Götet & andra stora ögonblick!

Nu tillbaka till verkligheten, off topic Depeche Mode!

glasvegas
Joe Strummer & Mo Tucker.

Gubbar hit och dit. Det finns ju yngre förmågor också. Vi har talat om dem innan, nu är det dags igen: GLASVEGAS. I helgen ska vi då äntligen få se dem “på riktigt” här i Sverige. Själv åker jag & Louise till Götlaborg för att beskåda popfenomenet. Glasvegas fick ju mig, och många andra, i extas när vi hörde framförallt “Geraldine” sommaren 2008. Det är inte så ofta sånt där händer. Då när man först bara gapar, sen hoppar, sen blir tvungen att ringa sina vänner för att i vrålande röst förkunna att “Nu har det hänt igen”!

Jag satt och lurade lite på några gånger jag kan minnas så här direkt när det har hänt och här följer dessa: (Depeche Mode är undantaget eftersom det berättats om otaliga gånger under Depeche Mode 151)

NEW ORDER “Get Ready” 2001

Jag bodde vid tillfället i Jakobsberg och kom hem till den lilla lägenheten med New Order´s nya CD. “Crystal” tyckte jag redan var ju en grym comebacksingel. Och efter att ha spisat “60 miles an hour”, “Vicious Streak” och “Primitive Notion” var det klart redan där. Extas. Hoppa omkring. Ringa och skrika.

SILVERBULLIT “Arclight” 2004

Den här har jag ju iochförsig talat mig varm för om och om igen. Men den onsdagskvällen när jag som vanligt kom ner till klubben i källaren på KGB och rullade igång den nyinköpta skivan hamnade jag i chocktillstånd. Den ena låten var bättre än den andra hela skivan igenom. Det spelades inte mycket annan musik den kvällen på klubben kan jag säga. Och jag drack nog fem öl på en halvtimme av bara farten.

THE JESUS AND MARY CHAIN “Head On” 1989

Fredagseftermiddag, sexton år, i soffan framför The Tube med Paula Yates ser jag bröderna Reid framföra “Head On” playback. Jim Reid, som är helt oengagerad -och knallfull-, mimar inte ens sista versen och crescendot. Han vacklar av scenen och försvinner i publiken. En helt ny estetik-ribba var lagd. Inget skulle bli detsamma. “Head On” spelades om och om igen. Och igen. Än idag har jag inte tröttnat på den.

NITZER EBB LIVE SCANDINAVIUM 1988

Duc Nahn chockade flickorna i sommarklänning till tårar. Bon bankade skiten ur padsen och Douglas McCarthy vrålade fram en ny sanning. Sällan har ett så extremt och tungt band fått en så stor scen och möjlighet (förband till Depeche Mode) att breaka på.
Nitzer Ebb blev mitt nya idéal, både musik, frisyr och klädmässigt. Vitt linne, svarta kortbrallor och Doc Martens passar skitbra på en femtonåring. Inte på en trettiofemåring dock.

NIRVANA “Smells Like Teen Spririt”1991

Den som inte var “med i matchen” kommer nog aldrig förstå hur udda och speciella Nirvana var när de tokbreakade. Inget kunde undkomma det. De vände upponer på hela den kommersiella musikvärlden. Jag var med från början. Jag har ända tills dags datum aldrig varit med om en sån lavineffekt som “Smells Like Teen Spirit” skapade.

Kommentarer

8 kommentarer till “Götet & andra stora ögonblick!”

  1. Jens 3 Mar 2009, 16:05

    Framförde Jesus and Mary Chain verkligen Head On innan dom släppt Automatic (dvs innan Blues From a Gun)?
    Jag ställer mig osäker. Minns dock när du ringde och spelade upp den sistnämnda i telefon för mig. Jag minns till och med exakt var i huset på Grännavägen jag stod.

  2. Jens 3 Mar 2009, 16:06

    Men att glasvegas tog sitt namn efter Moe Tuckers golvpuka? Det var nyheter för mig!

  3. Jonas R 3 Mar 2009, 17:58

    Jag såg också det du talar om rörande JAMC, men jag vill påstå att det var på Super Channel(the Tube slutade sändas -87)

  4. Andreas 3 Mar 2009, 18:04

    Tube eller no tube -Det var iallafall Paula Yates! Och fanimig om du inte har rätt Jonas i att det var på Super Channel. Jag tror dessutom du har rätt Jens att “Head On” kom efter albumsläppet eller åtminstone samtidigt. Likväl knockades jag.

  5. Thobias 3 Mar 2009, 18:05

    Håller med om Nirvana. Dock var det lite av ett antiklimax när de spelade på Sjöhistoriska 92. Förväntningarna var skyhöga men Kurt var på fantastiskt dåligt humör. Krist och Dave höll igång publiken som tur var.

  6. Jocke J 3 Mar 2009, 21:13

    Jag skriver helt eller delvis under på 3 av dina 5 här.
    När jag hörde Smells like Teen Spirit första gången stod jag med Albertotvättat hår och stjortan tajt nedstoppad i byxorna som nybliven tonåring på Vibble fritidsgård strax utanför Visby.
    W O W!! Hade aldrig, aldrig hört något liknande. Aldrig någonsin. Blev ett die hard fan efter inte ens en minuts lyssning och det rekordet står sig än idag.

  7. Jonas R 4 Mar 2009, 10:11

    En tidig morgon i Sälen 1993, Suede “Animal Nitrate” på P3 i bilstereon. Var tvungen att stanna bilen och bara lyssna.

  8. Martin S 4 Mar 2009, 11:00

    Jonas R: Är helt med dig. Nittiotalet började inte alls den 1 januari 1990. Nittiotalet, som jag kände det, började i samma ögonblick som jag hörde Suede för första gången. “The drowners” på P3, och jag minns exakt var jag stod i mitt pojkrum. Jag föll, utan överdrift, till marken. Helt knockad, knäckt. “FÅR man sjunga såhär”, minns jag att jag febrigt hyperventilerande frågade mig själv gång på gång. Det var Bowie, det var Smiths, det var glammigt och dekadent, det var homoerotiskt hotfullt vackert, det var retro och samtidigt så jävla HÄR och NU (popmusikens kanske viktigaste ingrediens). Jag väljer att minnas Suede som just så, inte som de trötta gamla heliumsmurfgubbar de blev till slut…

Pingbacks & Trackbacks