De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.

7. THE APRIL TEARS SÄNKER NER ETT LAKAN FRÅN TAKET

Det var inte många band på den här tiden som hade en schysst backdrop. Inför den största spelningen så långt för April Tears, Trästocksfestivalen i Holavedsskolans aula i december 1990, så bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Jag tog ett av mammas lakan och ett par målarburkar och “körde igång” i garaget. Det tog nån timma och jag var riktigt nöjd när jag var klar. Där stod The April Tears och jag hade gjort lite Pollock-stänk samt en spiral. Det här skulle bli coolt.

Inte långt därefter skulle till och med fartblinde jag inse att den så kallade backdropen såg helt fruktansvärd ut. Ett tattar-verk av guds nåde.

Trästocksfestivalen gick av stapeln en fredagskväll med i princip samtliga aktiva lokalband på scenen. Där fanns bland annat Alter Ego med Jimmy Monell på sång och Henrik Sjögren och Jonas Sjögren på synt.  Alter Ego hade maxat ljudet på sina trumpads den här kvällen.  Jag glömmer aldrig när Jonas slog det första slaget som fick hela aulan att skaka till. Jonas flinade lite nervöst i sin gröna kavaj och ljudteknikern fick ner volymen något.

Det blev så dags för April Tears, än så länge en trio utan Sara, utan Jens. Krea spelade bas och Johan Ahl gitarr. Janne (Korg DD1) skötte trummandet och jag stod i centrum med guran och leadsången, gud hjälpe oss alla.
 För dagen var jag dessutom verkligen helt charmerande knallröd i hela käften på grund av alla vinterhalvårets clementin och pepparkaksfinnar.

I vårt intro skall då vår backdrop sänkas ned från taket. Nu måste vi alla ha klart för oss att Holavedsskolans aula och dess scen är ett riktigt stort ställe. En ordentlig backdrop där bör vara typ 10×10 meter. Det fina var att eftersom det varit mycket teater på scenen så fanns det linor och balkar att spänna fast tyg på och sen hissa upp på. Det var jag mycket nöjd med att ha lyckats med redan på eftermiddagen. Alltså, jag tejpade fast lakanet.

Vårt intro gick igång, vi gick på scen, lakanet sänktes sakta ned med hjälp av en vinsch i kulisserna. Lakanet såg inte bara horrendous ut med målningarna på det, det var dessutom gult till färgen och såg ut som en liten handduk när det vevades ner. Balken det var fäst på sträckte sig över hela scenen och den som vevade ner skiten körde ner det för lite så det hängde på mellis långt över oss när vi spelade.

Nu tänker nog en del av er på Spinal Tap och Stonehenge och det är absolut inte fel. Ungefär så var det.

Efter ett par låtar släppte dessutom en av tejpbitarna något så lakanet “halvhängde” bara trött.

När spelningen var över hissades backdropen långsamt upp till ljudet av gnissel från kulisserna.

*

Detta spektakel till trots, så var inte indiekungarna i stan sena med att stå framför scen och skaka på huvvena till spår som sen länge begravts i det dolda.

Kommentarer

2 kommentarer till “De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.”

  1. Jens 22 Nov 2007, 17:37

    Här går det undan med inläggen. En smått legendarisk lokalbandsgala vid namn trästock. Själv stod jag på scen med bandet Reptile House (bra bandnamn!) och även jag greppade micken i åtminste en av våra låtar. Jag tror den hette “Trip and Slide”. Tufft!

  2. Rickard Folke 22 Nov 2007, 17:37

    oh ddd1! fina grejer.
    första gången jag såg den så trodde jag det var en gammal tele-fax. men vilket ljud :>

    ps. backdroppen låter alla tiders!

Pingbacks & Trackbacks