Recension Sounds Of The Universe

Det finns förstås en hel massa olika sätt att angripa det här. Vinklar från alla håll och kanter. Åsikter som talar mot varandra.

Jag skulle kunna prata om att det är fantastiskt att Depeche Mode fortfarande existerar och att de har rätt till det även om de md allra största sannolikhet redan sagt allt de kan säga. Samtidigt skulle jag kunna vädra åsikten att det är vedervärdigt att göra en skiva som misstänkt mycket låter som en skiva där man skiter lite i huruvida det blir superbra eller inte. Det finns ju pengar att hämta på en turné. Kanske kan, vill, eller orkar man inte syssla med annat när man fyllt 45 år.

Jag skulle kunna säga att det vore bra att Martin Gore börjar supa igen. Kanske till och med lite knark till Dave Gahan. Men vad vore jag för egoistiskt svin att säga det? Det allra viktigaste är ju faktiskt inte att Depeche Mode gör depraverad, svart, fantastisk musik utan att Martin & Dave mår bra.

Jag skulle kunna prata om friktion och meningsskiljaktigheter och betydelsen av dessa i en studio samtidigt som jag senare skulle säga hur viktigt det är med samarbete och god stämning i arbetet inom bandet och med producenten.

Jag skulle kunna skrika om Alan Wilder. Jag kanske framförallt skulle skrika om friktionen som uppstod när denna i och hans stora impact var del av Depeche Mode. Jag skulle samtidigt kunna prata om att Alan Wilder släppt tre elektrobluesplattor för mycket och på ett mycket påtagligt sätt visat att han är helt oduglig på egen hand förutom förmågan som ljudkonstnär och producent.

Alan Wilder skulle dock inte trollat fram särdeles mycket pop ur låtar som inte har några refränger.

Jag skulle kunna skrika i timmar om den fullständiga genialitet som “Wrong” uppvisar och vilka förhoppningar denna medförde. En låt utan refräng. En låt som bara var en stor refräng. En skitig blues, elektrogospel med analoga krackelerande syntar från helvetet. Jag skulle kunna tala om att det inte var konstigt att “Wrong” blev singel. Det finns ingen annan låt på “Sounds Of The Universe” som skulle kunnat vara första singel.

Ska jag då attackera Martin Gore´s låtskriveri? David Gahans input? Ben Hilliers produktion? Valet av trygg inspelningsplats? Fel studio? Dåligt med krav från Daniel Miller? Martin Gores fabless (och ersättning för drickat?) för fyrkantiga gitarrer, moduler, pedaler och gamla syntar? Bandets fabulösa hälsa? Ålder? Dumt att anlita en producent en andra gång? Utmanar Depeche Mode sig inte längre? Eller är det just det de gjort?

Fuck.

Stop.

Nalen, Stockholm, 2009, 18 April, 00:50:

Dj:s tillika vänner som Alex, Calle, Limpan, Strage, Anders och Lasse har pumpat ut en rad låtar: Nothing, Told You So, The Landscape Is Changing, No Disco, Stories Of Old, Puppets, Strangelove, Behind The Wheel. Så gott som alla låtar är från 1980-1987. Så gott som alla låtar fullständigt krossar varenda ton på “Sounds Of The Universe”. Tämligen obskyra (för gemene man) spår som “If You Want To”, “Now This Is Fun” och “In Your memory” hade fullständigt malt sönder motstånd som “Peace”, “In Sympathy” och “Corrupt”. Och det är ändå inte de svagaste spåren på “Sounds Of The Universe”.

Jag fattade att det var kris på gång cirka två veckor innan släppet när rapporterna började läcka. Två välmeriterade snubbar på depeche-mode.com gick ut med varsin minst sagt ljummen recension. Förstod från Strage & Kilander att det inte var i deras smak. Alls. Läste kommentarer av så pass tunga namn som Wittgren, Panov och Söderström. Hörde negg från Isgren, Racov. Och till slut stod jag bredvid de som står upp som starkast när det blåser. De som, liksom jag, i ren dumhet kan hävda att något som smakar runkbulle ändå är ganska gott: Lindstedt, Nilsson, Wollhed, Jante, Nilsson, Picha. De mer objektiva: Hellqvist, Monell. De som lyssnat och visste: Ringbloms, Broberg.

Det började lysande: “In Chains” framkallade rysningar och glädjerop. Monell fyrade av ett léende och gjorde tummen upp. Även hårdföre Hellqvist visade med tydlighet att det här bara strök under “Wrong” och Depeche Modes vitalitet. efter denna började dock sakta, men mycket säkert, ett mycket gyttjefyllt dike att sänka stämning på Nalen och fart på skivan. Det tuggade och tuggade och gick så sakta. Efter sju, åtta låtar orkade man inte fokusera mer. Så låt mig hoppa fram tre dagar. Till nu. För så här tycker jag nu:

IN CHAINS: Grymt bra låt. Klassisk Depeche Mode på alla sätt och vis. Visst, det analoga orkesterdiket i början kanske inte låter läckert men jag älskar tanken. Det är nåt vackert med gamla analoga syntar även i en ultradigital slutproduktion. Introt kan man ju enkelt hoppa över i dessa tider dessutom. Kvar är en låt som är både själfylld, hård, melodisk och med såna där små underbara syntslingor som det från leksakspianot. Det är full pott.

HOLE TO FEED: Säger inte mig mycket alls. Vissa vänner höjer upp den och det är ju roligt. Roligt för Gahan. Men denna kommer alltså bli singel. Jag tcker det är en mycket, mycket svag singel som inte kommer lämna avtryck någonstans för någon. Fullständigt försumligt, sa Bull.

WRONG: En klassiker. Möjligen en av Depeche Mode´s tio-femton bästa singlar.

FRAGILE TENSION: En fullstänigt oväsentlig låt som inte betyder något i historien om Depeche Mode.

LITTLE SOUL: Som jag har förstått det är det många som verkligen avskyr denna. Det gör inte jag. Tycker den är rätt bra. Kanske en av Depeche Modes 145 bästa låtar rentav.

IN SYMPATHY: Lovar mer än den håller. En nice liten poplåt jag ärligt talat hade överlevt utan.

PEACE: De sista trettio sekunderna kan vara det sämsta Depeche Mode nånsin gjort. Jag ryser av obehag när Martin Gore mässar ut att hans död är en “inevitability”. I bitar är låten bra, även om lite väl mycket är snott av “Across the Universe”. Över huvud taget är det alldeles på tok för mycket Lennon och Bowie stölder.

COME BACK: Den där jävla idiotgitarren är fantamig ingenting som påminner om My Bloody Valentine i alla fall. Det är ett historiskt uselt produktionsbeslut som mördar en låt som i sin akustiska version uppvisar en helt annan femma och kvalitét. Olyssningsbart var ordet.

SPACEWALKER: En av skivans bättre stunder, även om vi hört den ungefär 10 gånger förut med början på “Violator”.

PERFECT: Helt lysande verser. Kunde blivit wunderbar. Kunde blivit en “Policy of Truth” eller “Its No good” eller nåt. Istället blir det en sjukt lättköpt, platt och poppig refräng. Så jävla slarvigt. Så jävla synd.

