En rasande naken ung man.

The April Tears började så småningom skönja framgångar, de många usla spelningarna i början till trots. Plötsligt var vi bra helt enkelt. 1995 släpptes debutalbumet “Strange Paradise” som till största delen mottogs med lovord som var minst sagt stora. En tidning skrev “Tänk er att The Cure, Depeche Mode, Nine Inch Nails, The Souls  och U2
tillsammans kollapsade på en stor drogfest för att sedan återuppstå och ta namnet The April Tears.” Har nån, nånsin hört en större överdrift??

Även om vi var stora i hatten på tiden det begav sig hade vi iallafall insikt nog att häpnat skratta högt över de orden.

Vi fick 100%, vi fick 10/10, vi fick 5/5. Eller så fick vi rejäla sågningar, det fanns inga mellanting. Och jag har, tack vare pressbevakningen, kunnat spara samtliga recensioner i fem klippböcker jag har hemma. Alltid en fröjd att återkomma till ibland och bläddra i. Om inte annat för Jens Hellqvists olika frisyr-teman i början av nittiotalet.

Jens och jag pratade i telefon häromdagen och jag bad honom dra en av sina favorit-episoder i sagan T.A.T och till min stora glädje, jag kissade nästan på mig av skratt, börjar han berätta om en händelse jag nästan hade glömt/lyckats förtränga. Och varsågoda här kommer den:

*

Veckan efter “Strange Paradise” släppts var vi på väg till vår första, av många kommande, spelningar på Underground/Kompaniet i Götlaborg. På den tiden hade Jens en minibuss som han målat full av färgglada blommor hence  “blombussen”. Det brittiska bandet James och deras James-blomma var upphov till designen.

Denna buss blev alltså April Tears turnébuss och i denna satt bandet en fredag 1995. Hellqvist vid ratten, Jismark, Gunnarsson och Käll bekvämt i bussens stolar. Kitte Berg på en pinnstol bakom oss.

Än slank han hit och än slank han dit och än slank han ner i baskaggen. Det är inte utan att man frågar sig om det hade kunnat tänka sig att nån annan än stackars Kitte hade satt sig på den lösa stolen.

I vilket fall har vi hunnit halvvägs när Jismarken, läsandes Fredags-Expressen,  plötsligt skriker:

-STANNA BUSSEN! VÄND OM. VÄND OM! VI KAN LIKA GÄRNA ÅKA HEM OCH LÄGGA NER BANDET!

Ett skärrat band frågar sin låtskrivare och gitarrist vad som står på. Det visar sig att längst ner i en kolumn på recensions-sidan står det “Sämst just Nu: The April Tears -ursäkta, men ska inte en sångerska kunna sjunga?”

Bandet reagerade inte alls som jag utan tonade ner det hela. Kom nu ihåg att jag är en drama-queen, vi återvänder strax till det. Sara var hyllad nog i annan press så nog kunde Linda Norrman eller Jonna Berg eller vem det nu var få ha den åsikten löd bandets dom. Men jag var naggad i kanten.

Väl i Göteborg möter vi upp med turnésällskapet, Midnight Moses (sedermera Monostar) och vi soundcheckar på stället. Jag är inte riktigt i fas och är fortfarande allmänt sur efter sågningen.

Efter soundcheck ska vi ta oss till hotellet. Ledda av mig går vi rakt åt helvete. Erik i Midnight Moses och jag hade dessutom nån kontrovers jag inte kommer ihåg, men vi var rejält sura på varandra också. Eftersom ingen frågar efter vägen, och i synnerhet inte jag, tar det alldeles för lång tid innan vi kommer till hotellet. Nu är jag riktigt arg och trött.

Jag går upp och duschar och kallar därefter bandet till ett krismöte på mitt rum. Jag sitter med endast en handduk kring midjan när bandet anländer. Jag är arg på Erik. Jag är arg på Expressen. Jag är något stressad. Kitte märker att min balle & pung sticker ut under handduken. Jag sitter i nån yvig utläggning när Kitte försynt pekar mot  paketet. Jag noterar inte riktigt vad han syftar på, Kitte säger typ “Öh!” och pekar mot ballen. Jag förstår då vad det gäller och skriker då:

DET GER JAG BLANKA FAAN I!!

Så småningom kommer alla någorlunda i fas och vi står på scen inför en intresserad skara publik på Underground. Under giget spelar trummande Fredrik Käll ett fabulöst fel. Det lät inte bra och för att  visa att ingen annan än just Fredrik spelat fel vänder jag mig om mot honom och skakar psykologiskt sakta på huvudet åt honom.

Giget gick väl förhållandevis bra, men jag var inte nöjd. Något jag meddelade herrar Käll och Hellqvist vid en trapp backstage. På den här tiden hade jag inte vunnit pris som årets bandledare. Dessutom slogs väl Jens och jag ständigt om den rollen. Nu fanns det, till mitt försvar, även andra ingredienser i grytan T.A.T på den här tiden, men de kan vi ju lämna därhän den här gången och sätta mitt miserabla uppträdande i centrum. Jag gillar finalen bäst:

Två dagar senare är det dags för hemfärd, vi bodde hemma hos “kollektivet ” nära Scandinavium -vilka bodde där då? Hmm, nån får hjälpa mig men kan det varit Fia Asp, Lisa Rydberg, var Jezzica kvar?, Keta? I vilket fall var det för en spelning och efterfest med Starmarket orsaken till att vi stannade en extra dag. Jag var arg även där -Jens snodde bärs av nämnda band.

När vi tagit plats i bussen, Kitte på pinnstolen, så vägrar Blombussen att starta. Vi går ut och puttar på. Vi springer, vi kämpar, vi sliter. Läget är uppgivet. Jag är i upplösningstillstånd och meddelar bandet:

-Nu tar jag gaget och går till tågstationen. Ni får göra vad fan ni vill.

*

Nog för att jag betedde mig som en idiot, men det blev ingen tågresa för mig. Vi kom hem till Tranås tillslut i samlad tropp, men April Tears i denna uppsättning var på väg mot slutet. Fortsättning följer i Västervik

Kommentarer

6 kommentarer till “En rasande naken ung man.”

  1. knutte 22 Nov 2007, 17:17

    ja den här är nog en av mina favoriter, kommer nog aldrig glömma synen av den hängande pungen.

    när kommer Stockholms historien med jens liggandes i Lelles trappuppgång och när jag spydde i mcdonalds kartongen?

  2. Jimmy 22 Nov 2007, 17:17

    HAHAHAHAHHAH jag dör…. tänk att NÅGON klarar sig igenom dessa episoder och ändå fungerar hyffsat bland folk…

  3. Jimmy 22 Nov 2007, 17:17

    ……just det. En bira och sen fungerar INGEN av oss normalt

  4. Andreas 22 Nov 2007, 17:17

    Kitte > Tålamod! ALLT kommer…. : )

    Jimmy > Vi är beundransvärt gäng hela bunten! : D

  5. Pekman 22 Nov 2007, 17:17

    Får mig nästan att plocka fram Bandstarter och lyssna på den :)

  6. Inte Keta 22 Nov 2007, 17:18

    ja, underbart..vet inte varför jag också befann mig mitt i ballens centrum på ditt hotellrum, men skoj var det… ännu roligare blir det ju när jag inser att jag var o både hittade jens i trappuppgången och när kitte spydde i McDonaldslådan…ja, herre min jesus…

Pingbacks & Trackbacks