De Saltaste Hantlangarna

James Bond har genom åren haft problem med mången kroppsligt eller socialt defekta motståndare med allehanda satanstyg för sig. Deras chefer har inte alltid behandlat dem alltför väl. Kanske har deras avsaknad av empati sprunget ur att de aldrig själva fått någon kärlek. Vi vet inte. Vi bondälskare kan bara frossa i de makalösa figurer som 007 tvingats göra upp med genom åren. Här är mina favoriter:

1. Mr Kidd & Mr Wint

Det är inte utan för utan att jag mer än en gång har antagit ett av dessa alias i olika sammanhang. Detta är kungarna bland hantlangare. “Diamantfeber” presenterade och avverkade ett sadistiskt, psykopatiskt och (förmodat) förälskat par med onda och flippade avsikter. De tvenne hejdukarna jobade för Ernst Stavro och avverkade potentiella hot och oskyldiga människor som hade olyckan att hamna i deras väg. Och de var äckliga, Wint & Kidd. Äckliga och svettiga. Och de pratade som ett Bill och Bull från onda sidan stan: “If at first you don´t succeed, Mr Kidd?” – “Try, try again, Mr Kidd“.

De bombade, släppte lös skorpioner och dränkte gamla tanten Mrs Whistler.  Och de skickade in Bond i krematoriet i en legendarisk scen. De förklädde sig till servitörer och försökte skicka grillspett in i Bonds bröstkorg. Bond kunde dock sniffa sig till deras hemska eau-de-cologne, eftersom han hade blivit utsatt för galningarna innan och replikerade. Istället slutade Mr Wints dagar med en exploderande pung.

De var alltså vansinnigt mångsidiga i sitt hejdukande. Och bäst av allt -och det var väl bara till en liten del meningen och till största delen ofrivilligt: De var omåttligt komiska.

2. Baron Samedi

Voodoomannen i “Live and Let Die”, Baron Samedi, är även han i absolut hantlangarvärldsklass. En otäck och högst oberäknelig jävel -även för sin egen boss! Bond tar inte livet av honom en gång utan han tvingas göra det flera gånger om. 007 skjuter honom i pallet, men då var han inte riktigt människa skulle det visa sig. Bond puttar ned honom i en låda full med vidriga ormar men trots att Baron Samedi verkligen verkar vara död så kommer han ändå tillbaka i filmens slutscen som farlig fripassagerare längst bak på tåget.

Hans karaktäristiska elaka skratt och hans övernaturliga voodoo, tarot & flöjtkrafter gör honom till en fullständig legendar i hejdukskartoteket.

3. Sheriff JW Pepper

En annan karaktär i “Leva och Låta Dö” är denne makalöst underhållande man. Han är ju inte alls någon “villain” i ordets bemärkelse men det går ju inte stoppa in honom på nån annan lista så jag tar mig friheten att stoppa in honom här. Han är mästerligt framställd, av Clifton James, som fullständigt imbecill southern sheriff med sin livs mest hektiska dag. Det här avsnittet kan mycket väl vara det mest komiska i Bondhistorien.

4. Jaws

Det finns väl inte mycket att säga som inte redan är sagt om denne, kanske den bland alla bondfanatiker, störste favoriten bland bondskurkar.

5.

Femteplatsen delas av alla hjältar som spelat hejdukar och hantlangare. Den kanske allra största behållningen av alla i Bondfilmerna. De har varit vanställda, psykotiska, onda, oberäkneliga, underställda och i alla storlekar. De har fått plikta med sitt liv. De har ofta verkat vara helt ensamma i livet med bara ett enkelt mål: Att tjäna sin ännu ondare chef och röja alla som kan stoppa det ur vägen. I synnerhet då Bond. Ett särskilt omnämnande går till:

OddJob

NickNack

TeeHee

Dario (En excellent och ung Benicio Del Toro)

Kommentarer

11 kommentarer till “De Saltaste Hantlangarna”

  1. Andreas 18 Nov 2008, 12:59

    Vafaen har ingen kommenterat detta för??

    Snart är det ju dags för bästa Bondfilm-listan. Tagga mig! : )

  2. Martin S 18 Nov 2008, 14:14

    Jag missade helt denna lista, sorry!
    Och vad kommentarerna beträffar är Kollaps väldans lynnigt. Allt som oftast dyker det man skrivit inte upp på sajten. Då skriver man samma sak igen. Men då säger Kollaps “Ojdå, det ser ut som att du redan sagt det där” – och kommentar nummer två publiceras inte den heller.
    Då tappar man ork och lust och går någon annan stans.

  3. Jonas R 18 Nov 2008, 16:27

    Helga Brandt?

  4. Thobias 18 Nov 2008, 22:06

    Du har ju fått med de coolaste tycker jag. Emile Locque från Ur dödlig Synvinkel är ganska salt dock. Han med de 8kantiga brillorna. Med ganska mkt i filmen och inte många repliker. Han med sågklingan i Octopussy är ju särdeles grym men inte med mycket i filmen. Sedan har du två knivkastande cirkustvillingar i samma film. Inte många fler värda att nämna sedan. Du gjorde ett gott jobb här;)

  5. Martin S 20 Nov 2008, 11:09

    Låt mig bara ännu en gång konstatera, Andreas min kära vän, att vi ser på 007-universat genom helt olika glasögon. Du gillar serietidnings-Bond, jag gillar skit-under-naglarna-Bond.
    Således har jag mer till övers för hantlangare utan lyten och tokroliga manér. Hellre Dario, Necros eller tamejfan Herr Stamper än hittepå-gubbar med fysiska tillkortakommanden.
    Återkommer i ämnet.

  6. Andreas 20 Nov 2008, 11:24

    Men en skit-under-naglarna-bond-älskare måste väl ändå också skratta åt Sheriff JW Pepper? : D

  7. Martin S 20 Nov 2008, 12:07

    Lika lite som man skrattar år Stefan & Krister….

  8. Andreas 20 Nov 2008, 12:42

    Nu kom diskussionen helt plötsligt ut på haaaaaal is!
    Och vi låter den stanna där.

  9. Martin S 20 Nov 2008, 12:57

    JW Pepper är bonnkomik. Man kan gilla det – eller inte, det är allt jag säger.

  10. Jonas R 20 Nov 2008, 15:55

    Frågan är när det övergår till bonnkomik? När är det dags att sluta?
    http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/the-sisters-of-mercy-till-stockholm-255137

  11. Martin S 20 Nov 2008, 16:53

    Det borde stå “The Sisters of Mercy”. Inom citationstecken. Jag kan inte komma på något jag mindre gärna går och ser 2008. Jag hade all respekt för Andrew Eldricth i unga år, men The Sisters of Mercy har inte funnits sedan 1993, vad gubbfan själv än må låtsas.

Pingbacks & Trackbacks