MILES WAY/THE TRUTH IS: Slutet är satansbra. I övrigt ingen låt jag kommer lyssna mycket på. Tror jag.

JEZEBEL: NU -in i sista ronden-reser sig- TACK OCH LOV- Martin Gore sig upp och levererar ett kusinbarn till “Dressed In Black” och “It Doesnt Matter Two”. Vansinnigt vackert. Jag blir helt tillfreds i kroppen och när det instrumentala partiet förstärks den andra gången är det en absolut topp på skivan. Oerhört bra.

CORRUPT: Ett intro i absolut värdsklass lovar mycket men håller tunt. “Corrupt” är inte mycket starkare än “The Darkest Star”. Alltså är det den näst svagaste avslutningen på en Depecheskiva nånsin.

Sounds Of The Universe kan aldrig bli något annat än i den absoluta botten av bandets sammanlagda produktion. De som hävdar något annat måste gilla ett annat band än jag. Det bandet som gjorde “Speak and Spell”, “A Broken Frame”, “Construction Time Again”, “Some Great Reward” och “Black celebration”. De första fem som det anspelats på att SOTU´s retrosound skulle hämtat inspiration från. Sound möjligen. Låtar? Ha ha ha ha ha. Nej nej.

*

FOTNOT: Så illa som “Exciter” är det absolut icke. “Wrong”, “In Chains” och “Jezebel” är 8, 9 eller 10/10. Och sånt finns inget där. Men “Ultra” och “Playing the Angel” kommer den sällan klättra förbi.

Kommentarer

101 kommentarer till “Recension Sounds Of The Universe”

  1. Andreas 20 Apr 2009, 18:31

    En grej jag inte tog upp men som jag börjat reta mig apmycket på är alla dessa Gore-ackord med en tremolo eller ett långsamt atonalt plock. Nu dyker de upp överallt. Varför?

  2. Andreas 20 Apr 2009, 19:08

    Kultur sidan 5 i Aftonbladet idag är nog den bästa texten skriven om Depeche av en svensk. Henrik Pedersen briljerar i tolkning och språk och avslutar så här apropå “Sounds Of The Universe” och Martin Gores låtskriveri:

    “Tänk dig om du skrivit alla de där låtarna, och Johnny Cash gjort cover på en av dem. Skulle du då tillåta dig att inleda nya skivan med följande rader: “The way you move/has got me yearning/the way you move/has left me burning”? Nej, men det är för att du inte är Martin Gore. Vissa artister är för bra för att bara vara bra.”

    Lysande.

  3. Mattias 20 Apr 2009, 19:12

    Han menar alltså att låten suger, men Martin Gore är bra?

  4. UChrome 20 Apr 2009, 19:16

    Din recension liknar mina tankegångar.

    Jag var en av skithögarna som lyssnade på plattan i förväg och redan då, precis som nu, så är Wrong! den stora behållningen, och helt out standing från de övriga låtarna,
    spelar ingen roll hur mycket eller länge man lyssnar…

    Men man får inte glömma att en låt har två liv,
    på platta och live. Och live kan flera av dessa låtar lyfta ordentligt, inte minst Hole To Feed och In Sympathy, och kanske Corrupt med sitt (som du skriver) intro i absolut världsklass.

    Sen var det ju mycket snack innan release om att det skulle låta “retro” och “analogt”.
    Det kanske det gör, men vi hade nog väntat oss något annat.
    Och, jag håller nog med sista raden i Sonics Depeche Mode intervju…

  5. Martin S 20 Apr 2009, 19:31

    Jismark har gjort det igen. Levererat en av sina bästa ocg mest tänkvärda texter någonsin. Snyggt, välkommet och vackert. Att man sedan inte må hålla med om allt, eller om man bara tycker olika om detaljer eller har andra favoritspår kan faktiskt kvitta. Det här är skrivet av en man som vet sin sak, som kan sitt band och som tagit tid och möda att låta sin åsikt växa fram. Det är viktigare än alla tänkbara meningsskiljaktigheter man kan ha om detaljerna.

    Messade intensivt med Strage under dagarna jag fick skivan i hand på jobbet. Vi var rörande, och skrämmande överens om plattans placering i bottenskiktet av DM:s albumkatalog (för tillfället lägger den sig på näst sista plats på min egen personliga topplista). Det är synd, på många sätt. Men så kräver man alltid så mycket mer av dem man verkligen älskar.

  6. Andreas 20 Apr 2009, 19:42

    Här är Petersens text i sin helhet, Mattias & andra: http://www.aftonbladet.se/kultur/article4942577.ab

  7. Andreas 20 Apr 2009, 19:43

    Vad stod det i sista raden då, Nicklas?

    Cheers M!

  8. Patrick 20 Apr 2009, 20:07

    Förträffligt snyggt skrivet Andreas. Tyvärr har jag inte hört skivan men nu när du målat upp detta så förstår jag att den inte kommer hamna på samma “måste köpa”-lista som jag hade tänkt. Jag känner samma sak om nya Pet Shop Boys. Det känns som om England är förvirrat just nu. Man slår på någon konstig trumma bara för att tro att man slår på en ny och välljudande trumma, när det i själva verket bara blir ganska platt och patetiskt. Är man så stolt & stark av alla tidigare framgångar att man struntar i att förvalta sitt rykte?

  9. Erik S 20 Apr 2009, 20:45

    Bra skrivet! Håller med om det mesta. Skivan känns platt och ointressant. Definitivt deras ointressantaste skiva hittills i min mening, (men kanske inte den sämsta, den ligger i alla fall där och skvalpar i botten-3)
    Aftonbladetartikeln ger är en väldigt bra sammanfattning av vad som gör Depeche så fantastiska, men litet av det har de missat på stora delar av nya skivan, tyvärr. Wrong visar ju att de kan fortfarande.

  10. otto 20 Apr 2009, 20:51

    Jag hade velat se en recension gjord av Wilder. Det hade varit intressant.

    När man hörde att skivan skulle vara retro fick man lite förhoppningar. Förhoppningar om att nu kan det bli bra, nu kan det bli lite shake the disease. Ack så fel man kunde ha. Har i stort sett slutat ha förhoppningar tyvärr. Konserterna går jag nog bara på av gammal vana. Står mest och funderar på om man skulle gå och pissa eller om man pallar att hålla sig konserten ut ,-)

    Varför använder de samma producent igen? Förra skivan var trots allt inte så bra. Inte tillräckligt bra för att man skulle vilja göra en sämre kopia. Jag förstår inte vad de vill göra för musik längre. Antagligen är jag för gammal och vill bara höra de gamla slagdängorna men de är trots allt bra.

  11. Jocke J 20 Apr 2009, 20:56

    Mmm, bra recension. Känner mig lite som en förvirrad tonåring just nu.
    Tycker skivan till största del innehåller vacker och cool musik. Ändå lite klump i halsen ibland.

