Från Dödläge till Mediaboom

Efter att ha haft en helt ofattbart rolig sommar fylld av inspelningar och förväntningar var hösten 1997 ett stort antiklimax. Maskinerna fastnade, branchen satte in foten i April Tears verksamhet på riktigt. Vi fick höra så mycket skitsnack -vi skulle bli nya Jumper, vi skulle samarbeta med Thåström, vi skulle åka förband till ditten och datten. Av detta blev vi en gång för alla brända av skivbranchen. Vi satt med en skiva som kostat en miljon att spela in och utan skivkontrakt.

1998 var ett mörkt, mörkt år för bandet. Vi var i väntans tider, men inget hände. Vi började sakta inse att skivan kanske inte skulle ges ut. Vi var ett tag bra nära att lägga ner helt och hållet.

Det var egentligen inspelningarna i början av 1999, internt kända som “Timberman Sessions”, som räddade bandet.

Jag bodde med min dåvarande flickvän Hanna i en fin trea vid Mariatorget och hade ett rum där jag i stort sett bara satt och spelade Championship Manager på datorn. Det var ju inte så att jag hade nåt jobb under tiden 97-00 utan gick på förskott från förlaget. Så jag drev omkring och lirade dataspel. Dataspel som tog tid och kraft från låtskriveri. Men så slutligen, i duschen, började jag nynna på en helt ny melodi som jag var tvungen att direkt göra något av. Det som skulle bli “Model Actress Whatever” var också startskottet till den sista chansen för April Tears.

Jimpan och jag jobbade i några dagar i mitt datarum och klämde ur oss “MAW”, “Medicine” och två mycket bättre versioner på ett par låtar vi pillat lite med innan: “Clone Elvis” och “Hong Kong”. Det lät mer elektroniskt än tidigare, främst beroende på inspelninsgssättet.

I vilket fall var det så gott som uteslutande denna demo som slutligen ledde fram till att ett skivkontrakt med Telstar Records skrevs. Och under sena 99, 00 och tidiga 01 spelade vi in albumet som till slut släpptes 2002. “Consume Desire” blev det till slut efter att titeln “Neon” dissats av skivbolaget. Det lät för retro tyckte de. Av de forna inspelningarna av “Eyes Cold Kisses” återstod endast flaggskeppen “Heart Shut Down” och “Hardcoming”. Men även en gammal låt, lika gammal som “Strange Paradise” kom till slut med -“All I Want Is You”.

Och av någon anledning som kan tyckas obegripligt för vissa släppte vi två av våra starkaste spår, “Spider” och “Hip Shooter” (med Freddie Wadling), som b-sidor. Men så har vi en tradition av favoritband som släppt skitfina b-sidor också.

Det största ögonblicket i min karriär som låtskrivare fick jag lätt uppleva i Christoffers lada när symfoniorkestern spelade in stråkarna. Så här lät en av de sist skrivna låtarna på skivan timmarna efter inspelning, för stråkarret står det tvättäkta musikaliska geniet Lundquist01-all-good-things-instr.

ALL GOOD THINGS MUST COME TO AN END (Instrumental-Work-In-Progress-Version)

*

Och när “Consume Desire” väl släpptes i Januari 2002 var åsikterna många och här har ni ett axplock:

+++++

“Lite Nico-varning på den rösten. Och så bra!”
Jessica Gedin, Aftonbladet

“Cool 80-talssynthretro i modern tappning”
Fredrik Virtanen, Innelistan Aftonbladet

“Blir de nästa Depeche Mode?”
Tidningen Svenska Musikindustrins topplista 2001

Årets Låt Swedish Alternative Music Awards 2001 “Model Actress Whatever”
Framröstat av tidningen Zeros läsare m fl

“Bandets attityd ger till och med oss i publiken större självförtroende, man känner sig genast bra mycket coolare bara man står i folkmassan”
Carl Braunstein i Revo9, en av en hel drös saliga liverecensioner.

“Låtarna är synt i själen…Stencool”
Stefan Malmqvist, SvD

“Mörkt men inte kolsvart. Pop men ingen sellout.”
Johan Palmqvist, ÖstersundsPosten

“Nästan löjligt imponerande”
Anders Svensson, Nya Wermlands Tidningen

“April Tears gör läckra poplåtar i gränslandet mellan synt och lack och läderpop”
GP

“Sveriges sexigaste band”
Tidningen Hennes

och så har vi den andra sidan av myntet:

“Jag borde gilla det, men trots att Sara Gunnarsson ger bandet en speciell karaktär är “Consume Desire” en misstänkt anonym platta.”
Anders Nunstedt, Expressen

“Det är väldigt kantigt och kan jämföras med en spattig robot…I grunden är det sugigt som fan”
Simon Andrén, Västerbottens

“Svensk kvintett som lovar runt men håller tunt. Vad vi lyssnar på är fem räddhågsna musiker, som visar stora brister på självförtroende.”
Janne Hallman, ???-tidningen (syns inte i mitt urklipp)

“Musikaliskt är detta nästan outhärdligt daterat”
Maria G Francke, Sydsvenska Dagbladet

“Jag läser hellre noveller av Per Hagman”
Cilla Berg, ???-tidningen


Bomben.nu

och så Tom Pyls legendariska supersågning då som jag redan publicerat.

Så där är det med musik. : )

Kommentarer

7 kommentarer till “Från Dödläge till Mediaboom”

  1. Jimpan 17 Dec 2008, 17:41

    Satan i gatan va STOLT jag blir när jag lyssnar på “all good things”!!!!! Över mig, över dig som låtskrivare, över bandet. Att vi fick ihop något så sjukt jävla bra!!!

  2. Martin S 17 Dec 2008, 21:40

    Jag instämmer i Jimpans känsla. Fast jag var ju inte med i bandet såklart :) Men jag blir stolt över ER och hur jävla bra det här var och fortafarnde är. Spännande med den här versionen! Fan, Jizmo – du får allt bjuda in till ny lyssningssession på gamla outtakes eller nåt mycket mycket snart!

  3. Andreas 18 Dec 2008, 14:40

    Cheers gubbar!

    Ikväll skriver jag sista delen i TAT-återblicken. Sen blir det lite tillbakablick på året som gått. Årslistor mao!!

  4. Martin S 18 Dec 2008, 16:33

    Världen har blivit så konstig. Depeche Mode spelar i Arvika och Morrissey kommer till… Borås (!).

  5. Jens 18 Dec 2008, 18:00

    Musikårslistan sparar jag till veckans.

  6. Jimpa 18 Dec 2008, 19:55

    Martin> Det är faktiskt konstigt.

  7. Carl 28 Dec 2008, 01:50

    jag vet inte om min recension kan räknas i och för sig, det luktar jäv ända till västkusten! ;-)

Pingbacks & Trackbacks