De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.

Dåså. Innan ettan presenteras kan vi väl tillsammans konstatera följande:

2.   Bloomcore splittras under spelning
3.   Jonas Ax hyllar April Tears och svimmar under en hägg
4.   The Neon Judgement äter pizza på Pizzeria Hawaii
5.   Johan Ahl är försvunnen
6.   Klampen
7.   The April Tears sänker ner ett lakan från taket
8.   Hypnotic Cornflakes är aspackade på scen
9.   Andreas drar en sträng
10. Pirre Forkelid soundcheckar med Jens

och att dessa hamnade utanför:

Hasse SkinheadHan kom, han sågs, han blev syntare, han blev galen, han blev kär, han blev tjock, han försvann.
Stockholmaren som gick från vanlig kille till galet skinhead på två månader, sen var han tillbaka som normal efter två månader igen, snacka om korta “David Gahan Years” . En gång sa Hasse att han skulle åka och sparka invandrare i Stockholm. Han skulle mycket riktigt åka till Stockholm. Men det var på konfirmationsläger.

Mange Gren dansar vansinnes-pogo Sångaren i Sexton blåsare utan hjärna stod med armarna i kors och betraktade ett punkband. Många sådana har varit i punk-meckat Tranås. Helt plötsligt fick Mange Gren totalt spatt. Han skakar med huvudet så hårt och snabbt att jag verkligen tror han ska skada sig. Han studsar högt,högt på golvet. Han är tre meter upp i luften. Han är uppe i taket. Han är på scenkanten. Han springer på väggen. Han är fågeln i Kalle Anka på julafton. Efter att låten är slut ställer han sig lugnt på sin plats igen med armarna i kors.

Uffe o Ancha hyllar EC Spiral som det nya Stones Ja behöver det sägas mer? Tranås legendariska rock-duo älskade det de såg och tog till överord efter giget. Minst sagt. Uffe och Ancha parkerade förresten husvagnen direkt utanför Sing Lee efter en semester.

April Tears på “smålandsturné” Nej för helvete, det hade blivit för mycket. Jag sparar detta kapitel till senare stories. Vi talar gig på Pizzeria med två sittande sura gitarrister, vi talar fredsgala i Aneby med Midi, Maxi och Efti. Vi talar Björnholmen i Nässjö med Thorleifs och raggare. Kommer senare….

You: Inside kastar bullar till publiken, Jimmy bär litet “skateboard” linne Ja det här var ju roligt som fan, men grejen är att Jimmy & jag skämtade till det själva. Därför är den diskad. Och dessutom helt krossad av The Stooges (också förlaga till Silverbullit) framträdande senare samma musik direkt.

Jismark avbryter pjäs på Sobelhuset Jag var på väg till repan i sobelhuset en torsdagskväll, man passerade alltid fiket och den lilla scenen. Denna kväll satt Jocke Ahlstrand och Niklas Rylander där och spelade schack. Några satt i fiket. Det var lite tyst kanske, men inget jag reflekterad över. Jag gick upp på scen och sa tjena, tjena, hur e läget och sådär. Fick inget vidare gensvar. Dessutom pratade de med varandra på ett konstigt sätt.  Jag försökte skoja till det och sa nåt inte alls så fyndigt jag hade hoppats. Jocke Ahlstrand sa  -Kan du gå av scenen, vi framför en pjäs.

Den här diskades eftersom det inte rörde sig om musik i första hand.

Fredde Lindén säger jävla bög till Kitte som snabbt svarar –Ska du säga som har tights.

Jens välkomnar sin “ersättare” i April Tears, Tuben, genom att hälla en öl över honom Stackars Tuben fick bo i Tranås i över ett år.

Pascow repar mellansnack Tranås genom tiderna pretentiösaste band har en soaréföreställning akustiskt, sen ett rockset. Samma kväll. Jag hamnade av nån anledning på stället under repetitionerna och hör dem repa in långa haranger till mellansnack. Pinsamt.

Pålle går galen under The King-gig Den här strök jag snabbt eftersom det inte var det minsta dråpligt när allt kom kring. Pålles stärkare lade av och han blev förbannad och galen. Men resultatet var rock and roll ut i fingerspetsarna och inget annat. Big up!

Vi behöver en Syncbox nej du Jens. Hela den historien ska vi frossa i senare.  

Kommentarer

3 kommentarer till “De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.”

  1. Jens 22 Nov 2007, 17:25

    Haha det där med pjäsavbrottetär det först jag inte hört talas om tidigare. Grymt. Pjäsen måste ju ohjälpligen blivit bättre av det oväntade inhoppet.

  2. Nomenklatura 14 Dec 2007, 12:08

    När det finns tillräckligt med material till “De dråpligaste ögonblicken i Lip Service’ historia” vill jag naturligtvis se medräknad, i sann Spinal Tap anda, L.S. första riktiga spelning(?) på klubb TMPL då undertecknad ombads spela den pompösa och mäktiga “Pimpf” från plattan “Music for the masses” som intro-låt. (Som även användes som intro på DM’s mftm-turné.)
    Nevertheless, stämningen byggs systematiskt upp och allt känns jävligt coolt… när platt-fan såklart bestämmer sig för att – hacka.
    Få tillfällen (if any?) i min dj-karriär har väl känts så jävla pinsamma så man bara ville sjunka ganska långt ner under golvet ackompanjerad av publikens busvisslingar och, i varje fall i mina öron, påtagliga hånskratt. (Nöjde mig dock med att sjunka ihop ca 19 cm och rufsa ner luggen lite extra över ansiktet.)
    Till min enormt stora svettiga glädje så visar det sig att det redan finns bandmedlemmar på scenen som reagerar blixtsnabbt och sätter igång med första låten.
    Ett ansikte som kändes bortom all räddning fick helt plötsligt upprättelse tack vare snabbt agerande från scenen.
    Någorlunda kvicktänkt som jag är så kom jag på att om nån kom fram och frågade vafan som hände så skulle jag naturligtvis säga att det faktiskt var meningen att det skulle vara så. Konstnärlig twist, en rolig drift med att allt ska vara så kontrollerat, osv.
    Nu kom ju såklart ingen fram och frågade, utan det var nog snarare jag som gjort en höna av en fjäder. Något som för mig kändes som en evighet (som alltid när man gör ett “dj-error”)men som egentligen säkert bara pågick under ca 9-11 sekunder.
    Så här i efterhand tycker jag det var ett solklart Spinal Tap-moment som jag ständigt drar på mungiporna åt!
    Nä nu måste jag fan jobba. Tack för ordet.

  3. Andreas 14 Dec 2007, 12:42

    haha!! Ja men man ska göra en höna av en fjäder, ska man inte? : ) Härligt att du bjussade på den!

Pingbacks & Trackbacks