    Däremot är det långt ifrån över, får man ur sig en låt som “Wrong” är man definitivt ingen föredetting imo.
    Det kommer mer, jag väntar mig en uptempo rökare till platta i samband med Martin Gores 50-årskalas.

  12. Superlimpan 20 Apr 2009, 21:20

    Otto, nya skivan låter ju ingenting som förra. Mer 70-tal som Henrik Petersen skrev i Aftonbladet. Igår när jag lyssnade på Sounds Of The Universe blev jag sugen att lyssna på Suicides andra skiva. Men kan nog tycka med facit i hand att någon annan skulle ha hållt i spakarna denna gång. Vet dock inte om det hade räddat låtarna. Är det någon mer än jag som tänker på James Last när man hör Spacewalker…
    Efter en första genomlyssning av bonuslåtarna så känns dom nästan något bättre än resten av skiva.

  13. otto 20 Apr 2009, 21:47

    Nja jag vet inte om jag kan hålla med där. Tycker det låter väldigt mycket mer PTA än till exempel CTA. Tycker soundet är snarlikt och att det rullar på i ungefär samma sega takt. Antagligen är det jag som är för gammal för att kunna tillgodogöra mig nya intryck. I mina öron flyter det samman i en snarlik röra. Jag kanske vänjer mig efter ett tag.

    Jag får ge Andreas veckan ut så att han hinner placera in låtarna i sin allomfattande jättelista :-)

  14. Johan 20 Apr 2009, 22:04

    Till skillnad från er andra måsta jag säga att nya skivan är bra. Kan inte förstå alla negativa recensioner. Påstå, som jag läst på vissa forum, att det skulle vara WORST DM ALBUM, är för mig en gåta.

    Säger som Nunstedt: Den som lyssnar får sin belöning, men det är knappast easy listening.

  15. otto 20 Apr 2009, 22:11

    Kanske har du rätt Johan, kanske blir den snart bättre. Jag ska definitivt ge den fler chanser även om jag hade önskat mig en blippbloppigskiva istället för en mörk 70-talsskiva :-)

  16. Jocke 20 Apr 2009, 22:35

    Bra recension!

    Tyckte mycket om PTA – kändes som om grabbarna hade hittat känslan för att göra fantastisk musik igen.
    Sitter här med SOTU i spelaren och förstår….ingenting! Väldigt seg o intetsägande.
    Tror inte ens den bästa av producenter hade räddat denna skiva. Låtarna håller inte klassen helt enkelt. WRONG är ett lysande undantag, men sen kommer ….ingenting. Någon/några av låtarna hade kanske fungerat som utfyllnad på en “riktig” depecheskiva, men inte mer.

    Känns mest tomt just nu…..som om man var 7 år igen och jultomten gett mig ett paket med strumpor när jag mest av allt ville ha en radiostyrd bil……och paketsäcken skramlade tomt….

  17. Johan 20 Apr 2009, 23:40

    När Songs Of Faith And Devotion släpptes, var det skit. När Ultra släpptes, var den ännu mera skit.
    Och med Exciter, blev det riktigt skitigt. SOTU, Retro och analogt, många undrar var melodierna och texterna har tagit vägen?

    Jag upptäckte DM sent. Tycker givetvis mycket om det äldre materialet också men för mig började allt med Ultra. Därför är SOTU just den/det typ av album som jag ville att DM skulle göra. Moget, inte pop (fatta mig rätt), kräver mycket (som exciter fortfarande gör) och svårt att likna vid något annat.

    Vi ses i Parken den 30 juni och i Arvika den 3 juli.

  18. Andreas 21 Apr 2009, 07:22

    Ja Johan då är du exakt som jag skriver i min text inte fan av samma band som jag -om du förstår vad jag menar! : )

    Vill bara en gång för alla poängtera att jag ALDRIG varit mer extatisk än den dag jag första gången lyssnade på “Songs of Faith and Devotion”. Depeche Mode har aldrig varit mer rätt ute än då.

    Hade bandet, som Alan Wilder räknade med, lagt av då råder det inget som helst tvivel om att karriären och den spikraka kurvan nått sin topp. Jag säger inte att det borde hänt. Men fan vad snyggt det hade det sett ut.

  19. DMC 21 Apr 2009, 10:53

    Andreas, jag minns att vi sa till varandra runt 8-9’e låten att nu jävlar vill vi höra gamla Depeche :D

    Nu finns skivan på Spotify:

    http://open.spotify.com/album/2KMxOl9SL0tKfOv6sQrV4K

  20. Mattias 21 Apr 2009, 11:53

    Bra recension dräpar’n! Inte lätt att vara så pass objektiv när man älskar ett band som du gör.

  21. Jacques 21 Apr 2009, 18:04

    Sen efter Songs of Faith and Devotion har DM (Martin Gore?) försökt sig på att göra svåra opus med ifrånvända, lite långsamma ljudbilder med några få hittar som beställningsjobb. Det funkar enligt mig fint på Ultra och Playing the Angel, inte alls på Exciter och sämre på Sounds of the Universe. Den sammanflätade ifrånvända ljudbilden (retrofuturism + 60-tals lounge) finns kvar, men förutom överbriljanta Wrong och In Chains blir det tråkigt nog ganska sörjigt, varken Perfect eller In Sympathy lyfter riktigt som man vill. Dave slänger dessutom in tre låtar som bidrar negativt till soppan och har på något underligt sätt tappat sen PTA och Hourglass. ÄNDÅ kan jag inte hjälpa att jag gillar skivan, det är vansinnigt coola pisksnärtar till trummor och blipp-ljud behandlat med Depeche-svärta. Synd bara att färgen tar slut alldeles för tidigt. Inför nästa skiva ska en ny producent in och både Dave och Martin lyssna på Something To Do 50 ggr på repeat innan de skriver ett satans ackord.

  22. Jacques 21 Apr 2009, 18:11

    Och just det ja, vad härligt det känns att Andreas diggar Jezebel! Den fick ju svårt med stryk av gänget som lyssnade i förtid, men vist är det något vackert med att när det börjar blåsa riktigt snålt om DM kring Miles Away så är det fanimig Martin själv som sätter stopp för dumheterna!

  23. Andreas 21 Apr 2009, 18:55

    Fan Jacques du sätter dit det exakta fingret på kartan:

    “Retrofuturistisk 60talslounge”!

    Det lät annat det än när jag svamlade om att jag är trött på Gores tremolo-ackord.

    Hur många låtar sen “Deaths Door” kan man sortera in i denna genre?

    Eller började allt i själva verket med “Dressed In Black”? Eller rent av “It Doesnt Matter”!? Eller fan var Martin där och nallade innan han ens själv pennade låtarna med “Any Second Now”?

    Klart är i alla fall att dosen sen “Ultra” ökat markant: “Love Thieves”, “Bottom Line” “Comatose”, och “Breathe” har i sanning banat väg för det som fullständigt eskalerat på denna skiva.

    Men som vi båda konstaterat -när det sitter sitter det fint. “Jezebel” räddar mer än jag just nu kan värdera skulle jag tro.

  24. Jens 21 Apr 2009, 18:56

    Angående Jezebel kan jag erkänna att jag får PANIK av den låten. Fullständig panik.

