenterade vrålskratt och skriker förtjust “Get out of here man? GET OUT OF HERE MAAN! Ha ha ha haaaaa!!” Poängen hade trillat ner, och sen börjar Fredriks uppträdande helt i linje med ingressen till denna historia.

Han går på legenden TB Frank, tar tag i hans skjortärm och utropar Get out of here, man! Han pekar mot dörren, söker fast begarens blick och skriker igen Get out of here man!! Kort sagt försöker den berusade 24-årige Tranåstrummisen att köra ut sin egen idol, syntlegenden TB Frank, mannen som är upphovsman till “Chinese Black” och “Miss Brown“, från sin egen loge.

Sångaren tittar förvånat på Fredrik Käll och väljer att återgå till det sansade samtal han förde med någon annan i logen.

In kommer då en av arrangörerna i Borås och ber TNJ att signera dessa, något de vänligt gör. Fredrik Käll fattar då tuschpennan och skriver då stolt ner sitt eget namn på den klassiska logotypen. Jimmy och jag, som inte druckit särdeles mycket under kvällen -för en gångs skull få man väl säga-  drar luften inåt och ryser till, tittar mot The Neon Judgement, tittar på Käll som skrattandes börjat signera en andra affisch, tittar på Jens som svajar lätt med handen vid bordskanten, tittar på varandra, skakar på huvudena och tänker tyst att nu går det här åt helvete.

Den gladlynte Käll signerar samtliga affischer och sätter även en kråka på väggen innan han med ett nöjt skratt sätter på korken till pennan. Kort tystnad. Som bryts av Dirk Da Davo och TB Franks skratt. Puh! Av någon anledning tyckte det var underhållande. Jens som en stund ruvat på en fråga säger med sin skotska dialekt (Det är tämligen ofta när Jens druckit ett par drycker för mycket som denna brytning kommer fram. Det började som en hyllning till Jesus And Mary Chain, i ironins namn, men har under åren tappat ironin fullständigt)

so whoose designed yorr pooster then?

Det börjar bli dags att dra sig tillbaka, men vi hinner inte påtala detta förrän en bunt fans strömmar in i logen med LP-skivor som de vill ha signerade. hemma i deras skivsamling står nu “Horny As Hell“, “1981-84” och “A Man Aint No Man When He Aint Got No Horse Man” signerade av Neon Judgements medlemmar; TB Frank, Dirk Da Davo och Fredrik Käll.

Vi tackade för oss och satte oss i bilen mot Göteborg. Jag körde -därav anledningen till att jag inte drack. I baksätet satt Käll och höll låda tillsa han somnade. Hårt. Så hårt att han satt helt still, till synes utan andning.

När vi kom fram till Göteborg stannade vi vid järntorget, fråga mig inte varför, och försökte få liv i gynnaren. Det gick inte. Vi lyfte ut han ur bilen efter att ha skakat honom och skrikit i hans öra. Han verkade helt klart avliden.

Först när vi sa att det börjar bli dags att ringa ambulans kvicknade han till och vi kunde andas ut. The Neon Judgements tredje medlem var fortfarande vid liv.

Kommentarer

Kommentarer är inte tillåtna på denna sida.