Det är skit med allt.

Här ska ni få något att suga på: Thåström släpper ny box. Han har personligen varit med och valt ut sina egna favoriter under sina 20 år som soloartist. Hell, karln har t o m gått med på att låta DN:s Georg Cederskog intervjua honom. Texten är publicerad i boxen. I boxen finns även en skiva till med 13 outgivna låtar varav ett par överraskande covers. Det finns en DVD i boxen, “Be bop a lula Hela Jävla dan”, som innehåller liveinspelningar och annat.

Känns inte allt detta väldigt väldigt bekant för läsarna på Kollaps?

Parallellerna till “Sounds of the Universe”boxen är självklara: När man egentligen inte har någonting att sälja: låt kvantiteten dölja detta.

Joakim Thåström är utan tvivel en av de största artisterna någonsin i svensk musik. Han är en levande ikon. Hans förrförra platta är helt otroligt bra. Den senaste har uppenbara brister -på nya idéer till exempel- men är ändå okej. Och titelspåret/singeln “Kärlek är för dem” är fantastisk.

Det intressanta med det här släppet är ändå att även Thåström tillslut måste kapitulera för trycket. Exklusivitet och mystik är bara att glömma för dagens artister. Det går inte göra sig svår över huvud taget längre. Thåström är sannerligen en svår snubbe. Han vägrar intervjuer. Men här i boxen har han låtit sig intervjuas. Det behövs väl pengar. Skivbolag och artister av idag har inget annat alternativ än att kränga precis allt man har? Kentbox? Neil Young? Tom Petty? Beatles? Det har bara börjat. Allt ska upp på bordet, paketeras och säljas. Till oss -den sista generationen skivköpare. Det är sorgligt och förnedrande för alla inblandade.

Joakim Thåström har ändå min största respekt. Han har blåvägrat att återförena Ebba Grön, trots -ryktesvägen- stora summor pengar. Han har inte mycket sällskap i det. Artister med den integriteten finns det inte många av.

Vilka andra artister har inte comebackat eller sagt att de aldrig splittrats eller bara fortsatt trots att det egentligen  var över för längesen? Jag ställde frågan på Facebook och tog mina favoritband från 87-91 -banden och musiken under tonåren som format mig till den person jag är. Det gör allas favoritband från tonåren, inte sant?

I mitt fall:

Depeche Mode. Ni vet alla vilken tragedi som hänt i år.

Nitzer Ebb gjorde strålande livecomeback 2006, sen gjorde de livecomeback 2007 och 2008 också. Nu senast var de i Malmö och Göteborg och sjöng sina gamla låtar också. Deras nya album -försenat med typ tre år- har inget skivbolag i världen viljat befatta sig med. Det förstår man om man lyssnat på några av spåren.)

The Cure, need i say more? Robert Smith som var så snygg och cool och vital 87-91 är idag en patetisk och utdömd man sedan över 10 år tillbaka

The Neon Judgement kom tillbaka i år med en skiva så usel och oförklarlig att det inte behöver nämnas mer. De kan inte ens stämma gitarren längre. Men det spelar ingen större roll. Ingen bryr sig längre om TNJ.

The Sisters Of Mercy gjorde en ytterst bejublad konsert i år med Eldritch och en samling ynglingar. Not! Jag var inte där. Jag har lärt mig ett och annat. Det var många  gamla gother som önskade livet av sig på plats.

The Pixies har ändå klarat sig hyfsat. De har visserligen vikt sig och gjort comeback, men än så länge är de inte förnedrade som ovanstående band.

The Jesus and Mary Chain är väl något mer tveksamma (från viss förnedring) men de har ändå klarat comebacken genom att ha ett riktigt bra band med sig.

Kraftwerk har väl aldrig lagt av. Men är det tufft med självlysande kroppstrumpa och blinkande slips när man är över 60 år?

Morrissey är tjock och bittrare än någonsin. My Bloody Valentine har slagit Manowars världsrekord i att spela högt. Front 242 är över 50 år och har reflexvästar.