  25. Andreas 21 Apr 2009, 19:06

    Och jag håller med dig angående Dave-låtarna. Bytet “Ut med Alans produktion in med Daves låtar” är ett byte som är skillnaden mellan Champions League final och bottenträsk i Nationwide. Fan ta mig om jag inte hittat den bästa liknelsen hittills för “Sounds Of The Universe” där.

    Där “Violator”, “Black Celebration” och “Songs Of Faith and Devotion” är en Gerrard mot Milan eller en Maradona i VM 86 är “Sounds Of The Universe” en engelsk 35-årig vänsterback i lergeggan på boxingday matchen mellan Oldham och Preston North End.

    En sak till: Jag har kommit på den absolut största anledningen till varför skivan är som den är. Förra gången var Daves låtar en katalysator för Martin att visa var skåpet skulle stå. Nu, med samme Ben bakom spakarna, behövdes inget bevisas. Speciellt inte när alla är så glada och mår så bra. Hence the motherfukking pensionärstempot från “Exciter” igen.

    “Something To Do”-tvånget låter som en fantastisk idé men med tanke på att Depeche Mode turnerat med en blonderad Österikisk trummis med dubbelkaggar (begynnande trippelkagge om vi tittar högre upp) i över tio år så ska vi nog inte hoppas på för mycket. Depeche Mode står knappast för oväntade förändringar 2009.

  26. otto 21 Apr 2009, 19:20

    Jacques jag håller med dig till punkt och pricka framför allt faktumet att Something to do behöver lyssnas igenom minst 50 gånger innan de ens ska börja fundera hur nästa skiva ska låta. Svaret är ju att den ska låta som Something to do.

  27. Michelle 21 Apr 2009, 19:44

    Håller med om att skivan är alldeles för långsam, Depeche ska inte göra bakgrundsmusik, men att jämföra den med Exciter är bara för elakt, så dålig är den inte. Den är faktiskt rätt mysig, men mer röj efterfrågas. Peace har nog dock den värsta refrängen någonsin, ger mig kalla kårar. Deras röster låter däremot som att de är i riktigt bra form vilket jag hoppas de kommer låta live också:)

  28. Superlimpan 21 Apr 2009, 20:43

    Peace är vedervärdig!

  29. Fredrik 21 Apr 2009, 22:45

    De fem bonuslåtarna i boxen skulle bli en grym EP!

    Ghost, Light och Oh Well skulle ersatt Come Back, Fragile Tension och Hole to Feed. Då hade SOTU varit mycket bättre.

  30. Andreas 21 Apr 2009, 23:37

    Jag måste ju lyssna in mig på dessa. Nån box har jag inte än….Vad säger EMI, Thobias!?

    Har väl iof inte blivit första prio efter besvikelsen att rodda fram de fem. Även om jag VERKLIGEN gillar Oh Well! Där är det FART! : )

  31. Andreas 21 Apr 2009, 23:48

    Lyssnar just ni på Ghost och det är ju ingen tvekan att en MYCKET självklar fråga ställs: VARFÖR är inte denna del av albumet? Hur dum får man bli? Det här krävdes ju en lyssning för att höra att det är toppklass. Däruppe med de starkaste korten på SOTU direkt. Tack för det.

  32. Jacques 22 Apr 2009, 00:24

    Oj, liknelsen med den 35: årige engelske vänsterbacken i Oldham – PNE är lite väl hård tycker jag! Vart hamnar A Broken Frame i samma metaforvärld; Brommapojkarna – Väsby på ett sandigt Grimsta IP i en meningslös match gällande tabellplaceringar i div 3 västra? (=
    Nåja, jag är lite besviken
    (gillar dock fortfarande stunder, och ofta mer än så på albumet, poängterar det!) men inte förkrossad, nu har vi en turné att se fram emot, sen vila och efter det har väl åtminstonde Depeche ETT fantastiskt bra album kvar i sig innan det är dags för pension/uppsplittring i soloprojekt.

  33. Jacques 22 Apr 2009, 00:35

    Jag tror att du är helt spot on på problematiken med Daves låtar som en katalysator för Martin som inte gäller längre. Såg en intervju tidigare idag där Dave sa i princip exakt samma sak i andra ordalag, dock nämnde han det som något positivt…

  34. Andreas 22 Apr 2009, 07:22

    Nu ska ändå vän av ordning påpeka att BP ligger i allsvenskan och Väsby i superettan! : )

    För övrigt är “A Broken frame” en olslipad 17-åring i Arsenals utvecklingslag! : )

  35. DMC 22 Apr 2009, 09:27

    “Eller fan var Martin där och nallade innan han ens själv pennade låtarna med “Any Second Now”?”

    Inte tror du väl att Martin Gore skrev Any Second Now bara för att han sjunger på låten?

  36. otto 22 Apr 2009, 09:43

    Den senaste forskningen visar att Gore mycket väl kunnat skrivit Any Second Now. Han kan mycket väl ha skrivit alla låtar i världen.

  37. DMC 22 Apr 2009, 10:25

    Jag tar tillbaka allt och hävdar motsatsen :D

  38. Andreas 22 Apr 2009, 11:41

    You better! : )

    För precis som jag skrev i mitt inlägg hävdar jag absolut inte att Martin skrev “Any Second Now”.

  39. Thobias 22 Apr 2009, 12:57

    Måste igen säga att Daves låtar “Hole to Feed” och “Miles Away/The Truth is” inte alls tillhör de sämsta på plattan. Tycker de håller bra klass. Förstår mig dock inte alls på “Come Back” än. Har dock förhoppningen fortfarande att vi kommer körsjunga till de flesta av dessa trudelutter vid nästa gathering på Magnus Ladulås;)

  40. Martin S 22 Apr 2009, 14:14

    Det tål att sägas igen: Min personliga favorit är pennad av Gahan. Vem fan hade anat det?

  41. Nicklas UC 22 Apr 2009, 15:05

    (från MI)

    Depeche Modes fans tillhör musikvärldens trognaste och redan inför releasen av det nya albumet Sounds Of The Universe [Venusnote / Mute / EMI] har det varit förhandsbeställt i en upplaga som ligger långt över gränsen för guldskiva i Sverige.

    Att omdömena om förstasingeln Wrong har varierat från rosor till sågningar och att kvällstidningarnas recensenter ställt sig ljumma inför albumreleasen betyder som vanligt knappast särskilt mycket för det här bandet. Den typen av mottagande börjar för övrigt snarast bli något av en tradition för den nästa år 30-årsjubilerande trion från Basildon.

