Im Pretty fucking far from OK.

5. PULP FICTION

Jag hade den stora lyckan att bevittna premiären av denna fullständigt briljanta film på Stockholms Filmfestival med Quentin Tarantino på scen. Efteråt fick jag även uttala mig om denna i Aktuellt minns jag. Fem av fem sa jag utan att tveka in i kameran utanför biografen. Jag gick även på ett seminarie ett par dagar senare där jag småpratade lite med mannen jag redan då hade geniförklarat. Jag har nog fan ett signerat program nånstans. När det blev dags för en maskeradfest några månader senare tvekade jag inte en sekund. Jag skulle se ut som Jules. Jag köpte afroperuken, brunkräm, polisonger, rubbet. Mannen tog mig med storm och är en av mina favoritkaraktärer i film genom alla tider. Samuel L Jackson, wow vilken jävla insats!

Femton år senare är filmen minst lika bra. I betygskriteriet “antalet klassiska scener, våldsamma och komiska, du kan mata in i en film utan att förstöra helheten utan tvärtom främjer den” är Pulp Fiction obestridlig vinnare. Manuset och rollkaraktärerna är ta mig fan utom den här världen!  Pulp Fiction är filmens svar på Songs Of Faith And Devotion, Achtung Baby och Screamadelica. Reglerna skrevs om. Tarantino hade kommit till stan.

Kommentarer

13 kommentarer till “Im Pretty fucking far from OK.”

  1. Thobias 2 Feb 2010, 18:38

    Kommer ihåg att vi satt en Roskilde festival för ett gäng år sedan och levererade replik på replik från denna film. Det går att hålla på ganska länge. Hade satt den högre än plats nr fem till och med.

  2. Thobias 2 Feb 2010, 18:41

    Did you see a sign out front that said “Dead nigger storage”?

  3. Andreas 2 Feb 2010, 18:46

    Say what again I dare you! I double-dare you motherfucker!

    Att tillägga är också att soundtracket är helt makalöst hopsatt. Tänk att en genialisk regissör och dennes, i sammanhanget, något udda musiksmak kunde göra så mycket! Surf! Urge Overkill! John Travolta! Bruce Willis! (som faktiskt också fick en liten comeback genom filmen) Allt Quentin tog i blv till guld -och det var HANS förtjänst!

  4. Jocke J 2 Feb 2010, 18:47

    Mycket bra liten recension. Farsan hade filmnet på den här tiden och den visades stup i kvarten. Och jag såg den stup ikvarten. När man kom hem efter blöta, destruktiva kvällar i Visby åkte den alltid på.

    1994 framstår allt mer som det ultimata året. Depeche var bättre än någonsin (även om jag inte visste det då). Bra filmer. VM-BRONS.

  5. Andreas 2 Feb 2010, 18:50

    Och så Downward Spiral också! Ja. 1994 var antagligen vår generations Summer of love. Glöm inte hur oerhört hett det var den sommaren.

  6. Jocke J 2 Feb 2010, 18:51

    “Gourmet shit” fjäskar Jules om kaffet :) Det är min favorit. Och sen när the Wolf kommer och smakar senare ger han också ett litet berömmande leende. Härlig scen.

  7. Fredrik 2 Feb 2010, 18:58

    Let Love In – Nick Cave, Dummy – Portishead, In Utero – Nirvana, Far Beyond Driven – Pantera, Dog Man Star – Suede, Weezers första, Parklife – Blur, samt Musik Für Alle – Peter Wahlbeck. Classic year.

  8. Jocke J 2 Feb 2010, 19:13

    The Prodigy – Music for the Jilted Generation, Meshuggah – None, Soundgarden – Superunknown

  9. Andreas 2 Feb 2010, 19:17

    Foppas legendariska straffmål i finalen i OS, Lillehammer kom också 94

  10. Fredrik 2 Feb 2010, 19:36

    Hahaha, avnååågon anledning lämnade jag None ute Jocke. Kanske inte nån milstolpe att viffta runt med direkt. ;-)

  11. Thobias 2 Feb 2010, 19:41

    Christopher Walken har en ganska underhållande roll också. Steve Buscemi spelar förövrigt Buddy Holly inne på Jack Rabbit Slim’s. Inget jag tänkt på tidigare.

  12. Jocke J 2 Feb 2010, 19:43

    Ja klockscenen underbart!

  13. Linus 4 Feb 2010, 03:34

    O´shit I shot Marvin in the face!!

    Men min gode Jismark. Nu börjar platserna på listan ta slut & jävlar i mig vad mången film jag väntar på:)

    Let´s have it!!

Pingbacks & Trackbacks