Lip Service, Otto & Norrköping Del III

Lip Service Gato Blanco (Deuter9Remix)

Vi visste att det skulle bli en pokerturnering senare under kvällen och vi hade frågat mässans arrangör Kent flera gånger om vi fick vara med. Svaret kom sent omsider. Nej tyvärr, det kunde vi inte -den ansvarige för turneringen sa nej det skulle bara vara för branchen på plats.

Det kändes svårt att acceptera så vi skickade Louise, in disguise som Black Cat, till huvudarrangören för att snällt fråga en extra gång. Efter två minuter kom hon tillbaka med ett léende. Saken var klar. Lip Service fick ställa upp i pokerturneringen.

Bakom scenen träffade vi sedan på frun till den eminenta cocktailsångaren som underhöll utställarna -tatuerare, piercare, alternativa klädesdesigners etc..- och hon var en mycket, mycket trevlig bekantskap. Vi pratade om det mesta mellan himmel och jord och till slut kom vi in på politik. Jag berättade om situationen på skolorna jag jobbar på och hon “avslöjade” då att hon var nära vän med finansminister Anders Borg! Hon menade inte bara att denna förmodligen skulle stendigga Lip Service utan att han även mycket väl skulle komma på studiebesök i Husby en hel vecka!

Jag hade just beskrivit att politiker, som tycks veta så mycket om skolan nuförtiden, borde ta och besöka dessa för att få insikt och kunskap om situationen för att kunna göra de rätta förändringarna. Detta skulle dessutom ske utan hullaballoo med fejkade lektioner och så vidare som det brukar bli när TV kommer och besöker klassrummen. Det tyckte hon var helt rätt och menade att detta skulle hon ordna. Inte nog med det. Hon var även god vän med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, av vår nya bekanskap kallad “Totto”. Även denne skulle nog kunna avverka en hel vecka för att se hur skolan i Kista/Husby verkligen fungerar!

Fantastiskt. Om det nu verkligen skulle hända. Vilket det så klart aldrig kommer göra.

Vi fick avbryta våran trevliga diskussion -just när jag menat att alla människor i grund och botten är självdestruktiva- för att vandra bakom scenen och göra oss klara för gig.

Det kändes tveksamt innan om publiken skulle vara med oss. De satt med kaffet på maten och klirrade och även om de hade druckit ner en hel del under middagen kändes det som att “Monkey See Monkey Do” på javat,  i gigantiskt högtalarsystem skulle bli en anings opassande efter cocktailversioner av “Suspicious Minds” och “Always On My Mind”. Ingen idé att knussla, vi var anställda för att göra vårt jobb och vi gick upp och kickade ass. Louise var i sitt livs form, hon är så jävla skitbra på stora scener om jag får säga det själv, och vi avverkade ett set med avslutande “In Black” i ny extra-vaganza-råsynt-version till stora applåder. Jag tror fan vi gjorde vår bästa spelning nånsin. Det var en sån utmaning att utmana alla förmodade rockers vid kaffekopparna.

Förutom en idiot, tatuerad blå i halva ansiktet, som tog ett nappatag i Louise rumpa efter spelningen, så var alla på stället skittrevliga och det var med stor glädje vi minglade runt och signerade skivor och skålade efter spelningen. Sedan: Dags att sätta sig till bords. Pokerbord, that is.

Vid bord 1: L. Jismark, plats 7
Vid bord 2: A. Jismark, plats 5
Vid bord 3: T. Ahola, plats 6
Vid baren: C.J Lann, öl 13

Louise gick ut stenhårt vid sitt bord, fortfarande klädd i svans. Det gick bra en stund, men snart släppte respekten för Black Cat hos de svettiga gentlemännen runt borden och hon blev synad. Sedan gick det snabbt utför. Själv tog jag det cool och avvaktade för att se vilka fiskar vi hade vi bordet. Så fort jag synat situationen och fick in en hand började jag spela. Jag gick trots kraftigt konstant intag av öl felfritt genom partiet och vidare till finalbordet. Enda plump i protokollet var att jag försökte psyka mina välgaddade medtävlare genom att dra upp ärmarna på min t-shirt och blotta min enda och fjösiga lilla tatuering Neubautengubben. De sa inte ett ord om det så det var nog verkningslöst.