    Efter att under 80-talet ha utgjort själva definitionen av begreppet syntpop inledde Depeche Mode med singeln Personal Jesus från albumet Violator i 90-talets begynnelse sin nu etablerade vana av modigt tvära kast mellan albumproduktionerna. Nya Sounds Of The Universe innehåller visserligen bara ett par-tre låtar som avviker drastiskt från bandets tidigare formler, men sammantaget är det här förmodligen ända bandets mest varierade och yvigast spretande samling låtar.
    Att det här är Ben Hilliers andra raka produktionsuppdrag för bandet innebär på inget vis att ljudbilden från senaste albumet Playing With Angels 2005 känns igen. Det brutalt hårda sound som med aggressivt mixade electroljud präglade flera av de starkaste spåren senast antyds den här gången visserligen redan i öppningsspåret In Chains inledning – men därefter följer flera låtar som snarast hämtar inspiration från gospel än ”heavy metal synth”. Och Martin Gores ballad Jezebel tillhör det skirast Depeche Mode någonsin har spelat in.

    På gott och ont så känns faktiskt de låtar där bandet låter allra mest som det Depeche Mode vi bäst känner igen som de starkaste – i all sin relativt diskreta enkelhet är t.ex Come Back en av albumets höjdpunkter. Med sitt både sociala och kreativa återförenande av bandets två huvudmän – huvudsaklige låtskrivaren Martin Gore och sångaren Dave Gahen – tillhör den här inspelningen förmodligen de viktigaste bandet någonsin gjort. Att Gore/Gahan tillsammans står krediterade för en ny låt – Oh Well – kan ses som ett gott tecken inför framtiden. Men vill man vara cyniskt kan man samtidigt även se ”den andra sidan av myntet” – den att Oh Well inte ens ansetts platsa på albumet utan istället har degraderats till en undanskymd position som singelbaksida…

    Nåväl, Depeche Modes fans tillhör som sagt var musikvärldens trognaste och det ska mycket till för att det här albumet inte ska toppa SverigeTopplistan den här veckan.

    Claes Olson / Musik Indistin

    OBS! I maj kommer filmen Depeche Mode The Document på dvd och i vår släpps dessutom två skilda hyllningsalbum med olika artister. 10 maj inleds den turné som 3 juli för Basildon-trion till Arvikafestivalen. De som vill återuppleva minnena från konserterna senast Depeche Mode uppträdde i Sverige rekommenderas Fredrik J. E. Svenssons nyligen publicerade fotobok I Take Pictures: Photographic Pictures [Man av skugga förlag].

  42. Andreas 22 Apr 2009, 15:11

    Jools Hollands liveprogram har alltid varit en favorit. Om nån vecka är line up-en obetalbar.

    Depeche Mode
    Sonic Youth
    Lily Allen

    Ni som sett det vet att bandet står i en typ av cirkel och turas om att spela låtar. När de inte lirar hänger de kvar på sin scen och checkar de andra. Depeche skall tycligen spela ett par nya och ett par klassiker…. Håll i hatten!

  43. otto 22 Apr 2009, 15:17

    Andreas när och var ser man detta program?

  44. Andreas 22 Apr 2009, 15:23

    28 April på BBC eller Channel 4 tror jag. : )

  45. DMC 23 Apr 2009, 08:53

    SOTU växer vid varje lyssning.
    Hoppas det håller i sig!

  46. DMC 23 Apr 2009, 08:59

    Nicklas, dokumentären är väl inte utgiven av MUTE om jag fattat det rätt?

  47. DMC 23 Apr 2009, 09:03

    Luftsynth på Nalen till Get The Balance Right! :D

    http://www.youtube.com/watch?v=NT07OKQtHYY

  48. Jocke J 23 Apr 2009, 10:17

    Tycker det gnälls alldeles för mycket på plattan. Två låtar av yppersta världsklass (In Chains, Wrong) och inte en enda som luktar gammal ost.
    Visst är den en besvikelse med DP mått mätt men det är fortfarande bra musik.
    Nästa singel är milt uttryckt inte en av deras starkaste genom tiderna men fortfarande en cool låt. Gillar cowboystuket.

    Martin: vilken är din Gahanlåt då??

  49. Henrik Petersen 23 Apr 2009, 10:41

    Hallå, jag skrev texten på Aftonbladets kultursida. Tack, Andreas, för din kommentar (även om du knasade till mitt efternamn; jag sträcker ut armarna med öppna handflator och ger bort den vackra komplimangen till “Pedersen”). Intressant att läsa folks åsikter om Sounds Of The Universe.. Motståndet är en god indikation på att de gjort en bra skiva. Jag minns första veckan med Black Celebration (“det är ju bara massa ballader!”), och något liknande var det även med Music For The Masses. Cirka en kvarts sekel senare så sitter jag här och älskar en ny Depecheskiva igen. Faktum är att när jag hör slutet av Wrong, när Gore körar “Too long!”, får jag lite vibb av Stripped; som ju har ett liknande crescendo med bådas röster (med olika texter). Klassiskt Depeche!
    Om kommentaren – vem det nu var som skrev – till citatet från slutet av Aftonbladet-artikeln (och det där med att bara vara för bra för att bara vara bra): Resonemanget stammar (för mig) från en diskussion jag hade med en kompis, om författare som har en sådan självklar stil att de har råd att då och då slänga ur sig något som inte är så säkert “bra”. Så uppfattar jag Gore som låtskrivare. Men man kan förstås lika gärna spinna på Gores flirt med andra låtskrivartraditioner (än de vi är mest vana vid); traditioner inom vilka man är mindre upptagna av “originalitet”, eller sysslar med helt andra sorters “originalitet”. Om vi lyssnar på, säg, Louis Armstrong, och han sjunger “the moon stood still on Blueberry Hill”, så går ju vad texten säger liksom helt upp i hur den låter, och vice versa.. Och det är en urbriljant text!
    Det är i hög grad kombinationen av pop och blues och gospel, som gör att Gores stil kan provocera lite. Men damnit, när jag ser andra tidningsrecensioner, och ser all tvångsmässig distans (all copycoolness som kännetecknar poprecensioner), så ångrar jag att jag inte spädde på med mer om kvalitet: Ok, Gores rim är kanske inte alltid i klass med Shakespeares, men – ibland tycker jag att de är det!
    Playing The Angel hade helt okej, t o m några riktigt bra, låtar, men det var ingen särskilt intressant skiva. Det ÄR ju däremot den nya. Och även soulintrot In Chains är helt okej. Men man kan ju gissa att den valdes tidigt som förstalåt; en låt som bonusspåret Ghost låter såklart enormt mycket bättre. Vid det laget hade de lärt sig leka med vintageprylarna de plundrat E-bay på. Två låtar som definitivt skulle låtit helt annorlunda på nya skivan, om Depeches överjag, Wilder, fortfarande varit med i leken, ÄR ju första och sista (Fragile Tension hade kanske kunnat passera lika primitiv, för Suicide-vibben). Men det är så typiskt Gore också, att han struntar i det. Och utan hans närsynthet för produktion, skulle de vackra låtidéerna säkert vara färre.
    Vad jag saknar är 80-talsskivornas melodiska, skelögda förmyckenhet. En detalj i Aftonbladetartikeln, den om att nya skivan “sammanfattar allt som varit unikt med Depeche Mode” – där kantrar det ju. Det är fantastiskt hur Gore plötsligt börjat intressera sig för arrangemang igen. Men något man saknar fortfarande är hans kontrapunktiska wit. Som i Shake The Disease, Behind The Wheel, Black Celebration… Mer av den! Får gärna nästa skiva ha.

