Freddans Dråpligaste Stunder #7

n845470033_1884944_4447.jpg 

Freddan befinner sig i Skellefteå, han har giggat på festival med sitt band Darva. Det blir självfallet superi efter spelningen och Freddan uppnår ett tillstånd av makaber onykterhet. På området, när bandet är på väg tillbaka till sin boplats, ser Freddan ett stånd med smycken. Han tittar ner i montern och ser ett vackert öronhänge. Han pekar mot detta och ropar till försäljaren:

-Jag vill ha en schåndär!

Freddan har aldrig varit en blingbling man och har sällan, om nånsin, utsmyckat sig med ett skimrande öronhänge. Försäljaren synade den försupne musikern och sa att visst  kunde han få köpa den, men det går inte sätta i den direkt i örat. Det krävs ju först ett hål, sen en plupp som ska sitta i ett tag innan ett skimrande nytt öronhänge skulle kunna bäras. Freddan lyssnade svajandes på detta och sa:

-Jag vill ha en schåndär! och pekade på det han fann så vansinnigt vackra öronsmycket.

Försäljaren suckade, han höll på att packa ihop grejerna. Det var sista natten på festivalen och området hade tömts ordentligt på folk. Han förklarade ungefär samma sak igen. Freddans lyssnade med dimmiga ögon, sedan pekade han mot montern och sa

-Jag vill ha en schåndär!

Då slet den trötte mannen i ståndet upp pistolen och smackade till ett nytt hål i örat på Freddan så det sjöng om det. Sen tryckte han in en plupp, hivade fram smycket, rafsade åt sig Freddans hundralapp och skickade iväg honom från platsen med besked.

En mycket nöjd Freddan, med Jocke trummis i släptåg som bevittnat hela händelsen, kom hem till boendet och satte sig för att röka sin absolut sista cigg.

Då stormar en lika berusad Lasse Ewald (basist i Darva vid tillfället) in i rummet och tar ciggen från Freddans mungipa och sen rusar han skrattandes ut till sina nyfunna vänner -ett gäng lokala snorungar på stöldraid (Lasse försökte tala dem till rätta).

Freddan kvarsittande i soffan med sitt nya öronhänge konstaterade:

-What the Fuck?

Sen gick han ut och snodde tillbaka cigaretten från Lasse. -Määh, Jävla Kuk! Skrek han.

Dagen efter vaknade Freddan upp och gick så småningom fram till spegeln. Han fick en liten överraskning där. I örat satt en stor grön gnistrande smaragdimitation.

Mar 13, 2008 | Depeche Mode 151, Freddans Dråpligaste Stunder

Relaterat:

  1. Freddans dråpligaste Stunder #9
  2. Freddans Dråpligaste Stunder #8
  3. Freddans Dråpligaste Stunder #10

Kommentarer

Skriv en kommentar