Maniska tider
#54. The Stone Roses – I Wanna Be Adored (1989)
#53. The House Of Love – Christine (1988)
De här två banden förändrade mig. På ett sätt som fick mig att sluta spela á; GRUMH…-pastischer och vråla på spanska med en gummihammare i ena handen och en leksakssynt den andra. Jag köpte en gitarr och bildade ett popband och började skriva musik på riktigt.
Ja, jag vet. The Jesus and Mary Chain, Poesie Noire, The Neon Judgement och de där. Men de var på intet sätt del av någon ny brittisk våg. Det var däremot de här två banden. Ta mig fan -de var vågen. “I am the resurrection” och “Waterfall” är väl själva antitesen till “Violent Playground” och “Drama In the Subway“. Ändå älskade jag båda grejerna. Det gör jag fortfarande.
Övriga liknelser mellan de här två banden ska vi låta bli.
The Stone Roses var ett band där de fyra medlemmarna stod i sin egen drogberusade värld och spelade sin egen låt utan att ta notis om vad fan de andra höll på med. En basist som spelar bara melodier. En gitarrist som spelar solo hela tiden. En sångare som såg ut som och idag i ännu högre grad ser ut som en apa och dessutom rörde sig som en. När han sjöng live lät det, om man ska vara snäll, för jävligt. Bandet var en Jackson Pollockmålning -det fanns ordning i kaoset. Struktur i upploppet. Inte konstigt de blaffade ner sina gitarrer med målarfärg.
The Stone Roses var ändå helt fantastiska. Störst! Spike Island! Det var en oförglömlig era när, vad det tycktes, hela världen gick och väntade och väntade och väntade och väääntade på deras andra skiva. När den väl kom -åtskilliga miljoner pund senare- var det för sent. The Stone Roses-eran var över. Men “The Second Coming” var ingen dålig skiva. Tyvärr skulle den, ofrånkomligen, jämföras med debutalbumet.
“I Wanna be Adored” är kanske inte The Stone Roses bästa låt men när jag lyssnat genom de gamla favoriterna känns det som det är den låten som representerar bandet, soundet och eran bäst. Det är dessutom utan något som helst tvivel en av de hundra bästa låtarna.
The House Of Love var imagemässigt eller soundmässigt heller egentligen aldrig jämförbara med The Stone Roses. Guy Chadwick & hans mannar var ett betydligt mer introvert band rakt från Velvet Underground-skolan till skillnad från Stone Roses högtflygande Zeppelinare.
Jag gillade alltid House Of Love lite mer. Deras katalog av helt vansinnigt bra låtar tar aldrig slut; “Beatles & the Stones”, “I Dont Know Why I Love You”, “Shine On”, “You Dont Understand”, “The Girl With the Lonliest Eyes”, “Shake & Crawl”, “Her Eyes”, “Crush Me”…. Bäst av alla är nog ändå genombrottet: “Christine“. Föga överraskande har den också åldrats bäst. Återigen är det det heliga grundreceptet som gäller. Rak basgång, C, F, G, en monoton feedbackgitarr & en klassisk popmelodi om en flicka. Och som jag sagt innan: Låter det så här kan det aldrig bli fel.
Gissa om jag nästan sket på mig av glädje när jag hittade nya bilder på ett återuppståndet House Of Love på turné inför extatiska fans i Peru! Rysningar över hela kroppen. Det här är ett av de mest underskattade banden som förtjänar att för alltid nämnas i samma mening som Radiohead, Oasis och Stone Roses.
Kommentarer
8 kommentarer till “Maniska tider”
Pingbacks & Trackbacks
Skriv en kommentar
-
Polls
Loading ... -
Senaste kommentarerna
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
/ 2 person hammock on "64. Bob Hund - Düsseldorf" - I am really impressed along with your writing abilities and also
with the format on your blog. Is this a paid subject matter or did you customize it
your self? Either way stay up the excellent high quality writing, it's rare to look a great blog
/ Highest Pix on "Desmond" - It’s nice to find a blog that so clearly describes
exactly what these things are! We had no idea what they were before
and this discussion is a tremendous help! Thank you so much!
| I had no clue you could do this sort of thing to
your body! W
/ body modification on "Glasvegas" - It's an awesome paragraph designed for all the web viewers; they will take benefit from it I am sure.
/ Montaż on "Panorama och kusiner" - Nasi Goreng
/ Jonas Rofors on "Äggalunken" - Ler förnöjt, eller rättare sagt måste faktiskt hålla mig för skratt för att inte väcka de andra, när jag läser ditt inlägg om småstadslivsaktiviteter i påskatid, även om det var ett tag sedan. Faktum är att jag försökte googla årets datum för denna b
/ Anna Lofors Sjögren on "Äggalunken" - We stumbled over here different website and thought I
should check things out. I like what I see so i am just following you.
Look forward to going over your web page repeatedly.
/ cekic on "Apokalyps!" - Samma här. Men jag måste säga en sak och det är att David Gahan alltid har varit fantastisk under hela sin karriär med Depeche Mode och stundtals på egen hand.
Visst, ibland har han inte varit närvarande eller sångmässig till 100% men med tanke på
/ Jocke J on "Depeche Mode v3.0" - Kan bara hålla med Martin S :-)
/ devotion on "Depeche Mode v3.0" - Fuck me! Dave sjunger besjälat för första gången sedan 2006. Det räcker en bra bit bara det. Jag ger en försiktigt optimistisk första tumme upp.
/ Martin S on "Depeche Mode v3.0"
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
Faktum är att efter ha kollat “Shine on” & “Beatles & Stones” från samma spelning i Lima 2008 börjar jag böla. De makalösa låtarna, nostalgin & sånghyllningen från Peruanerna av alla människor på jorden krängde fram dagens första tårar. (blivit en hel del när man gått genom låtarna på listan kan jag säga…vänta bara längre fram..om nu inte ni redan precis som jag tvingas kapituelera för avslutningen av “Christine”..hulk hulk!)
Din beskrivning av Ian Brown är mitt i prick :-D
Fantastisk röst på skiva, men i övrigt är allt katastrof.
Ang. Stone Roses: Andy – hur många gånger har du hört mig (efter ett antal enheter alkohol i kroppen) feberyra om att det är I Am The Resurrection – och inget annat – som egentligen är världens bästa låt?
Hundra? Tvåhundra? Trehundra?
Visst är House of Love ett extremt underskattat band. Det har vi väl varit inne på flera gånger förut.
Vacker text om ditt förhållande t roses,Andreas! instämmer t fullo och som sagt, d finns en hel del låtar du kunde listat, men denna är nog själva jävla graalen
Ingen har väl missat det här klippet från Stone Roses första TV-framträdande?
http://www.youtube.com/watch?v=noezWg4MdxI
Amateurs! Amateurs! :-D
Haha! En klassiker!
Bra val, jag tycker “I wanna be adored” är deras största stund, en låt jag aldrig tröttnar på.
Sen är House of Love unika med tanke på att deras senaste skiva lätt kan mäta sig genombrottsplattorna, vilket är ovanlig.