En kvinna med peruk

Hon kom ut från en bastu på området. Louise och jag hade precis kommit till vår vän Maggans 40års fest. Vi hade hälsat på några gäster och fått ett glas bål i handen. Kvinnan, nånstans i sextioårsåldern, närmade sig oss, iklädd endast en handduk och en baddräktsliknande mundering. På huvudet hade hon något som såg ut som en blöt mopp. Precis när passerade oss föll denna mopp av skallen och ner på backen. Louise kunde inte hålla sig utan brast ut i ett gapflabb.

Kvinnan stannade till och satte sig på huk och utropade, hållandes om sin skalle med en frisyr av den snaggade arten, “jag har inget håååår jag har inget hååååår” och skrattade även hon. Hon vaggade fram och tillbaka i sin hukade ställning. Jag synade henne och drog snabbt den oundvikliga konklusionen: kvinnan är galen.

Louise pratade med henne en stund, kvinnan berättade att hon varit sångerska, dansare och på turné. Hon sa att hennes pappa varit musiker. Hon berättade även att hon just nu var intresserade av att ha sex med en kvinna. Hon berättade om sin relation med Barry Gibb “det svinet”, hon visade en bild på en viril man i trettioårsåldern hon mött på Teneriffa, jag tror det var portiern. Enlig henne hette han Luis och hon hade haft en affär med honom. Jag orkade inte lyssna mer utan minglade vidare. Louise stod snällt kvar.

Kvinnan fick då höra att vi hade ett band, Louise berättade det. Och perukfrun sa att den skivan skulle hon inhandla -av oss och på stört. Hon skulle bara springa o hämta pengar, hon bodde runt hörnet. Hon plockade upp sin fruktansvärda peruk och rantade iväg i raketfart. Det var väl det sista vi såg av henne tänkte/hoppades jag.  

Men efter en stunds trevlig mingel såg jag till min vertikala fasa att kvinnan kom springande tillbaka. Stackars Louise, tänkte jag. Hon är alldeles för snäll. Och nu skulle kvinnan fokusera min kära fru och låsa henne i en dialog som varade över 40 minuter. Hon hade tagit med sig ett fotoalbum och visade upp bild efter bild och berättade livligt och maniskt om innehållet på dessa. Hon betalade oss även 100 kronor och fick en skiva i sin hand.

Till slut kände jag mig tvungen att säga till henne att gå, så trevligt jag kunde. Och läget var ju lämpligt eftersom alla gäster nu skulle sätta sig till bords. Hon tog sig då friheten att syna mig från topp till tå. Hon hade fått veta att jag och Louise ämnade att gifta oss inom några veckor. Men hon ansåg att jag var ovärdig Louise. –Du kan inte gifta dig med en kille med såna skor, sa hon. –Skjortan är inte fin nog, snälla ögon visst, men han duger inte. 

Kvinnan med peruken (den hade hon nu lämnat hemma dock) hade nu gjort ett så pass stort inslag på festen att samtliga gäster nu väl kände till henne och alla hennes märkliga historier. Hon växlade i sitt språk mellan svenska och bruten engelska och berättade vidlyftigt om sina affärer med världsartister och om livet på turné. Hon hade med sig en fd blå ballong med Barry Gibbs ansikte på! Hon visade även upp prov på “sångröst” och kabarédans.

Vi fick iväg männioskan och satte oss till bords och hade trevligt. Vi låste ytterdörren och det gick ett par timmar. När vi gick ut för att röka var det lugnt. Puh tänkte jag. Och glömde låsa dörren. Det tog fem minuter innan en galaklädd kvinna skred in i salen och SKREK:

-Jag har lyssnat på er skiva 10 gånger nu, jag älskar den, det är det bästa jag hört, men mina grannar är gaaaalnaa på mig. Jag har ingenstans att bo. Jag kommer bli vräääkt. Jag kommer bli VRÄÄÄKT. Jag har lyssnat på skivan tio gånger…

Med sig i handen hade hon två paket hon skulle överlämna till jubilaren som hon kallade Eva. Två storvuxna karlar i lokalen hade dock fått nog av hennes inslag under kvällen. Hennes paket hann hon lägga på ett bord innan männen lyfte henne från marken i ett bastant grepp och hon bars ut raklång alltmedans hon skrek “LOUISE!! LOUISE!! HJÄLP! LOUIIIISE”. Men även min fru hade nu fått nog av kvinnan.

 Och där borde historien tagit slut.

Icke så. 

Fyra veckor senare, efter vårt bröllop återvänder Lasse, min förläggare, till jobbet. Han sorterar lite post, börjar komma igång lite efter sommaren. Han trycker på play på telefonsvararen. Ut strömmar bland annat ÅTTA meddelanden från en kvinna som pratar på bruten engelska.  “I was at this party and met this Louise in Lip Service. I have play record over and over och over igen. And låt….number elva is SÖNDER!! I am a famous dancer and I want a new record. Is this Andreas Jismark!!? I am angry! Ring mig.”

Lasse får väl fylla i mer om exakt vilket innehåll det var i de låånga meddelandena, men bland annat tog hon upp det faktum att mina skor inte dög. Igen. Lasse ringde mig och berättade om dessa meddelanden. Samt att han till slut hade ringt upp henne och även skickat en ny skiva till henne. Han “köpte” sig helt enkelt fri efter att ha slitit sitt hår efter en timmas samtal med peruk-kvinnan.

*

Kommentarer

4 kommentarer till “En kvinna med peruk”

  1. Lasse 7 Dec 2007, 12:50

    Jag kan bara bekräfta historien, för den som är intresserad finns ca 35 minuter inspelade, helt galna meddelanden på kontorets telefonsvarare att lyssna på. Jag har inte ens orkat räkna hur många olika meddelanden hon lämnat.

  2. Jens 7 Dec 2007, 14:48

    Sjukt kul.

  3. daniel 7 Dec 2007, 18:16

    känns ju klockrent att just du o lollo råkar ut för en sån mänska hehe

  4. Mattias 7 Dec 2007, 23:15

    Att vara snäll mot galningar straffar sig alltid…

Pingbacks & Trackbacks