    Henrik

  50. Andreas 23 Apr 2009, 11:23

    Henrik Pedersen är väl den där dansken som lirade i Bolton Wanderers? : ) Sorry för den. Såg att jag rättade mig i mitt andra inlägg dock!

    Jo jag minns också olika reaktioner på skivor back then. “Black Celebration” och framförallt “Songs of Faith”. Och vem minns inte idioterna som slutade lyssna på Depeche för “VIOLATOR” var för ROCKIG!!! : =

    En stor skillnad mellan nu och då är ju dock att Depeche rullat på många fler år. 23 år sen “Black Celebration! Sexton år sen “Songs of Faith”. Fansen har, to say the least, blivit äldre. Nittonåringar av idag skakar på axlarna när de hör Depeche Mode nämnas. De vet inte vad det är för gubbar.

    Alltså är publiken, och recensenterna -många sprungna ur Depeche/u2/Cure generationen som bedömer, äldre. Därför talar väl många om DM som “våra” Rolling Stones. Därför lyssnas Depeche Mode på med många öron som gillar när de direkt kan “känna igen sig” i sound och melodier.

    Med det sagt så står jag fortfarande fast vid att “Sounds of the Universe”, med några få lysande undantag, är en mycket, mycket stor besvikelse.

    Och hur mycket tid ska man ge en skiva att växa? Hur många ger The Presets, Cut/Copy eller, för den delen, Lip Service, 200 genomlyssningar under ett år innan man utropar: Hey! NU förstår jag. Det här är en KLASSIKER! : D

    Martin Gores textförfattande är jag f ö så grovt skadad av att jag inte är i stånd att bedöma. De som kan min låtkatalog vet vad jag talar om. För mig kan Martin mycket väl vara Shakespeare, Cohen, Dylan och James Joyce allihop på en och samma gång.

  51. Henrik Petersen 23 Apr 2009, 12:37

    Om du tror att vi är gamla nu, så… Vi sitter här om 20 år också, tro mig. (En deperat liten förnekelse man kan leka med i sammanhanget är f ö: många kommentarer på den där AB-artikeln är faktiskt från 80-talister, sena 80-talister t o m… Hm, om de inte dyker upp här snart, får vi skämmas… Eller också är det då vi gömmer oss på en annan sajt)..
    Jag hoppar över att gå vidare med shakespearejämförelsen, och liknande, tror jag (men! men! men! aj! men…)
    Nä, men det fina med nya skivan är hur skevt inåtvänd den är, riktigt low-key, med tanke på inbokad stadiumturné.. 70-tals-flirten är för mig helt oväntad. Wrong är briljant.. Och första versen i Perfect i förhållande till refrängen: något är nästan perfekt – och alltid någon annanstans. Peace är en pärla till 70-tals-Sparks-discokula med lika rolig som vacker gospelfeel. In Sympathy har ett slags värdig efter-allting-är-över-ton; med sången som väntar en takt respektive två (eller hur det nu exakt är) varje runda.. Och Miles Away/The Truth Is är tjurigt jävla Iggy-Pop-i-Berlin-med Bowie-bra. Särskilt när det börjar tjuta och skaka distat i slutet, med början i den där extra hi-haten.. Bonusspåret Ghost är lysande, jag håller med dig, och de borde ha gjort om In Chains, Corrupt (tre identiska verser – de kunde istället överdrivit glamrockreferensen än mer!), gjort dem mer dynamiska, och spetsat Fragile Tension..
    Och jag var gråtfärdig första kvällen: tyckte förstaspåret var kitsch, andra unket anonymt, Little Soul rena Suzanne Vega, basen i Peace rena pet-shop-fabriksskämtet, Jezebel pseudo-Scott-Walker..
    Nu är skivan en del av min kemi och jag en av den. Amen.
    P s Efter Exciter slutade jag hoppas på en helt ny väg: Om du mår såhär nu, hur kändes det då när Exciter kom?
    Och jag spelade aldrig i Bolton, men jag sitter och skränar i barer när Bajen spelar D s

    HåPe

  52. Andreas 23 Apr 2009, 15:26

    Ja nog lär vi sitta här om 20 år också… Jag minns när jag var ungefär fjorton och lyssnade hemma på Simple Minds liveskiva och tänkte “det här är alltså musiken jag kommer lyssna på när jag blir äldre. Vad tråkigt det kommer bli.

    Tack och lov blev det inte så och inte fan är det mycket som talar emot att man kommer lägga på “Wrong” och vråla dito när man är 55.

    Härligt för dig att du har blivit del av SOTU´s kemi. Jag är en del av In Chains, Ghost, Wrong, Jezebel och partier av vissa andra. Light till exempel.

    Jag gillar också 70-talspassningen men det hjälps inte med alla Sparks-referenser i världen. Min hjärna, mitt hjärta och mina fötter skriker efter en så kallad käftasmällsrefräng. En sån där som hoppar ut ur högtalarna och slår mig på käften. Nåt fyndigt och direkt.

    Som Promoes “Svenne Banan” för att ta ett helt idiotiskt exempel.

  53. Andreas 23 Apr 2009, 15:37

    För övrigt håller jag med om kopplingen mellan “Wrong” och “Stripped”. Ja, “Black Celebration” kopplingen ö h t. Det går inte köpa för pengar den känslan man fick första gången man hörde Martin Gore mässa ut “Too Long”.

  54. Dan 23 Apr 2009, 21:47

    “med tanke på att Depeche Mode turnerat med en blonderad Österikisk trummis med dubbelkaggar (begynnande trippelkagge om vi tittar högre upp) i över tio år så ska vi nog inte hoppas på för mycket.”

    Hahaha word

    Det här är första gången sedan 1997 som jag inte legat på låset för att köpa ett nytt DM-album. Jag var solklar över att jag skulle köpa boxen oavsett innehåll nu också – men efter Nalen så vacklar jag. Jag kommer nog köpa skivan, kanske på vinyl för skojs skull, men nånstans måste man ändå markera att kvalitet kommer före lojalitet. Det blir spotify och major nedladdning som gäller nu. Efter alla tusentals kronor som jag lagt på DM genom åren kanske det vore rimligt att supporta nån icke-miljardär med mina skivinköp.

  55. Martin S 24 Apr 2009, 13:31
  56. Martin S 24 Apr 2009, 13:36

    Håller med Dan. Jag avbokade rentav min box-beställning av besvikelse. Jag hade visserligen fått ett förhandsexemplar av skivan (vanliga utgåvan) via jobbet, men det kändes ändå som en markering. 800 spänn för den här skivan? I mean, come on…

  57. Andreas 24 Apr 2009, 14:54

    Hahahaha..Ja den Strage, den Strage. Inte går det att klaga på underhållningen i den texten inte.

  58. DMC 28 Apr 2009, 10:26

    Kan nu konstatera att SOTU verkligen är helt suverän!