Även T. Ahola hade lyckan med sig och kvalade efter lysande spel in som en av de sex. Det var primetime för oss texas hold´em älskare att spela med riktiga croupiers och äckligt fina pokerbord. Utslagna Louise & CZ hade fått nog och drog tillbaka till hotellets bar.

Till slut blev Tony sexa -han rök i första handen efter en tuff bluff- och själv blev jag trea. Jag kände mig till slut tvungen att gå i clinch med killen som hade bordet i sitt grepp och det var på vippen att jag tog halva hans stack, men jag rök på rivern (det sista kortet som läggs upp) på min all-in.

Samtidigt som finalbordet spelade hände det saker på Grand Hotel i Norrköping. Blandningen i hotellbaren var makalös. Grönklädda Bajare tillhörande supporterskaran “Svärmorsdrömmarna” (Hammarby spelade alltså match på söndagen mot Norrköping) svepte shots bredvid stora snubbar med armarna täckta av dödskallar och ansiktet fyllt av stål som förflyttat sig från mässan. De drack mestadels Jack Daniels gissar jag vilt.

Mitt bland dessa några, i sammanhanget, udda fåglar:

Orup & Lena Philipsson

…Och CZ & Louise var i högform och radade upp fuldanser, vinkelvoltar och trippelsteg på det lilla dansgolvet. Orup tog en stilla och iaktog duon. Så gjorde även att antal festare till från mässan och svärmorsdrömmarna som verkade uppskatta tilltaget. Efter en stund -vare sig det berodde på min älskades sköna danssteg eller intev så verkade detta dansgolvsfenomen ha gett den Vetlandafödda schlagerstjärnan lite problem, ja, tändvätska rentav. Hon tycktes plötsligt undanskjuten från stjärnljuset och var väl lite på lyktan när hon plötsligt, från sin undskymda plats, började klappa igång sig själv. Hon stuffade ut på dansgolvet och greppade tag i en stång som hon snurrade runt och sensuellt gled nerför. Nån form av battle hade tydligen startat.

En battle som slutade där och då i och med att Louise lämnat dansgolvet.

*

Söndag, Ottodag:

Grand Hotel Norrköping körde en mycket lämplig drive denna helg. En så kallad “Snooze-Weekend” som innebar att samtliga gäster hade rätten att nyttja sina rum till 18.00. Inte illa tänkt. När vi klev in i brunchrummet en stund efter tolv var det överbemannat med bakfulla och fulla människor i gårdagens kläder. Som en jänkare ropade när vi gjorde att entré “Hey dude!!…isn´t that the girl with the tail??” varpå han tappade ett stort glas i golvet så det krossades över hela matsalsgolvet.

Den yrvakna stämningen kryddades av två inrusande piketsnutenheter på jakt efter någonting ingenting. Personalen på Grand såg helt frågande ut när de stenfejsade poliserna sakta synade de multipiercade “banditerna” i dreads med colaburkar i öronen, de förmodade Hulkgröna fotbollshuliganerna med matchvikt strax över 100, de kroppskonstmålande artisterna och en osminkad Lena PH.

CZ passade på att servera sig själv läckerheterna som utbjöds:

*Äggröra
*Sill
*Två Våfflor med Sylt
*Sju Smoothies
*Fem glas apelsinjuice
*2 Kokta Ägg
*Lax
*Två Smörgåsar med Ost och Paprika
*Tre koppar kaffe
*Wienerbröd

…och det var ändå inte allt. Det tog karln 30 minuter att servera sig själv innan han kunde sätta sig. Ni tror mig säkert när jag säger att Skarapöjken skrek sig själv i hukad ställning ut från brunchen. Väl i hissen kröp han ihop i fosterställning och kved: “aaaaaajjj ajjjjjaaaaaaaaajjj aaaaaaaaaajj“.

Tony och jag fick, eller nja vi tog oss an, uppdraget att hämta hem Otto. Louise fick vila. Carl Johan ansökte om audiens att gå och kolla stämningen utanför idrottsparken.***

Vi gav det en femtiprocentig chans att få igång vehikulen. Vi var dock tvungna att ta hjälp av bilexperten Rickard den snälle igen. Han kunde hjälpa oss med en extra bilnär det väl var dags att plocka fram startkablarna och gummihammaren uppe hos assistanskåren. Han kunde dock inte komma loss förrän halv 4 så vi fick vila på hotellet en timme.

