Från ett (lindrigt sagt) miserabelt band..


Plöstligt fick vi spelningar utomstädes.

The April Tears ändrade konstant uppställning de första åren, men utvecklingen gick stadigt framåt vilket inte minst går att se på recensionerna.

Den andra demon, inspelad i början av 1991, hade visserligen ÄNNU sämre sånginsats av mig, men spåren visade på viss utveckling i låtskrivandet och programmeringen. “Closer and Closer” var svårt plågat av Jesus And Mary Chain, speciellt då “Blues Of a Gun” men det fanns viss tyngd. Gud förbjude mig så har jag för närvarande glömt bort vilka de andra 3 spåren var.

I vilket fall släppte nånting för mig den våren när jag insåg att jag kunde vara mycket mer vågad i melodierna till de ackord jag lärt mig. Jag skrev en låt som hette “Here” i källaren på Bäckagatan och vips small det till. Och när gamle gode Jens, en fredagskväll i vår nya replokal i ett skjul hos Röda Korset (En annan historia som jag fan måste dra snart men inte just nu) sprungit dig efter en historia jag också lär återkomma till så hade vi en ny medlem.

Även Carl Johan Larsson och Keta återvände i en fragil uppsättning det där inte var riktigt klart vem som var 100% medlem och vem som spelade vad.

Egentligen är det hela mycket märkligt. Det att Hellqvistarn inte var med från början. Men när han hört “Lost In My Dreams” var saken biff. Nämna låt, tillsammans med b la “Sombrecolour” och “Clear Blue Eyes” markerade ett mer, ska vi säga, avancerat sound från Tranåsbandet. Syntarna gavs lite större plats, gitarrerna spelade lite mer nyanserat. Och framförallt -Sara tog över micken. Jag hörde bara fragment av hennes pipa nånstans i larmet på repen, men när vi klivit in i Axfors nya studio på Sobelhuset -då känt som Nya Musikcafét- och Sara stod i studion hörde jag hur bra hon sjöng.

Det var bara att inse att drömmarna att vara leadsångare var dead and gone. Jag kunde inte sjunga, men jag kunde bygga låtar. Och vips fick vi bra recensioner i tidningarna.

Patrik Kenth på New Kind Of Kick, ett fanzine från Linköping tyckte till:

“Melodierna håller hög klass rakt igenom, utan tvekan finns det begåvade låtskrivare i detta band. De har också en stor tillgång i sångerskan Sara Gunnarsson. Melodierna, idéerna och potentialen finns i detta band, hur långt räcker det tro?”

Mats Bengtsson på lokaltidningen var rakt på sak i sin krönika:

“The April Tears har på ett halvår genomgått en stor förvandling. Från det (lindrigt sagt) miserabla liveband de då var till ett riktigt skapligt sådant”

Och sen vann vi lokala musikdirekt, otroligt nog genom att spela i två minuter, larma i tre minuter och lägga gitarrerna på rundgång i en minut. Sen ringde ett skivbolag från Klippan och ville signa (som en extatisk 18årig Andreas Jismark uppfattade det genom telefonen). Vi var för unga, vi var på tok för naiva, vi var för osammansatta som band och framförallt för dåliga och orutinerade för att spela in en skiva. Inte heller blev det så, men vill ni läsa mer om det är det bara att frossa i gamla April Tears historier här på Kollaps.

Innan ni skrattar ihjäl er åt den här bilden ska ni veta att den togs
tidigt en lördagsmorgon med två nyvakna och bakfulla medlemmar,
väckta av Maestro med stålfrillan till vänster i bild.

Jens Einsteinfrilla är än idag en av de roligaste grejer jag sett fångad på bild.
I synnerhet som frisyren han var ute efter såg ut på ett sätt ni ska få se i
nästa inlägg – så även min frisyr. Gud hjälpe oss och förbarme eder alla över det
onda era arma ögon skall bevittna.

*


Kommentarer

11 kommentarer till “Från ett (lindrigt sagt) miserabelt band..”

  1. Nomenklatura 9 Dec 2008, 20:35

    Haha! Jens fantastiska frisyr fick mig kanske inte helt osökt med ens att tänka på dessa kända herrar:
    http://blogs.amctv.com/monsterfest/jacket.jpg

    samt, till vänster:

    http://img2.timeinc.net/ew/dynamic/imgs/070503/scifigallery/backfuture_l.jpg

  2. Jens 9 Dec 2008, 21:08

    Hahahaha. Jag skrattar så att det kommer tårar ur ögonen på mig nu.
    Ska vi skylla på lite blåst också?

  3. Jimpan 9 Dec 2008, 21:44

    Japp. Det blåser Jens, för guds skull det MÅSTE vara blåsten. Jag kanske inte ska säga för mycket, kan komma surt i lite senare inlägg.

  4. Fredrik 9 Dec 2008, 21:57
  5. Jonas R 10 Dec 2008, 09:24

    Är det månne detta som var inspirationskällan?
    http://www.power-of-voice.de/nitzerebb/the_early_years/009_ne_swe_003.jpg

  6. Andreas 10 Dec 2008, 09:32

    Ja vad minns du det som? ; )

  7. DMC 10 Dec 2008, 09:46

    Nitzer innan tidiga Nitzer:

    http://www.youtube.com/watch?v=Garm_vO-ADA

    Så satans bra att man blir förbannad :D

  8. Musse 10 Dec 2008, 10:52

    Jag tror jens funnit en hel del frisyrrelaterad inspiration i den här mannen:
    http://i.cdn.turner.com/sivault/image/1975/08/08/001351874.jpg

    eller denna…
    http://learning.cc.hccs.edu/Members/cschweitzer/images/troll.jpg

  9. Martin S 10 Dec 2008, 12:05

    Det där, Andreas, var i sanning det roligaste jag någonsin sett. Skrattet har fammanat tårar, magknip och stor glädje för mina arbetskamrater.

  10. Jonas R 10 Dec 2008, 12:09
  11. Jens 10 Dec 2008, 14:52

    Hahaha.

Pingbacks & Trackbacks