Så jag ställde alltså frågan till mina vänner på facebook -vilka favoritartister har INTE gjort comeback eller bara fortsatt när de i själva verket skulle lagt av för längesen. Svaret blev att jag är bitter. Då jag påtalade att jag inte var ute efter att om jag var bitter eller inte (Jag är inte bitter, jag är arg) så kom det upp två band som faktiskt var okej.

Swans – de lade tydligen av i rätt tid.

Portion Control -de har visserligen inte lagt av men de har tydligen ändå värdigheten kvar.

Swans. Portion Control. Med all respekt till Thobias och Erik men hand upp alla ni som berörts djupt av dessa två bands musik sedan era tonår (du räknas inte Calle!)

Kommentarer

25 kommentarer till “Det är skit med allt.”

  1. Andreas 23 Oct 2009, 08:27

    Dessutom: I försvar till Pixies, JaMC & MBV så har de inte släppt något nytt material. Faktum är att trion kanske inte behövdes nämnas i samband med de andra men de är med för att ändå understryka poäng.

    Och

    Just det ja. Glömde nämna Di Leva. Den gamle superhjälten släpper snart en ny skiva där han hyllar sitt åttital. Han gör covers på gamla favoritlåtar däribland “Personal Jesus”, “Let´s Dance” och “Boys Don´t Cry”. Hett & innovativt.

    De sista favoriterna från den tiden jag har kvar ö h t är väl

    *Pet Shop Boys & U2 -klarat sig helt okej under omständigheterna deras artisktkoleger ställt till med.

    *Erasure -har inte gjort en vettig låt på 18 år. Men de finns tydligen fortfarande.

    *á; GRUMH… -var egentligen inte mycket att ha även när det begav sig.

    *Poesie Noire -Bom! De har inte gjort comeback! Eller…vänta nu..jo det har de. Den var värdelös och icke noterad av någon.

  2. ze german 23 Oct 2009, 08:41

    De är kanske inte favoriter men fanns ändå under min uppväxt, Abba har aldrig gjort en reunion. Eller räknar du in Mamma Mia-musikalen i ovanstående resonemang ?
    Annars får jag nog klura på den ett tag

  3. Jonas R 23 Oct 2009, 09:07

    Jag brukar vara tämligen ensam om att tycka att “Åkersberga” är ett bra album, men det står jag för.

  4. Martin S 23 Oct 2009, 09:16

    Jonas: Jag älskar “Åkersberga”. I övrigt ber jag Andreas att få återkomma. Det är mycket nu.

  5. Pekman 23 Oct 2009, 09:33

    Hårda men rättvisa ord, undrar hur många av dessa band hade blivit stora idag 2009 om man ser till deras senaste släpp?

  6. Andreas 23 Oct 2009, 10:58

    Sven: Helt sant om ABBA! Svenskarna håller stilen. : D

    Åkersberga har jag lyssnat fäör lite på för att uttala mig om.

  7. Jens 23 Oct 2009, 11:16

    Jag tycker nog att Spiritualized klarat sig hyfsat. Förrförra skivan var väl inte skitbra. Men den senaste var en uppryckning, och Jason Pierce har fortfarande kvar sin integritet.

  8. Andreas 23 Oct 2009, 11:30

    Också sant. : D Nu har förvisso Spiritualized inte betydit alltför mycket för mig men det har de ju definitivt för dig. “Ladies & Gentlemen” dock: 5 plus!

  9. Andreas 23 Oct 2009, 11:45

    Listan är alltså nu ABBA, Spiritualized, Swans, Portion Control. Och jag är inte så säker på att jag håller med om allt. Men ändå -ett försök till en lista på band som lade av närd et var klart, så att säga, och inte kom tillbaka (ABBA, Swans) och band som fortsatt med hedern i behåll (Spiritualized/Portion Control). Det är inte mycket det.

    Inte ens utpräglade (tidiga) 90-tals band klarar sig: Smashing Pumpkins? Prodigy?? Oasis???

  10. DMC 23 Oct 2009, 16:26

    Swans är något av det bästa som hänt musikvärlden.

    Portion Control, ja vad ska man säga. 319!!!!!!

