Gott hat sich Erschossen

#58. Einstürzende Neubauten – Haus Der Leuge (1989)

Då var vi framme vid bandet som är ett av de viktigaste någonsin. Bandet som har symbolen jag har tatuerad på vänster arm. Bandet som döpt denna sajt/blogg/whatever.

Då måste jag ju tycka att det här är om inte det bästa bandet så ett av de tio bästa banden som funnits. Man det gör jag inte. Och det är inte därför jag har tatuerat in Neubautengubben. Det är inte därför det här stället heter Kollaps (varför exakt vet ni som hängt med från början).

Det som däremot Neubauten står för, historiskt, är konstnärlig frihet, helt odiskutabel sådan. Att vända upp och ner på de manipulera(n)de instruktionerna. Att riva sönder manualen. Att aldrig, aldrig någonsin sälja sig till Billboard, skivbolaget, Coca Cola eller samtiden. Att gå sin egen väg no matter what.  Det är det som Einsurzende Neubauten framförallt står för, för mig. Kompromisslöshet.

Åter till musiken. 1989 gjorde Berlinarna sin absolut starkaste platta. Innan hade det i oväsendet ibland hörts hel fantastisk musik, som den oväntade tolkningen av Lee Hazlewood & Nancy Sinatras “Sand”  och industriklassikern “Yü Güng”. Med “Haus Der Leuge” blev Neubauten mer ett väldigt okonventionellt rockband snarare än ett plåtslagande, delvis kulturelitiskt, revolutionärt, hålögt gäng som verkade någonstans mellan konst och musik. Ska man vara tr¨åkig kan man påstå att de mognade. Mer Dylan än Stockhausen. Tro fan det blev bättre musikaliskt.

Fortfarande var det dock inget snack om att utgångspunkten va detsamma. Och från inledande vansinnesvrålet “Feurio” (också helt vansinnigt bra), via bittra “Ein Stühl In Die Hölle” till titelspåret till en trilogi om de samtida Berlinkravallerna på B-sidan visade Blixa & co exakt hur formidabla de kan vara.

Sedan dess har de med jämna mellanrum nått upp till samma klass ibland -“Stella Maris”, “Ende Neu”, “Blume”, “Sabrina”, “Zampano”….men också varit vilse i vilka de är nu och vilka de en gång var vilket dessvärre på senare år lett till en del mycket pinsamma och, tyvärr, närmast patetiska inblickar i EN anno 2000-talet.

1989 var de fantastiska. Det är de fortfarande och kommer på flera sätt alltid vara helt oklanderliga. Herregud, vi pratar om Blixa Bargeld. “Haus Der Leuge”. Vandringen uppåt i huset kan börja…längst upp kommer ni finna Gud. Och Gud har skjutit sig. Neubauten har talat.

Kommentarer

18 kommentarer till “Gott hat sich Erschossen”

  1. Musse 26 May 2010, 15:22

    Hur är läget?

  2. Andreas 26 May 2010, 15:29

    Haha just det ja! “Haus der Leuge” är det sättet vi alla alltid borde hälsa på varandra!

  3. DMC 26 May 2010, 17:35

    Ni ska väl se dom 6’e och 7’e november här i Stockholm?

  4. DMC 26 May 2010, 17:36

    En regel för tyska band är att dom alltid gör något fel, knasigt eller onödigt i sin karriär.
    Neubauten har aldrig gjort det.

  5. Fredrik 26 May 2010, 17:37

    Ja vad jag tycker här det vet du Andreas. Jag må va en sen annhängare till Neubauten men sånt bryr jag mig inte nämnvärt om. Och jag tycker nog faktiskt t.o.m. att det endast är den senaste plattan The Jewels som är deras enda riktiga snedsteg av det jag hört på senare år (vilket är det mesta skulle jag tro). Silence is Sexy, Perpetuum Mobile, Grundstuck samt Alles Wieder Offen är tre, i mina ögon, riktigt trevliga plattor och när jag såg dom på Berns senast så var dom bra då också. Ja ni ser ju själva, klippet här ovan är ju inte gammalt.
    Vilken skiva som sedan är bäst, eller vilken låt som är bäst, är väldigt svårt för mig att avgöra, men Haus der Luge, Halber Mensch och Funf Auf Der Nach Oben Offenen Richterskala är ju fanatiskt bra skivor.

  6. Jens 26 May 2010, 18:17

    Einstürzende Neubauten på trädgårn för två år sedan är en av de bästa konserter jag varit på.

  7. Andreas 26 May 2010, 18:24

    I all sin förträfflighet kan även EN bli lite snett ute när åldern gör sitt. Det här är -tyvärr- ett hyfsat nytt klipp som Freddan och jag -dessvärre- skrattat åt. Det handlar knappast om bandets största stund…

    http://www.youtube.com/watch?v=6_1rz8h9kSo

  8. DMC 26 May 2010, 18:36

    Andreas, det där klippet stärker bara min teori.

  9. Musse 26 May 2010, 19:29

    Otroligt klipp! Så jälla tyskt…

  10. Jocke J 26 May 2010, 20:11

    Oj det där andra klippet alltså.. oavsett om det är vidrigt pretentiöst eller bara estetiskt och coolt så är det åtminstone väldigt underhållande :)

  11. DMC 26 May 2010, 21:26
  12. Martin S 27 May 2010, 09:06

    Ang det senaste klippet här: Varför kan jag inte sluta tänka på Kroumata? Det känns ICKE bra….

  13. Martin S 27 May 2010, 09:08

    Alltså Glenn Gould-klippet som Andreas länkade till, var vad som åsyftades.
    DMC är ju så utsökt i sin smak att inget skulle få mig att kritisera något han lagt upp. Vilket jag ej heller gjorde. Observerat? Observerat. Gut. Alles klar.

  14. Jocke J 27 May 2010, 11:47

    Martin: Det värsta är att det första jag tänkte på var en intressant tolkning av Kroumata.
    http://www.youtube.com/watch?v=48zhyP92N1E

  15. superlimpan 27 May 2010, 12:21

    Det här känns nästan mer seriöst…
    http://www.youtube.com/watch?v=u1HA6315Lgs

  16. superlimpan 27 May 2010, 12:22

    Vilken tur att man kollar föregående inlägg innan man postar…

  17. Martin S 27 May 2010, 12:32

    Två av deras absolut starkaste låtar fanns på samma skiva, skulle det visa sig.
    spotify:track:6F9CWZS5mpZ327Fiq1KQCW

    http://open.spotify.com/track/7AsmPa0priNcCg5BZ4oMEp

  18. Martin S 27 May 2010, 12:33

    Det är förstås “Zebulon” som den första, trasiga, länken är menad att peka till. En makalös poplåt.

Pingbacks & Trackbacks