Freddans Dråpligaste Stunder #5

n845470033_876025_4624.jpg
En eftertänksam Freddan summerar Liepaja över en burk Mariestad.

Damerna på baren

Bluesbandet Bäck Group färdades mot spelningen i Lettland via fiskebåt från Fårö. Det söps friskt på färden. Det grillades och stojades. Och då talar vi inte bara om bandet och kulturkorrespondenten utan öven om besättningen på den lilla båten. Jag vet inte om det förvånar någon men Freddan lyckades under färden över att somna ståendes mot en vägg i mycket kraftig sjögång.

Väl i Liepaja inkvarterades sällskapet på ett rejält skabbigt hotell. Jocke Janthe, Freddan och Johan Carlgren fick dela på ett rum bestående av två bäddar. När de poängterade att det behövdes en till sa personalen “We fix” och ställde in en skranglig gammal arméfällsäng till Freddan.

Johan Carlgren satt, ganska så direkt efter inställningen av denna, sönder sin bädd. De synade korten och beslöt sig för att sova på det som fanns så gott det gick. Sen vandrade de trenne ut på stan för att dricka bärs.

Liepaja kändes inte fräscht. Det luktade bajs på gatorna. De vandrade genom kvarteren och kom till en dörr med en blinkande trasig skylt över sig. BAR stod det. De gick in. 
Det första de såg var en jättespya på golvet med broms-spår i.

Av någon obegriplig anledning luktade det inte tillräckligt med varningstecken om denna så de passerade kräkset, gick till baren och köpte varsin bärs. De noterar att bartendern stoppar pengarna direkt ner i egen ficka.

De tar plats i ett bås. Det är fredagkväll men stället är inte ens halvfullt. Nån form av disco pågår. Två eleganta damer uppenbarar sig. De bär klänning, modell tidigt 80-tal. Blommiga, gröna. De har snofsat till sig ordentligt. De slår sig ner hos de svenska killarna.

Den ena kvinnan, hon som saknade en framtand, hymlade inte med avsikterna:

-Beautiful Boys…Beautiful…

De artiga gutarna tackade för komplimangen. Kvinnan spände ögonen i Janthe och Broberg och förkunnade att här skulle dansas:

-Danz! Tanz! Tanzen!!

De sa vänligt men bestämt att, nej, det skulle de inte göra. Men de skulle inte komma undan så lätt. Den grönkädda väste:

-Beautiful Svedskija….Danz! JA! Tanzen!

Sen slet damerna upp de två och tryckte dem till sig. Snacka om Tryckare.

Janthe och Broberg, huvudet kortare och med en stor näve runt skallen dansade tryckare svettiga av skam och tilldelad ömhet när de märkte ett gäng yngre lettiska killar vid ett bord en bit bort. De pekade mot paren och skrattade så mycket så de ramlade omkull på golvet och höll på att dö.

Efter detta lyckas Jocke och Freddan slita sig ur greppet, säga very nice, thank you, och återvända till sitt bord. Damerna trippade efter. De skulle inte släppa den här fångsten så enkelt. De satte sig och tittade med tindrande blickar på det härliga gutarna:

-Beautiful boy. Svedskia.. I like go to Svedrija.

De fiskebåtsanlända rockmusikerna kände att de kanske inte skulle gått in på det här stället. Och när Freddan fick en stadig näve runt sitt lår och ett “beaauutiful boy” väst i örat var det droppen för honom. Han reste sig tvärt upp, sa “jag måste ut” och rusade mot dörren. Jocke var inte sen att haka på. Han sa “we got to go” och rusade efter. Han hade en lucka på sin sida bordet. Det hade inte Johan Carlgren. Han satt längst in vid väggen med en bastant kvinna i vägen. Hon tittade kärvänligt mot honom och log med alla tänderna hon hade.

Freddan och Jocke fick vänta runt hörnet utanför krogen i många långa minuter. Sen kom Carlgren ut. Han var inte glad. Man kan till och med drista sig till att säga att han var arg nåt så in-i-helvete.

*

Dagen efter gick trion tillbaka till baren. Jag vet, det är obegripligt. Denna gång hade de med sig en lettisk snubbe som hade med festivalen de skulle spela på att göra. En kille med know-how. Han blev nervös så fort de öppnat dörren och han synat klientelet och inredningen. –You really shouldnt go here, sa han. Gotlänningarna undrade varför. –Not Good, sa killen. –Why? sa Freddan. –Russian mob, sa killen. Russian mob.

Sedan berättade han att en från Svedrija hade varit där veckan innan för att göra lite bizniz. Han hittades flytade i hamnen dagen efter. Jocke, Freddan och Carlgren var snabba i beslutet denna gång. De lämnade stället på stört.

**

Ni har väl inte missat Natty Silvers hälsning till Jocke och Freddan på http://www.easonline.se ?

Kommentarer

7 kommentarer till “Freddans Dråpligaste Stunder #5”

  1. Fredrik 19 Mar 2008, 01:11

    Jag säger bara: Norderlicht, Nooorderlicht.. i St Paulies stad bland ilandflutna vrak…

  2. Martin S 19 Mar 2008, 09:04

    Detta påminner inte så lite om liknande erfarenheter jag själv har från Köpenhamn, Prag och Berzelii Bar i Stockholm. Återkommer i ämnet. Nu: morgonmöte.

  3. Nomenklatura 19 Mar 2008, 10:48

    Die russen kommen!

  4. DMC 19 Mar 2008, 11:48

    Nomenklatura, den har jag på 12″ med Berlin Express (såklart)!
    Grymt bra maxi :)

  5. Jocke J 23 Mar 2008, 21:29

    Jag känner att de lettiska pub och clubtoaletterna förtjänar att omnämnas. När man vinglar in där vadar man i skit. På riktigt alltså. Ett lager männskoavföring täcker golvet. Vi var säkert på 4-5 olika ställen så det är statistiskt säkerställt.

  6. Superlimpan 24 Mar 2008, 12:32

    Jocke J> Av alla klubbar och pubar jag har varit på i Riga så har jag ALDRIG upplevt detta, så din säkerställda statistik är lite missvisande :P

  7. Jocke J 24 Mar 2008, 16:22

    Superlimpan:
    Skoja ju bara. Däremot hade vi precis så där dålig tur med toa(letterna) så mitt intryck kvarstår även om det såklart inte ska betraktas som nån kvalitativ undersökning.

Pingbacks & Trackbacks