Jens, Jesus & Jag (del 3)

“Look at this painting, it´s awful, look at the kid crying”  

Debaser 2003 var skådeplatsen för det slutliga mötet mellan Hellqvist, Jismark och Jim Reid. Skotten hade kommit till Stockholm för att spela med sitt nya band Freeheat. Med i bandet var även Ben Lurie, som var en stor del av The Jesus And Mary Chain inan splittringen.

Gamle April Tears-basisten Jesper Eng har alltid varit lite lik Jim Reid och plötsligt påstod sig jens ha spottat nämnde Eng i lokalen. Något som vid tillfälet var en omöjlighet. Hellqvist sa “Vad kul att Jesper kunde komma ändå…” och jag fick syn på honom och sa “Det var som fan!”

Det var i själva verket Jens som drev med mig. Det var Jim Reid som gick mot baren för att hämta en bärs.

Backstage på Debaser är inte särdeles svåråtkomlig vet väl alla som varit där, denna gång kunde vi därför tämligen obesvärat knalla in för att tacka Jim Reid.Med oss var även den gode Freddan, för övrigt första kvällen som Jens & Freddan träffades.

Inne i logen tog den ölande Freddan Broberg snabbt över showen. Han fick syn på en tavla därinne och slogs av dess kraft. Han rös till och ryckte tag i Ben Luries arm och sa till honom –Look at this painting, it´s awful, look at the kid crying.

Ben Lurie, som stod i ett samtal med en skivbolagsrepresentant sa typ . “Hmm. Ok.” 

Freddan hakade nu upp sig rejält på tavlan och tog den i sin famn, stirrade på den och visade målningen för basisten i Freeheat, jag tror det var Ben Luries fru: “-Look at the painting. This crying litte boy. It´s terrible. How can someone paint this shit?” Stackars basisten hade inte många andra ställen att vända sig till för ögonblicket och sögs in i en diskussion kring detta med den gripne guten.

För Jens och mig gick det sämre att få mer än ett “Hello” och “Thank You” från Jim. Han var upptagen att titta i en digitalkamera i soffan, tillsamans med ett blont våp som dessvärre utklassade vår närvaro. Plötsligt var vi lite överflödiga i logen och fick efter en kort konferens med varandra ganska kort därefter lämna rummet.

*

Några år senare fick Jens träffa Jim igen -i Huskvarna!- och det berättar han förhoppningsvis om i en kommentar härunder.

En resa med ett spann på över 20 år; Jens, Jesus, Jim & Jag.

Kommentarer

En kommentar till “Jens, Jesus & Jag (del 3)”

  1. Jens 7 Dec 2007, 14:37

    Jag tycker att ni alla ska veta att jag faktiskt satt ett bra tag och pratade med Ben Lurie, och att det i första hand var en frustrerad Andreas som gick bet på bandkontakten. Men Jim fick ingen av oss prata särkilt mycket med.

Pingbacks & Trackbacks