Pelle
(Fortsättning från “Beth”)
6 Juli 1993, Glifada, Aten
Vår vän från Tranås, Pelle, jobbade i Aten som någon form av arbetsledare på ett företag som jag tror sydde upp kläder. Han hade fått jobbet via sin pappa, som var i branchen och Pelle hade varit i Grekland ungefär ett halvår när vi slutligen mötte upp med honom i centrala Aten.
Det var en något förändrad ung man vi mötte sedan vi såg han sist.
Han gjorde entré i uppknäppt vit skjorta och stentvättade jeans. Han var rödbränd, vi snackar riktigt rödbränd. Huden hade börjat flagna på torso och i ansikte. Vi trodde först att han fått kokande vatten över sig. -Men hur ser han ut? viskade vi tyst till varandra.
Han gick med en självsäker stil. Det såg ut som han ägde stan. Äntligen skulle vi få hjälp med vår pondus!
Det visade sig att Pelles lediga dagar på öarna inte bara hade bränt hans yttre. Efter han hälsat oss välkomna berättar han en historia om en vidrig man han gjort sig bekant med på en av båtarna. Det visade sig efter ett par öl att mannen, amerikan, gillade att åka till Thailand och ha sex med små pojkar. Pelle hävdade att pedofilen satt sikte på honom, sina 21 år till trots, varför han gjort en snabb och mycket bestämd sorti från platsen.
Medans vi vandrade genom Plaka i gamla Aten fortfor Pelle att berätta den mer vansinniga historien efter den andra. Han pekade med hela handen mot Akropolis och meddelade “där dör det tre blåhåriga amerikanska kärringar om dan. De får solsting i backen upp.” Han pekade mot taxibilarna och sa “det är med fara för livet som man stannar vid rödljusen här, det dör tio taxichaufförer om dan då kosovoalbanska flyktingbarn skär halsen av dem. De låtsas att de ska tvätta rutan, istället ska de sno kassan“.
Vi var, som jag tidigare fastslagit, rädda innan, nu jävlar var vi vaksamma på varenda grek, varenda unge, varenda turist. Det Pelle berättade innebar ju att vi svävade i livsfara bara genom att gå på trottoaren här.
- För ett par dagar sen satt jag på McDonalds och käkade. Då körde det in en bil med full fart i restaurangen. En hel familj dog. Det var blod överallt.
-Jävlas nån med en så skriker man “Malaka” till dem. För ett tag sen blåste en bar mig på pengar, när jag berättade det för min chef gick vi dit dagen efter. Han sa åt mig att beställa in en hel vodkaflaska och sen kasta den med full kraft in i deras uppställda glas bakom baren. Jag gjorde det, hela jävla väggen bara rasade. De fattade att de hade bråkat med fel kille.
På vägen i hans firmabil sa han “När jag kommer hem ska jag skaffa mig en terrier. En TERRIER!” och måttade upp hundens förmodade storlek med handflatorna. Sjögge och jag tittade förvirrat på varandra.
Att köra bil i Grekland är en historia det. Min uppfattning är att ju längre söderut man kommer i Europa, desto märkligare bilister är det. I Italien finns det fan inte en bil utan bucklor. Jag har sett folk fickparkera på samma sätt som Mr Bean. Grekland är etter värre skulle jag vilja påstå. Pelle hade acklimatiserat sig.
- Det är ingen som stannar i korsningar här, finns ingen högerregel, sa han och tryckte gasen i botten och körde rätt in i en korsning på en 90-väg. Vi klarade en krasch med en hårsmån.
-Det är ingen som stannar för rött ljus, istället tutar man för att uppmärksamma andra på att man kommer, sa Pelle och körde så det skrek om hjulen in i ännu en fyrvägskorsning. Sjögges och min nyvunna solbränna var med ens borta. Likbleka konstaterade våra mötande fladdrande blickar:Vi kommer att dö samtidigt du och jag.
In i tredje korsningen gled vi, Pelle självsäker vid ratten med en cigg i ena handen och ena armen nonchalant ut genom den öppna rutan. Vi blev sånär rammade av en bil från höger som inte hade tutat. Pelle blev vansinnig och skrek “Malaka Malaka malaka” och slog med handen på taket så hela bilen skakade .
Vi tog oss levande fram till Hotell Avra, Pelles lägenhet hade inte blivit klar och han bodde här istället så länge. Medelhavet framför oss, festområdet Glifada en liten bit bort. Underbart. Vi kilade med upp på Pelles rum, köpte mängder med billig öl och billiga cigaretter och slog oss till rätta på balkongen. Livet var ljuvt. Pelle fortsatte med sina historier.
Han berättade att han hade skällt ut hela personalen på Grekiska. Efter ett par dagar insåg vi att han måste sagt rena grekiskan eftersom det enda vi hörde Pelle säga på språket var Ne som betyder ja samt Malaka. (som betyder typ bögjävel)
Det hade blivit mycket fest för vår kompis sedan han kom ner till Grekland. Han berättade att en gång hade han rökt så många cigaretter att han hade hostat rök när han vaknade på morgonen efter festen. Vi trodde inte man kunde röka så mycket och vid det här laget hade vi väl så sakta börjat inse att Pelle kanske, kanske överdrev något med sina historier.
När vi suttit ett tag på balkongen märkte vi att någon ovanför spottade. Pelle blev arg. Han sträckte ut huvudet, vände sig uppåt och skrek “Malaka malaka”.
Vi var efter ett tag i behov av att förnya cigarettinnehavet. Pelle kilade ner. En bil höll på att köra över honom. Han vinglade till, skrek “Malaka malaka malaka” och hytte med näven.
När han kom upp igen satte vi oss och hade det trevligt på balkongen ett tag. Men sen kom det en spott igen och Pelle blev vansinnig! Håret ställde sig rakt upp, skjortknapparna flög, han kastade sig ut mot balkongräcket, vände hela kroppen uppåt och hytte med den knytna näven och skrek “MALAKA MALAKA MALAKA MALAKA!!!”
Ner från balkongen tittade en underskön tjej på den rödbrände Tranåsynglingen som tystnade tvärt och satte sig ner igen.
*
Pelle, love you man. Om du läste det här hoppas jag du hade lika roligt som jag hade när jag kommit ihåg allt som faktiskt sas och hände. Cheers. /Andreas
Kommentarer
8 kommentarer till “Pelle”
Pingbacks & Trackbacks
Skriv en kommentar
Omröstning!
Loading ...
Malaka malaka! För helvete Jisen, det här kan ha varit det roligaste du skrivit hittills! Way to go!!!
Fan vad bra skildrat. Jag sitter mållös.
Spottloskan från övervåningen kom på Pelles fot, eftersom han hade lagt upp benen nonchalant på räcket och satt bakåtlutad i balkongstolen.
Tack ska ni ha gubbar! : ) Jag tycker nog även själv att det hamnar bland topparna på Kollaps.
Jisses. Den mannen (pelle) är ruggigt kul. Riktigt roligt Andreas
Hehe, ja det var kul läsning.
Kommer bara inte på vad Pelle hette i efternam. ( För det är väl den Pelle som hade en farsa som jobbade på typ JC/MQ eller likande)?
Rydingsvärd?????? Typ
Men vaffan Kai, har du problem med minnet? Kommer du inte ihåg Pelle Rydingsvärd som jag var on-off tillsammans med 1990-1997?
Fantastiskt rolig historia!! Malaka. Haha
Jag är ju gammal och då sviktar minnet. Klart jag borde kommit på Pelles efternamn.