  11. Jocke J 23 Oct 2009, 17:17

    Johnny Cash gjorde som 70-åring världens kanske bästa coverplatta. Sen dog han, det är fullt godkänt.

  12. Jens 23 Oct 2009, 18:36

    Kombon Spiritualized/Portion Control får mig att skratta en del.

  13. Jens Hellqvist 23 Oct 2009, 19:08

    Spacemen 3 klarade sig pga av splittring. Stone Roses klarar sig i allra högsta grad så länge Ian Brown vägrar återförening. Smiths är väl något slags paradnummer i sammanhanget. Och Indochine tycker jag inte man kan gnälla på heller.

  14. DMC 24 Oct 2009, 09:03

    Yazoo förra året?
    En fantastisk återförening som var helt rätt med en overkligt bra spelning på Hammersmith Odeon. (topp 3 någonsin).
    Sen var det inget mer med det när allt var över.
    Slut, finito, case closed.

    Klinik gjorde en asbra spelning i Stockholm i våras.

  15. Andreas 24 Oct 2009, 10:48

    Gott! Absolute Body Control klarar sig ju också. Men då har vi ju byggt på fina comebacker och band som fortsatt och gjort det bra. Fortfarande mycket tunt på de som aldrig kommit tillbaka dock. Smiths håller jag med om, även om mr Maurice har spelat låtar med sitt gamla band under många år. Stone Roses -ska bli mycket spännande att se om de kan motstå frestelserna och inte komma tillbaka. I synnerhet som de var veritabelt usla som liveband. Horribla rent ut sagt!

  16. DMC 25 Oct 2009, 12:12

    Jag vet inte om att allt är åt helvete begränsar sig till det senaste året men
    Fad Gadget tycker jag inte skämde ut sig med sin comeback.

  17. Andreas 25 Oct 2009, 16:46

    Jovars, men nu tycker jag vi har hamnat snett i fokus igen. Vissa har kommit tillbaka, utan att släppa nytt, och klarat sig bra. : )

  18. Kai 27 Oct 2009, 17:18

    Jocke Apa pratar om comeback det kan bli spännande

  19. UC Nicklas 27 Oct 2009, 18:50

    …vågar jag skriva nått…?

  20. Superlimpan 27 Oct 2009, 23:50

    Skriv Duran Duran Nicklas. Du vågar!

  21. DMC 28 Oct 2009, 10:20

    Kanske läge att plocka fram fogsvansen! :D

  22. Fredrik 29 Oct 2009, 01:19

    Jag måste bara inflika Andreas, att merparten av din lista innehåller mer eller mindre synthiga band som var stora på 80-talet och hade en fot eller flera i genren “jag har svart läder/reflex och är lika mycket tuff på bild som jag gör hyffsad musik”. Vad kan man annat förvänta sig än att sånt skall åldras lite snabbare?
    Sen är det ju så att alla bränner sitt krut med åren. Finns inte mycket att göra åt det. Hitta nytt och fundera inte så mycket över det. Jag är mer orolig över att min mormor KOMMER dö än att Erasuere HAR dött.
    Och musik kan visst va allvarlig, svår och mystisk. Men kanske inte från dom största i längden. Vafan, i Sverige blir ju fan alla folkkära som blir stora. Även dom som bara snuddar vid storhet.

  23. Andreas 29 Oct 2009, 17:58

    Var glad som har din mormor i livet stället! : D

  24. Mattias 29 Oct 2009, 23:21

    Guten har en poäng!

  25. Andreas 29 Oct 2009, 23:55

    Guten har åtminstone en poäng i det att han missuppfattat så gott som allt jag är ute efter. Men, hey, han är inte först med det.

    För sista gången kanske jag ska klarlägga det: Mitt lidande över de band som inte längre är vad det var upptar MYCKET LITE tid i mitt liv I princip längre än den det tar att skriva ett inlägg på Kollaps.

    Jag var ute efter vilka band som INTE gjort comeback eller bara fortsatt och inte blivit direkt bättre och nu har jag fått klart för mig att några stycken (som inte comebcakat) faktiskt har klarat sig med hedern i behåll; Frank, Benny, Jason, Nicola & Björn.

Pingbacks & Trackbacks