Sen åkte alltså jag & MonoTony ännu en taxiresa (den nionde i ordningen) till bärgarna. Självklart kom vi dit alldeles för tidigt  men jag hade iallfall ringt i förväg och försäkrat mig om karlarnas närvaro. Vi fick hjälp att hitta nyckeln, signerade konstigt nog inga papper alls och blev ledda till Otto.

Där stod han på en bakgård inlåst av grindar med en sönderskrivad Saab utan hjul som kompis. Och där stod vi med honom i ytterligare 45 minuter innan Rickard kom till platsen. Under den tiden fick vi ett samtal på mobilen. Det var Carl Johan, CZ, Hammarbymannen. Hans röst var gäll och man hörde uppfordrande skrik i bakgrunden:

-Vi har blivit inlåsta av polisen och nu vägrar de släppa ut oss!!

Det visade sig, när allt kom kring, att piketpoliserna med hundar hade headhuntat de nittitalet Hammarbysupporters som tagit sig till idrottsparken för att ropa ramsor och grilla lite korv med sina bengaler. Och nu hade de slagit en järnring kring dem med bistra miner. Carl Johan Lann befann sig nyfiken i utkanten av spektaklet men kunde inte undvika att ta sig undan.

-Det här är fan inte sant. Jag är fast!

Tony och jag tittade på varandra. Jag lade på luren. –Vad händer? säger trumslagaren. –Snuten har ringat in CZ, sa jag.

Ungefär samtidigt dyker Rickard slutligen upp. Han kör upp med sin smärta bil mot Otto. Kollar lite grejer, frågar några saker som jag kan svara på tack vare stödjande och ledande samtal med den gode Mattias back in good old Stockholm. Vi gör som den stillastående basisten hela tiden sagt vi ska göra. Vi tar fram startkablarna och startar samtidigt som jag ligger bakom bilden och slår med en gummihammare mot bränsletanken.

Det sade vroooom direkt och Otto var tillbaka i livet.

Nu handlade det bara om att få ut Carl Johan från avspärrningarna. Och som genom ett under ringer CZ i halvlek och säger han är fri. Sen går allt snabbt. Vi åker eskorterade av Rickard och ytterligare en rallybil till mot Grand Hotel, jagar upp och hämtar instrument, checkar ut, har en snabb överläggning om vi ska chansa att åka med Otto mot Stockholm eller ta SweBus (Jag var den enda som var chicken röstade emot Otto).

Kring halv fem var vi iväg.

När vi i stadigt spöregn med usel sikt passerade en sträcka mellan Nyköping och Södertälje kunde vi se ett ljus snurra borta i mörkret. När vi närmade oss och sänkte hastigheten såg vi tydligt vad som utspelade sig: Fyra personer. Ett motorstopp på en van. Två personer som varnade trafiken med sina mobil-lampor.

Halv tio öppnade jag & Louise dörren till huset i Kista och the weekend hade därmed kommit to an official end.

***

(Inga Hammarbyfans hade för avsikt att gå på matchen på grund av bojkott mot Svenska Fotbollsförbundet. Istället planerades en fest utanför arenan i likhet med många andra bortamtacher Stockholmslag har spelat det här året. Det konstiga med den här matchen var att det var säsongsavslutning då många fans har som tradition att åka och se matchen. Nu blev resultatet att stan var full av Bajare som festade. Men väldigt få av dem var i närheten av stadion.)

Kommentarer

3 kommentarer till “Lip Service, Otto & Norrköping Del III”

  1. Jens 13 Nov 2008, 17:40

    Grym helg, grym story.

  2. jimmy 13 Nov 2008, 18:21

    hihihi… känns som om jag var med faktiskt, konstigt.
    Härlig historia!!

  3. CZ 15 Nov 2008, 20:33

    Varför är inte Uffe Larsson med i historien? Och den där frukosten går till historien. Tyvärr så var det bara Tony som fick uppleva de onda blickarna från hon som dukade av…

Pingbacks & Trackbacks