Konstigt Paradis
Efter “Cellarbird”, som egentligen som sagt var tänkt som ett album, blev det helt klart hög tid att spela in och släppa ett helt album. Vi började repa mer och mer med två lokala knattar; Kitte & Käll. De tvenne visade sig vara hungriga & habila och efter ett möte på Biljardhallen var de inplockade i bandet som fulländiga medlemmar.
Sedan en tid tillbaka hade TAT börjat repa i en helt formidabel replokal i ett gammalt bankvalv. Som vi älskade att hänga därnere! Antalet klassiker som inträffat där är fan värt en egen lista. Får ta några samtal med Jens, Kitte, Käll och alla andra som häckat därnere för att minnas allt.
Det var där vi började bygga soundet till “Strange Paradise”. På “Cellarbird” hade vi medvetet hållt oss till en formel -samma trummaskin, samma spröda gitarrer, samma ljud, samma stuk. På “Strange..” ville vi göra precis tvärtom och bara ösa på. Till slut blev plattan 50% indierock och 50% syntbaserad, 5 låtar av varje så att säga.
Strax innan releasen av skivan spelade vi på Räserfestivalen i Tranås. Om denna har jag redan berättat en hel del på bloggen men det är ju värt att åter nämna att man aldrig ska lämna band som Silverbullit, Broder Daniel, Yvonne, The Ark & The April Tears obevakade vid en obemmanad kiosk. Ärligt talat är denna festival också värd en topp tio, men här kommer ett snabbt axplock:
* När jag bär en lealös Henrik Berggren över axeln uppför brandstegen efter deras gig på stora scen.
* När Fredrik Käll som gick för långt i skojeriet får stryk med en planka av samme Berggren på Sobelhusets andra plan.
* När en överförtjust Ola Salo på riktigt jagar bytet Sara runt lokalen.
* Chockvågen bland samtliga band & besökare efter Silverbullits makalösa uppträdande på lilla scen, hypen i Götet började där och då.
Efter sommaren släpptes så vårt debutalbum och jag minns väl fredagen när jag satt på flippercaféet och fick ett samtal på mobilen. Esbjörn från skivbolaget förklarade att en första recension hade kommit -den på den tiden ack så viktiga i Release. Han var återhållet euforisk. Vi hade fått 10 av 10.
“Ut ur högtalarna och in i min kropp strömmar pop. Underbar pop. Fantastisk pop. Gitarrerna får mig att bågna, trummorna är så massiva och medryckande att t o m min mormor skulle ha svårt att sitta still.”
” Strange Paradise får mig att springa omkring i huset, spela luftgitarr, hoppa och beté mig på de mest lustiga sätt, och jag kan bara inte sluta.”
Recensenten Martin Söderström var uppenbart lika galet uppspelt när han hörde vår skiva som jag blev av att höra Esbjörn läsa upp orden i telefonen. Gissa om det bidde lite extra festligt i repan den kvällen?
Det visade sig ganska snart att Söderström -nej han var inte en god vän på den tiden- inte var ensam i sin hyllning.
“Strange Paradise är så oförutsägbar, så överraskande och så spännande att jag tappar hakan. Jag saknar ord och jag saknar jämförelser, men jag vet att The April Tears har gjort årets mest intressanta debut.”
“Låtskrivaren Andreas Jismark måste vara något slags geni. Han exprimenterar med musikaliska droger, trollar med lyssnarens öron och dirigerar sitt band med hypnotisk kraft.”
“Tänk er att Curve, Depeche Mode, Nine Inch Nails, U2 och Souls möts på en fet drogfest för att kollapsa tillsammans i en enorm överdos och att de efter återuppståndelsen tar namnet The April Tears”
Detta menade Kristoffer Elofsson i Popaganda och Helsingborgs Dagblad i en recension som kan innehålla några av tidernas största överdrifter.
“Ursäkta men ska en sångerska inte kunna..sjunga?” tyckte Expressen kort medans de flesta andra var lyriska över Saras insatser.
Vi åkte runt på en miniturné med gutarna i Midnight Moses/Monostar och efter det var den första eran med April Tears över. Bandet splittrades efter turnén och Käll & Hellqvist fick kliva av. Jens och jag pratade knappt med varandra på två år efter det.
Det var dags och entré för två nya namn och anschtücken. Och nu hade TAT för gott flyttat verksamheten till Stockholm.
Coming Up: The New Era Of The April Tears.
Relaterat:
- Thee will not rest in peace: April Tears 90-04
- De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.
- Kitte behöver en ny bas
Kommentarer
8 kommentarer till “Konstigt Paradis”
Pingbacks & Trackbacks
Skriv en kommentar
-
Polls
Loading ... -
Senaste kommentarerna
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
/ 2 person hammock on "64. Bob Hund - Düsseldorf" - I am really impressed along with your writing abilities and also
with the format on your blog. Is this a paid subject matter or did you customize it
your self? Either way stay up the excellent high quality writing, it's rare to look a great blog
/ Highest Pix on "Desmond" - It’s nice to find a blog that so clearly describes
exactly what these things are! We had no idea what they were before
and this discussion is a tremendous help! Thank you so much!
| I had no clue you could do this sort of thing to
your body! W
/ body modification on "Glasvegas" - It's an awesome paragraph designed for all the web viewers; they will take benefit from it I am sure.
/ Montaż on "Panorama och kusiner" - Nasi Goreng
/ Jonas Rofors on "Äggalunken" - Ler förnöjt, eller rättare sagt måste faktiskt hålla mig för skratt för att inte väcka de andra, när jag läser ditt inlägg om småstadslivsaktiviteter i påskatid, även om det var ett tag sedan. Faktum är att jag försökte googla årets datum för denna b
/ Anna Lofors Sjögren on "Äggalunken" - We stumbled over here different website and thought I
should check things out. I like what I see so i am just following you.
Look forward to going over your web page repeatedly.
/ cekic on "Apokalyps!" - Samma här. Men jag måste säga en sak och det är att David Gahan alltid har varit fantastisk under hela sin karriär med Depeche Mode och stundtals på egen hand.
Visst, ibland har han inte varit närvarande eller sångmässig till 100% men med tanke på
/ Jocke J on "Depeche Mode v3.0" - Kan bara hålla med Martin S :-)
/ devotion on "Depeche Mode v3.0" - Fuck me! Dave sjunger besjälat för första gången sedan 2006. Det räcker en bra bit bara det. Jag ger en försiktigt optimistisk första tumme upp.
/ Martin S on "Depeche Mode v3.0"
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
Du har rätt,stryk skulle utdelas men det var inte med en planka, det var en dammsugare.
Detta har jag redan sentimentalt kommenterat i sms till dig. Och jag väntar spänt på fortsättningen.
Kul! Kul! och även kul att höra lite gammal The April Tears.
Fan, det är nått med trummaskinen i Leaving Places. Det låter som den har satt nått i halsen och jag vill ge den en dunk i ryggen så att det lossnar. Klassisk låt för mig dock.
Det kan vara så att dina känsliga musikeröron registrerar att samplingsloopen (Electric music plattans andra spår om jag minns rätt) inte är helt hundraprocentigt tight. Skyll på Sjögge! : D
Mmm… Mina känsliga musikeröron… Förmodligen… Mmm…
Jag älskar de eländiga löpsedlarna bakom er, speciellt “Maj Fants sista dagar” :-)
Herrejävlar så galet bra Mesh-versionen av “Heart shut down” är. Minns att den kom på nån samlingsplatta som jag har nånstans. Föredrar lätt den framför versionen som dök upp 2002.