Im Pretty fucking far from OK.
5. PULP FICTION
Jag hade den stora lyckan att bevittna premiären av denna fullständigt briljanta film på Stockholms Filmfestival med Quentin Tarantino på scen. Efteråt fick jag även uttala mig om denna i Aktuellt minns jag. Fem av fem sa jag utan att tveka in i kameran utanför biografen. Jag gick även på ett seminarie ett par dagar senare där jag småpratade lite med mannen jag redan då hade geniförklarat. Jag har nog fan ett signerat program nånstans. När det blev dags för en maskeradfest några månader senare tvekade jag inte en sekund. Jag skulle se ut som Jules. Jag köpte afroperuken, brunkräm, polisonger, rubbet. Mannen tog mig med storm och är en av mina favoritkaraktärer i film genom alla tider. Samuel L Jackson, wow vilken jävla insats!
Femton år senare är filmen minst lika bra. I betygskriteriet “antalet klassiska scener, våldsamma och komiska, du kan mata in i en film utan att förstöra helheten utan tvärtom främjer den” är Pulp Fiction obestridlig vinnare. Manuset och rollkaraktärerna är ta mig fan utom den här världen! Pulp Fiction är filmens svar på Songs Of Faith And Devotion, Achtung Baby och Screamadelica. Reglerna skrevs om. Tarantino hade kommit till stan.
Relaterat:
Kommentarer
13 kommentarer till “Im Pretty fucking far from OK.”
Pingbacks & Trackbacks
Skriv en kommentar
-
Polls
Loading ... -
Senaste kommentarerna
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
/ 2 person hammock on "64. Bob Hund - Düsseldorf" - I am really impressed along with your writing abilities and also
with the format on your blog. Is this a paid subject matter or did you customize it
your self? Either way stay up the excellent high quality writing, it's rare to look a great blog
/ Highest Pix on "Desmond" - It’s nice to find a blog that so clearly describes
exactly what these things are! We had no idea what they were before
and this discussion is a tremendous help! Thank you so much!
| I had no clue you could do this sort of thing to
your body! W
/ body modification on "Glasvegas" - It's an awesome paragraph designed for all the web viewers; they will take benefit from it I am sure.
/ Montaż on "Panorama och kusiner" - Nasi Goreng
/ Jonas Rofors on "Äggalunken" - Ler förnöjt, eller rättare sagt måste faktiskt hålla mig för skratt för att inte väcka de andra, när jag läser ditt inlägg om småstadslivsaktiviteter i påskatid, även om det var ett tag sedan. Faktum är att jag försökte googla årets datum för denna b
/ Anna Lofors Sjögren on "Äggalunken" - We stumbled over here different website and thought I
should check things out. I like what I see so i am just following you.
Look forward to going over your web page repeatedly.
/ cekic on "Apokalyps!" - Samma här. Men jag måste säga en sak och det är att David Gahan alltid har varit fantastisk under hela sin karriär med Depeche Mode och stundtals på egen hand.
Visst, ibland har han inte varit närvarande eller sångmässig till 100% men med tanke på
/ Jocke J on "Depeche Mode v3.0" - Kan bara hålla med Martin S :-)
/ devotion on "Depeche Mode v3.0" - Fuck me! Dave sjunger besjälat för första gången sedan 2006. Det räcker en bra bit bara det. Jag ger en försiktigt optimistisk första tumme upp.
/ Martin S on "Depeche Mode v3.0"
- Nice answer back in return of this matter with solid arguments
and telling everything concerning that.
Kommer ihåg att vi satt en Roskilde festival för ett gäng år sedan och levererade replik på replik från denna film. Det går att hålla på ganska länge. Hade satt den högre än plats nr fem till och med.
Did you see a sign out front that said “Dead nigger storage”?
Say what again I dare you! I double-dare you motherfucker!
Att tillägga är också att soundtracket är helt makalöst hopsatt. Tänk att en genialisk regissör och dennes, i sammanhanget, något udda musiksmak kunde göra så mycket! Surf! Urge Overkill! John Travolta! Bruce Willis! (som faktiskt också fick en liten comeback genom filmen) Allt Quentin tog i blv till guld -och det var HANS förtjänst!
Mycket bra liten recension. Farsan hade filmnet på den här tiden och den visades stup i kvarten. Och jag såg den stup ikvarten. När man kom hem efter blöta, destruktiva kvällar i Visby åkte den alltid på.
1994 framstår allt mer som det ultimata året. Depeche var bättre än någonsin (även om jag inte visste det då). Bra filmer. VM-BRONS.
Och så Downward Spiral också! Ja. 1994 var antagligen vår generations Summer of love. Glöm inte hur oerhört hett det var den sommaren.
“Gourmet shit” fjäskar Jules om kaffet :) Det är min favorit. Och sen när the Wolf kommer och smakar senare ger han också ett litet berömmande leende. Härlig scen.
Let Love In – Nick Cave, Dummy – Portishead, In Utero – Nirvana, Far Beyond Driven – Pantera, Dog Man Star – Suede, Weezers första, Parklife – Blur, samt Musik Für Alle – Peter Wahlbeck. Classic year.
The Prodigy – Music for the Jilted Generation, Meshuggah – None, Soundgarden – Superunknown
Foppas legendariska straffmål i finalen i OS, Lillehammer kom också 94
Hahaha, avnååågon anledning lämnade jag None ute Jocke. Kanske inte nån milstolpe att viffta runt med direkt. ;-)
Christopher Walken har en ganska underhållande roll också. Steve Buscemi spelar förövrigt Buddy Holly inne på Jack Rabbit Slim’s. Inget jag tänkt på tidigare.
Ja klockscenen underbart!
O´shit I shot Marvin in the face!!
Men min gode Jismark. Nu börjar platserna på listan ta slut & jävlar i mig vad mången film jag väntar på:)
Let´s have it!!