Fotboll och Musik.

http://www.youtube.com/watch?v=K9SmXz5E1R4

21. The Lightning Seeds (Feat Baddiel & Skinner) – Three Lions (1996)

Seven Nation Army” går inte att spela mer från DJ-båset menade Fredrik Strage i en krönika för ett tag sen. Vidare hävdade den vanligtvis briljante skribenten och resonliga människan att White Stripes låt numer tillhörde fotbollen (sporten) och dess imbecilla supportrar. Supportrar som i framtiden kommer ta del av “Seven Nation Army” på samlingsskivor som “Birasvenne 4” enligt Strage. Det var ju både roligt och delvis fyndigt men med sig i kommentatorsfälten kring det medvetet provocerande inlägget fick Fredrik medhåll och glädjeutrop från kulturelit, wannabe-kulturistas, allmänt ignoranta människor och folk som inte förstår sig på fotboll i synnerhet eller sport i allmänhet.

Nånstans här tror jag, och nu gissar jag bara, att även Fredrik Strage kände att det här kuliga inlägget hade hamnat lite fel. Särskilt illa ute hamnade den självuttalat fullständigt sportointresserade skribenten när han menade att rockstjärnor hade coola smeknamn som The Killer medans fotbollssspelare hette Chippen. Kommentarsfälten fylldes plötsligt med läsare som jag själv, som även som polare till Fredrik inte längre kunde hålla käften. Fotbollen har ju de överlägset häftigaste smeknamnen om man nu skulle ha en sån tävling. Ole Gunnar Solskjares Babyface Assassin är min personliga favorit genom tiderna.

Kort sagt: Fotboll är möjligen inte coolt, och det råder inga tvivel om att det finns fler idioter som gillar fotboll än musik. Men fotboll och musik kan i allra högsta grad ha med varandra att göra. En fotbollssupporter lider nämligen oftast utav bara helvete. Det må vara en form av lyxlidande i brist på annat, det lämnar jag åt psykoanalysen, men detta lidande delar supportern med exempelvis låtskrivaren.

Jag minns mycket väl när Thom Yorke satt i en intervju och såg ut som han var döende. Den bleka, skrangliga rockstjärnan pratade om svårigheterna med senaste plattan och vred sin tunna kropp i krumelurställningar. Han mådde dåligt. Livet var inte lätt för britten. Jag bytte kanal.

En man i Peru hade fastnat 200 meter under marken i gruvan han arbetade i. Hemma satt frugan i ett lerhus med tolv barn som svalt på grund av hans frånvaro (och inkomst). Han överlevde utnärglad men det gjorde inte alla barnen. Det finns olika nivåer av stress. Det finns många, många människor som inte uttrycker det i text och musik. Jag skämdes å Thom Yorkes vägnar.

Fotboll och musik kan jämställas på många sätt och det är inte fel. Det kommer alltid vila något mer Neanderthalskt över fotbollssupporten och det kan vara så jävla ocharmigt. Men att dra alla fotbollssupportrar över en kam är samma sak som att säga att all musik är Schlagerfestival utan att ha undersökt saken närmare.

För britten skulle hela den här diskussionen vara helt ointressant. Britterna har en liknande kultur som vi. Men de är The Original. Vi är The Copies. Hur illa en Svenskbanan beter sig i Phuket så kommer det alltid övertrumfas av en bunt bonna-lads från Leeds. Hur otäcka en “firma” till ett Stockholmslag än verkar vara så tror jag inte de skulle hävda sig nåt vidare om Millwallgubbarna skulle komma på besök. Vi har förvisso bra band, men hur många av dem är bra tack vare att de är mer eller mindre Anglofila?

Hur pass anglofil är jag? Jag är en tvättäkta anglofil skulle jag vilja påstå.

Därför hejar jag på England i FotbollsVM. Jag hejar också på Skottland, Irland och Wales. För de koloniserade (och oftast mer sympatiska) från dessa tre länder är det fullständigt otänkbart att önska England väl. Ofattbart för dem att inse att någon kan heja på Skottland och England. Skulle jag inte heja på ett land som gett oss Depeche Mode, The Smiths, The Stone Roses, The House Of Love, The Clash, Tanita Tikaram och Sigue Sigue Sputnik? Ett land vars poptidningar jag läste under hela min uppväxt från blad till blad, inkluderat alla annonser i slutet. Ett land som har London som huvudstad? Camden! Soho!Jag kan sympatisera mycket mer på alla sätt med Walesarna (Det är inte rättvist att kalla dem Sheepshaggers) men jag kan inte sluta heja på England!

I Storbrittanien är fotboll och musik ofta ett. Personligen älskar jag brittisk pubkultur. Det spontana, chosefria mötet mellan olika generationer över en pint är så jävla sympatiskt. Låt vara om det är en charmant gubbe eller obegåvad huligan, det finns något i det som jag älskar. Och det är ofta på puben man kollar de stora matcherna. Hur många gånger har jag stått fastklämd mellan två svinfulla, feta britter och balanserat en ljummen öl? Jag har legat och vrålat i extatiska svettiga manshögar när England gjort viktiga mål likväl som snyftat i tysthet i mörkret efter förlorad match. I år är det arroganta landet kanske bättre än någonsin.

1996 avgjordes EM i Fotboll i England. Fotball was coming home. Exakt 30 år efter England tog sitt VM-guld 1966. Eng-er-land, The Three Lions skulle nu upprepa bedriften och vinna en turnering.

