Megalomanins Musik

67. Jean-Michel Jarre – Rendez Vous IV (1986)

Den moderna musikhistorien skulla vara fan så mycket fattigare utan fransmannen Jean-Michel Jarre. Hans famösa megakonserter går inte annat än älska. Mannen befinner sig i ett konstant tillstånd av genialitet och galenskap. När han kom till Stockholm ville de ha han till att spela i globen. Det ville inte Jarre, han ville ha “den där vita kulan där borta som bioduk”. Pretentionsribban går inte lägga högre. Kolla bara på klippet och se in i megalomanins ögon. Jag älskar det!

 “Rendez Vous IV” är så satans intensivt bra så jag alltid har euforikänsla från första till sista sekund i låtjäveln. Vilka sanslösa melodier! Om triumfen var tonsatt skulle den låta så här. Soundtracket till lycka överträffar till och med andra högtidsstunder från Jarre som “Oxygene 2”. Magnifique!

Kommentarer

20 kommentarer till “Megalomanins Musik”

  1. Martin S 21 May 2010, 09:57

    Det här är ju på så många sätt förfärligt. Vedervärdigt, svulstigt, för mycket. Elefantiasis i musikform. Men jag älskar den här låten, det går inte att hjälpa. Ett av mina starkaste, faktiskt, musikminnen någonsin har haft den här sången som soundtrack. En för lång, dyster och invecklad story för att dra här. Men det mynnade ändå ut i en känsla av triumf, seger och att jag inte var ensam. That moment passed quickly…

  2. UC Nicklas 21 May 2010, 10:28

    Han har gjort sköna grejer, snygga grejer, makalösa grejer, det här är inte hans största stund men som du skriver Andreas; Magnifique!

  3. Jens 21 May 2010, 10:58

    Nja jag vet i fan. Idiotiskt snarare.

  4. DMC 21 May 2010, 11:03

    Året var 1977.
    Lekte med mina kompisar. Förmodligen krig eller liknande.
    Plötsligt sa kompisens mamma:
    “kom nu barn, nu ska ni ligga på runda mattan, blunda och lyssna på en skiva jag har köpt”. Skivan var Oxygene.
    Där låg man, blundade och lyssnade på hans, som man då tyckte konstiga musik. Vindljud, bubblande ljud, svepande ljud osv.
    Så 70-tal.
    Sen dess har jag haft lite svårt för Jarre. Men den här låten är faktiskt magnifik. En 8 bitars version på den och det skulle vara en tvspelsklassiker.

    Kanske var det den eftermiddagen som det började växa till sig en synthare i mig.

    Redan på lekis några år tidigare sprang man i cirklar till låten Popcorn och lekte motorcykel.

  5. Jens 21 May 2010, 11:06

    Och väldigt obehagligt också för den delen. Denna typ av vanvett, som drar ut hela städer på gatorna i en oreflekterande masspsykos får mig att tänka på tyskt 30-tal.

  6. DMC 21 May 2010, 11:08

    Som vattenfestivalen?

  7. Jocke J 21 May 2010, 11:14

    En av mina första syntplattor. Just den här popdängan är väl en av hans mest banala verk men det är trevligt ändå.
    Men man måste ju bara älska uppsynen där bakom syntberget :)

    DMC: Du har så rätt! Den hade i så fall varit fullt i klass med Commando och Last Ninja 2.

  8. Andreas 21 May 2010, 11:19

    Nu ska Jens, som plötsligt är så Jarrekritisk, gå hem till skivbacken och plocka ur sina Jarreskivor och sedermera, vid tillfälle, lämna över dem som en present till mig!

  9. Martin S 21 May 2010, 11:20

    Apropå tyskt 30-tal, Jens: Vad får du för feeling och associationer av att se, säg, “101”?. (Med detta inte sagt att jag inte förstår vad du menar).

  10. Jens 21 May 2010, 11:22

    Andreas: Faktum är att jag bara har The Concerts in China. Men den kan du för all del få om du nu är så sugen på Jarreplattor.

  11. Jens 21 May 2010, 11:25

    Martin: Visserligen kanske 101 och liknande grejer snuddar fjäderlätt vid samma sak, men skillnaden är att fansen i 101 vet vad det är dom lyssnar på och varför dom är där. Samma sak kan inte sägas gälla de tiotusentals familjerna Doe i Houston.

  12. Andreas 21 May 2010, 11:32

    Du menar alltså att jarre är nazist.

  13. Jens 21 May 2010, 11:33

    Skulle du ha skivan eller inte?

  14. Musse 21 May 2010, 12:14

    Hahaha -det är skitkul att kolla på jarre när han spexar bakom sin larviga synt och tänka att han är nazist :-D

  15. DMC 21 May 2010, 18:37

    Appropå gamla tv-spel.
    Kolla in Googles logga idag:

    http://www.google.se/

    Vänta ett litet tag så ser ni.

  16. Jens 21 May 2010, 18:43

    Flott.

  17. Jocke J 21 May 2010, 18:46

    The artist first known as Puck Man! Härstammar från en pizza och en skön japans lagom sjuka hjärna.

  18. Magnus 24 May 2010, 07:22

    När jag först hörde Oxygène tidigt 80-tal tyckte jag det var helt underbart…Detta tillsammans med Kraftwerk, Depeche Mode och OMD var stora delar av mitt soundtrack på 80-talet…detta ljuva årtionde!

    Föredrog Rendez-Vous 2…kan det bli mäktigare??
    http://www.youtube.com/watch?v=m3S2BOpPsVU

  19. Fredrik 24 May 2010, 17:26

    Tittade på klippet först nu. Mannen ser ju fullkomligt galen ut! Som någon som skulle vara euforiskt lycklig på scen, bara för att sedan gå backstage och banka på nån stackars groupie. Mycket mycket läskig.

  20. superlimpan 25 May 2010, 00:03

    Rendez-Vous VI (Last Rendez-Vous) känns som en av dom sorgligaste styckena musik, med det spruckna saxofonbrölet som skulle ha spelats live av astronauten Ron McNair via satellitlänk från Rymdfärjan Challenger, som tyvärr bara någon vecka innan konserten exploderade strax efter start.

Pingbacks & Trackbacks