    En del skivor, som denna kräver nog ett par genomlyssningar :)

  59. Patrik 28 Apr 2009, 11:50

    Har nu kört SOTU i bilen några dagar på sjysst hög volym (ta inte för högt då rycker högtalarna hehe). Plattan växer verkligen till sig, men tar ett tag som flera påpekat här.

    Jag har blivit äldre (DM-fan sen 1984), DM har blivit äldre… diggar deras blues/rock/synt rejält nu! Inga klockrena hits, men vackra låtar som ger nya upptäckter för varje lyssning. Troligen helt briljant, men som sagt inte helt lättsmält.

    Skippar bara Little Soul, den är bara utfyllnad.

    Wrong är ju däremot helt j*vla stenhård att köra i bilen (särskilt när man har videon i färskt minne). Känns som man sitter mitt i en skräckfilm.

    Corrupt är riktigt tung skön skitrock.

    Min sambo klarar dock inte av SOTU alls, hon gillar mycket tidigare material och älskar Precious, men denna platta får hon ont i huvudet av. DET är ett gott betyg…

    PEACE!

  60. Patrik 28 Apr 2009, 11:57

    PS! Ett tips för er som vill ha lite mer “blip-blop”-Depeche är att lyssna på Mobile Homes senaste… ta t.ex. ILL eller I’M PHONING A FRIEND.., rejält bra! lyssna på Myspace: http://www.myspace.com/themobilehomes

    Har beställt plattan idag på http://www.megahype.com, verkar bara finnas där.

    Plattan är producerad Sami från Kent.

    För er som inte känner till Mobile Homes så är dom Sveriges svar på DM, hållt på i 25 år utan större framgång… men dom flesta plattorna är grymma. Afraid är en klassiker.

    Tyvärr finns bara en platta kvar på Spotify: http://open.spotify.com/artist/3eia59jd3ARWNPiC8vT8IE

    En av deras mindre lyckade plattor dock…

  61. Andreas 28 Apr 2009, 13:17

    Skulle inte Kollaps galna skara känna till Mobile Homes? Hmmm…

    Jag håller inte med varken Patrik eller DMC. SOTU är varken suverän eller briljant. Det är en skiva utan någon som helst storhet i sig. Förutom nämnda “Wrong” då.

  62. Andreas 28 Apr 2009, 13:18

    Och just det ja. Mobile Homes skivan är klart bättre än SOTU. Nämnda två låtar är riktigt fin syntpop det!

  63. Superlimpan 28 Apr 2009, 22:02

    Jag har lyssnat fram och tillbaka nu i en dryg vecka på nya skivan och kan inte förstå vad som är bra med den… Bara Wrong sticker ut. Några låtar har tendenser till storhet men faller platt när det aldrig kommer en stor refräng. Någonting är helt galet i Gartons musikfabrik.

  64. Martin S 29 Apr 2009, 08:38

    Men Martin Gore lyssnar åtminstone på Moz-covers:
    http://www.morrissey-solo.com/article.pl?sid=09/04/28/1458258

  65. DMC 29 Apr 2009, 09:02

    Jag har bojkottat på Mobile Homes sen 1989 då dom var förband till Nitzer Ebb så den är en gubbig och bitter principsak att jag inte kommer lyssna på deras senaste skiva. :D

    Åter till SOTU. Wrong tycker jag är en av dom tråkigare låtarna på albumet. Bra är den men ta In Chains, Hole To Feed, In Sympathy, Peace (fenomenal låt!), Perfect, Corrupt, Miles Away. Dom låtarna håller! Wrong är bra i en månad (och om två år om man inte har lyssnat sönder den).
    Och Oh Well är likadan. Bra som fan dom första lyssningarna sen bara en lång diskigäspning.

    Det här är inget påtvingat måste-gilla-depeche tänk utan skivan är verkligen bra. Helt klart deras 3’e sämsta album någonsin.

  66. Mattias 29 Apr 2009, 10:33

    “skivan är verkligen bra. Helt klart deras 3′e sämsta album någonsin” Fantastiskt :-D

  67. Martin S 29 Apr 2009, 10:37

    Calle är Kollaps egen Bagdad Bob. Man måste älska’t!

  68. Andreas 29 Apr 2009, 10:57

    Jag älskar dig Calle! Haha..

    men jag håller inte med den här gången!

    Fan din Mobile Homes-vägran är av riktigt hög klass i avdelningen meningslösa bojkotter! : )

    Och såna kan jag inte se för mycket av!

  69. Dan 2 May 2009, 11:06

    Hm. Nu har jag faktiskt lyssnat igenom skivan mer eller mindre på repeat i mp3-spelaren… och ta mig fan om inte nästan alla låtar nu har fastnat. In Chains, Wrong, Peace, Perfect, Corrup, Jezebel är faktiskt väldigt bra och produktionen har mer kraft än vad som först kunde höras. Deusstom har SOTU många fler “depeche-moment” och klassiska syntharmonier än PTA och Exciter tillsammans. Sen att de dränks i äckliga distgitarrer är en annan sak…

    Hade de slopat de 3-4 sämsta och mest meningslösa låtarna hade SOTU varit ett helt OK DM-album. Men Dave bort portförbjudas från allt annat än mikrofonen…

  70. Andreas 3 May 2009, 07:24

    Själv har jag inte lyssnat på skivan denna vecka alls. In Chains på spotify nån gång tror jag. Det säger väl det mesta för min del dessvärre.

    Dessutom måste det sägas: Martin Gores & Andy Fletchers appearance på Jools-framträdandet.. MY OH MY!

    Alltså. Det luktar freak show lång väg. Martin Gores latexkostymering, solbränna och smink får honom tyvärr att likna en pensionerad Miami-kärrings bedrövliga Liberace-från-en-annan-dimension-imitation på en senildement bridgeafton.

    Att Andy tyvärr ser ut exakt som Elton John är redan konstaterat.

    Att Dave har en total oförmåga att uppträda för en liten studiopublik ligger heller inte på plus-sidan i min bok.

    Fan vad gubbiga och pinsamma de var under uttjatade “Walking in my shoes”.: (

  71. otto 3 May 2009, 09:28

    Bara att inse, de är inte vad de en gång var. Kommer aldrig att bli det heller. Har hoppats så många år nu. Får hoppas att jag inte somnar under konserten.

  72. DMC 3 May 2009, 17:42

    Otto, lite av den tankegången hade jag då SOFAD släpptes :D
    Jävla rôck and rôll platta! :D

  73. otto 3 May 2009, 19:18

    Jag kanske är för negativ men under de senaste åren har de bara känts tråkigare och tråkigare. Lyssnade på Violator idag och insåg vilken klasskillnad det är. Förvisso kan man kanske inte jämföra någon skiva med Violator men ändå.

  74. Martin S 4 May 2009, 07:59

    Andreas: Och då har vi inte ens nämnt hur plågsamt tunn och svag “Wrong” låter in sin platta livekostym.

  75. Martin S 4 May 2009, 10:59

    Andreas: Och vi har heller inte nämnt att Personal Jesus anno 2009 luktar obehagligt mycket av väldigt gammal äggmök.