Som brukligt är gjordes en officiell låt till laget och landet. Uppdraget gick till popgeniet Ian Broudie och hans Lightning Seeds. Tillsammans med komikerduon David Baddiel och Frank Skinner (som sände ett veckatligt fotboll/humorprogram Fantasy Football League på BBC2) skapade de en låt som var så bra att den fick New Orders “World  In Motion” att backa tillbaka in i garderoben och gömma sig under en hög ihåliga Queens Park Rangers-tröjor)

Kort sagt: Lightning Seeds “Three Lions” är den bästa fotbollslåten någonsin. Det är ultrapop, läktarrefräng, humor, nostalgi samt drömmen och längtan om att lyckas igen i en och samma låt. Ian Broudie var vid tiden en av Englands största popstjärnor och matade ut hit på hit på hit. “The Life Of Riley“, “All I Want“, “You Showed Me” och “Lucky You” är några av mina favoriter med den lille, trulige Engelsmannen.

Nu när det stundar VM igen går rysningarna genom hela kroppen när jag lyssnar på “Three Lions”. Och VM om något visar väl att Fotboll inte bara är en sport -tycka vad man vill om det. Hela världen kommer, från hydda till yacht, följa spektaklet i Sydafrika med början i helgen.

Kommentarer

19 kommentarer till “Fotboll och Musik.”

  1. ze german 7 Jun 2010, 21:15

    Nej, nej och åter nej. Med tanke på låtens kvalitet känns det helt rättvist att Southgate brände straffen mot Tyskland i semin.

  2. superlimpan 7 Jun 2010, 21:26

    Sorry, för mig så kommer den här aldrig få New Orders World In Motion att gömma sig i någons garderob. World In Motion tar nacksving på denna och förpassar den utanför ringside.

  3. ze german 7 Jun 2010, 22:09

    Väl talat Limpan !

  4. Andreas 7 Jun 2010, 22:28

    Äh fy fan på er! Dansa nån! Jens!!?

  5. Fredrik 7 Jun 2010, 23:14

    Jag som inte blir det minsta berörd av fotboll blir inte heller speciellt berörd av den här. Duger gör den givetvis, men då tycker jag den där låten du la upp på Veckans är mycket bättre.

  6. superlimpan 8 Jun 2010, 07:43

    Du bjöd in oss i matchen Jismark. ;) The Life Of Riley är däremot en fantastisk poplåt.

  7. Andreas 8 Jun 2010, 08:54

    Jo. Och Lightning Seeds är ett fantastiskt litet popband. Och jag vidhåller att det här är en fantastisk poplåt, fotbollskoppling eller inte!

  8. Martin S 8 Jun 2010, 08:54

    Jag är med Limpan (och alla andra, vad det verkar) här. Inte mycket slår att stå i ett dj-bås och få en dansande folkmassa att skandera “we’re playing for England – ENG-ER-LAND!” samtidigt som man leker gud med volymreglaget. Om detta dessutom genomförs på en svårt anglofil popklubb som man själv driver tillsammans med vännen Dake blir detta tilltag inte ett dugg tråkigare.

  9. Andreas 8 Jun 2010, 09:15

    Det var då själva helvete att den där “World In Motion” alltid ska dyka upp och förstöra festen för “Three Lions”! Men men.. “True Faith” är väl ändå 100 gånger bättre än “World In Motion”. Eller?

  10. Martin S 8 Jun 2010, 09:17

    Den spelar, som man säger, i en annan division.

  11. Jens 8 Jun 2010, 11:55

    Jag tycker att detta är en kompetent fotbollslåt, och jag gillar både den och Lightning Seeds väldigt mycket. Men att ha den så här högt är bara dumt. VM-skada?

  12. Andreas 8 Jun 2010, 12:02

    Doh! Nej, inte ens i närheten faktiskt. Den har konsekvent varit högt placerad genom hela listans fortgående. Jag älskar den här låten. Sen går det förstås inte utesluta att vissa moment i livet har gjort låten extra bra.

    Men det gäller förstås på samtliga låtar därute för alla människor som älskar musik.

  13. Jacques 8 Jun 2010, 16:19

    World in Motion = Alan Shearer.
    Three Lions = Steve Stone.

  14. Martin S 8 Jun 2010, 16:27

    “World in motion” = housepiano.
    “Three lions” = inte housepiano.

  15. Pekman 9 Jun 2010, 10:45

    Får nog hålla med Jismark här, två olika låtar men får säga att det är mer känsla i denna än World In Motion som dock är mer dansant.

  16. Andreas 9 Jun 2010, 12:03

    SÅ ska det låta, Pekka! : D

  17. Andreas 13 Jun 2010, 20:46

    rekommenderar varmt geniala VM-kommentatorerna Christer Olsson med bisittare Rickard Henriksson på P4. Referatet från Serbien – Ghana var det bästa och roligaste jag hört i hela mitt liv!

    Den överjäävliga bilkön in mot Stockholm blev bra mycket enklare att genomlida. Några favoritcitat från sändningen: “Ghanas försvar är som en brottartrikå, tight och följsamt överallt.” “Serbiens anfallsspel är som en tom påse godis. Inte ens en lukt.” “Att plocka bollen från Serben där är lika lätt som att stjäla jordnötter från en sovande Schimpans på ett Zoo”, “Med det minspelet skulle han kunna komma långt i ansökningsprovet till clownskolan i München”, “Spelaren lyfte på foten. Han trodde inte det var en boll som kom mot honom, utan en klump glödande kol” “Mål! Hela stadion badar i gult, rött och grönt!! Det känns om allt är en enda stor Ghanansk flagga! Det känns som jag är inuti en ghanansk människas mage!!!” Härmed sänkes ljudet och Radiosporten åker på varje gång denna radarduo kommenterar! Gör du det samma!

  18. Andreas 13 Jun 2010, 21:37

    Christian Olsson heter han och inget annat.

Pingbacks & Trackbacks

  1. "Jag fick inte tillräckligt med tid att tänka"