  76. DMC 4 May 2009, 11:43

    Men det var ju självaste f-n vad det gnälls på DM-09! :D

    Misstänker att dom kör fler låtar live från SOTU på andra vändan av turnén. För det blir väl en inomhusturné?

    Visst låter Depeche annorlunda idag mot SOFAD och bakåt. Tur är väl det!
    Jag tror, eller vet att jag inte skulle gilla dom om dom gjorde “säkra” skivor och försökte låta som dom gjorde som gjorde när dom var 20-30 bast?
    Då kan man lika gärna lyssna på dom skivorna som gjordes på den tiden.

    Får väl återigen skriva att jag diggar SOTU skarpt och kommer väl digga själv inne på “Hitler stadium” dvs Berlin Olympic Stadium när dom kör dom få låtarna live från nya skivan :D

    KMFDM tex har använt samma gjutform till sina album sen Attack släpptes. Och det blir jävligt tjötigt.

  77. Michelle 4 May 2009, 11:46

    Go Calle!!:)

  78. Martin S 4 May 2009, 11:50

    Go Bagdad Bob!

  79. Nomenklatura 4 May 2009, 16:14

    Go Johnny Go Go Go!

  80. DMC 5 May 2009, 11:23

    Någon måste vara den fundamentala depeche’eiten! :D

  81. Jacques 5 May 2009, 12:38

    Visst, Depeche är ju enormt kända för sina fantastiska TV-framträdanden sen tidigare… Dessutom vill jag minnas att det slogs sartomortaler av lycka av både en och annan här när de gick upp och mimade till Wrong för någon månad sen. Nu är det tydligen pinsamt och gammalt äggmök. Fan, ska det sågas får man väl åtmninstonde vänta till turnépremiären!

  82. DMS 5 May 2009, 13:01

    Jacques, du låter lika bitter som Dave Mustaine :D

  83. DMS 5 May 2009, 16:14

    Motor är förband till Depeche i sommar!

    Hur satans jävla helvetes svinbra är inte denna låt!!???

    http://www.youtube.com/watch?v=NxNsR8veVeI

    http://open.spotify.com/track/25ADhEbJVCw7eTomTEVoeT

  84. Johan 5 May 2009, 22:37

    http://www.youtube.com/watch?v=gsUB3__ukik

    Har faktiskt inte sett detta innan.

  85. Martin S 6 May 2009, 10:41

    Jacques: När de mimade lät det åtminstone inte platt och svagt. Och Dave kunde arenapinuppa utan besvär. Jämför själv de två framträdandena både gällande uttryck och ljudtyngd. Skillnaden är… markant.

  86. Andreas 25 Sep 2009, 22:20

    Jag trodde som sagt Depeche Mode nått den absoluta botten. http://www.depechemode.com/news.html

    Jag orkade/vägrade se mer än 2 och 10. Vidrigt, uselt, äckligt, oengagerande.

  87. Jocke J 25 Sep 2009, 22:32

    Bedrövligt uselt och äckligt. Låten lyckas utklassa videon, det trodde man inte. Tacka vet jag Rammstein.

  88. Andreas 25 Sep 2009, 23:04

    Nej det var ju inte det som fick mig att misslyckas i min kampanj direkt.

  89. DMC 26 Sep 2009, 08:45

    Låten är hur bra som helst :)

  90. otto 26 Sep 2009, 08:58

    Fast de har fått med lite av känslan man har på en konsert om man ser på publiken i videon ;-)

  91. Jocke J 26 Sep 2009, 09:19

    Som tur är slipper du se videon i Globen Andreas!

  92. Andreas 26 Sep 2009, 14:56

    Även du Calle, måste väl ändå denna gång krüpa till korset och säga det: Depeche Mode har nåt sina alla tiders bottennotering. Videon är ju för fan inte bara usel för Depeche. Den är usel för vilket band som helst. Den är usel för mänskligheten. Den är ett hån. Och jag har alltså ändå bara sett två minuter. och aldrig ska jag titta igen. Jag har lagt ner innan och bara fått bekräftelse på att man ska hålla sig jävligt långt borta från farbröderna med gikt. De skiter ju så fullständigt i vad de gör nu att det på allvar skadar hela deras karriär historiskt sett. Tänk! Det kunde avslutats med Wrong -låten, videon. Och dedn totala succécomebacken inkl “PTA” eran hade varit ett faktum. Nu kan fallet bli hårdare än för Cure och Simple Minds. Om inte annat kan man ju gå till depeche-mode.com, internets depechigaste ställe, och konstatera att Depeche Mode är i fritt fall musikaliskt, artistiskt och publikt. Skamligt! SKAMLIGT!! (Tack gode gud för jag aldrig var så dum och tog en DM tatuering -den hade jag tagit bort med vinkelslip nu)

  93. DMC 26 Sep 2009, 16:05

    Jag har aldrig gillat musikvideor öht.
    En dålig eller bra video påverkar inte alls vad jag tycker om själva låten.

  94. DMC 26 Sep 2009, 16:09

    Tex Everything Counts Videon är hur usel som helst. Och även Leave In Silence och Get The Balance Right.
    Låtarna är så äckligt bra att dom kunde lika gärna ha haft en svartruta under låten eller en ande lång bild på Maud Olofsson. Skulle inte påverka ett dugg om vad jag tyckte om själva låten.

  95. Andreas 26 Sep 2009, 17:33

    Fast det var ju trots allt 1982/83. Alltså för 26 år sen!! : O

  96. DMC 26 Sep 2009, 20:58

    Årtalet gör väl inte låtarna sämre eller videorna bättre?

    Det jag vill säga är att en musikvideo inte lyfter en låt om man då inte är en inbiten mainstreamlyssnare och har MTV på dagarna i ända då musikvideon betyder mer än själva låten.

    Visst, en musikvideo är en reklamfilm för själva låten och ingenting annat.

    Men själv diggar jag mer att lyssna på en låt utan en störande bild.

  97. Jens 27 Sep 2009, 02:23

    Vad fan ska man säga? Är botten är nådd?

  98. Pekman 27 Sep 2009, 10:16

    Tror Jens tyvärr inte att botten är nådd :(

  99. Martin S 27 Sep 2009, 11:17

    Nej, Jens. Det är dessvärre långt kvar till botten. Vi ses i Nangilima.

  100. Jocke 7 Oct 2009, 11:40

    ……månader har gått, och skivan har slutat att snurra på tallriken. Den är och förblir i stort en usel skiva!
    Dock vägrar jag tro att hjältarna är slut och denna tro grundar jag enkom på “Wrong”!
    ett band som lyckas spotta ur sig en sådan låt KAN INTE VARA SLUT!

  101. Jocke J 7 Oct 2009, 12:14

    Usel är kanske att ta i men det är den sämsta sen 1983. De behöver absolut inte vara slut för det men det är alarmerande hur lite brinn det verkar finnas kvar. Ska de göra fler album måste det upp i Playing the Angelklass annars är det bättre att lägga ner orkestern. Och i vilket fall som helst behöver livesättningen reformeras ordentligt men de är väl för bekväma för att ta tag i sånt.

Pingbacks & Trackbacks