Category archive: Svart Bröllop

133. Big Muff

134. Moonlight Sonata

135. The Great Outdoors

Martin Gores första låtskrivarinsatser i Depeche Mode var två av de svagare spåren på “Speak And Spell”, vem kunde då se att det var den bästa låtskrivaren genom tiderna som stod gömd bakom Vince Clarke? Frågan har ställts och varför inte igen: Vad hade egentligen hänt om Vince Clarke inte hoppat av Depeche Mode?

Ska tillägga att jag ibland går igång som fan på “Big Muff”. Men bara ibland.

Många frågar sig hur “Moonlight Sonata” kan rankas högre än en låt som “(Set Me Free) Remotivate Me”. Jag tror inte vi ska ordna folkomröstning på den frågan.

“The Great Outdoors”, en helt okej baksida av sin tid.

Dessa tre låtar markerar en form av skiljelinje i listan. Nu följer 132 låtar som skulle få plats på vilket blandband som helst.

*

136. (Set Me Free) Remotivate Me
137. I Am You
138. When The Body Speaks
139. Comatose
140. The Sweetest Condition
141. Kaleid
142. Headstar
143. Memphisto
144. The Meaning Of Love
145. I Want It All
146. Breathe
147. Dirt
148. Sibeling
149. Zenstation
150. Slow Blow
151. What´s Your Name?

131. Flexible

132. More Than A Party

More Than A Party” är i vissa kretsar ansedd som ett anthem för Depeche Mode. Vad har vi då egentligen? Jovisst, en ganska så bra låt.  Men i mina öron är det ingen låt jag skulle vilja höra 50 gånger i rad i ett par hörlurar på Guantanamo Bay. Det finns ingen sådan låt säger ni. Kanske inte, men definitivt inte “More than a party” .

Flexible“. Jomenvisst den är ju ganska charmig. Men det räckte inte till mer än 131:a plats.

128. The Darkest Star

129. Macro

130. Better Days

Depeche Mode kom med “Playing The Angel” tillbaka på allvar. Även “B-sidorna” var bra mycket roligare än på över 14 år!! Den svagare av dem var dock “Better Days” som lovade mycket efter en första lyssning. Sen var det inte mycket roligare, tyvärr. Finns dock ett par remixar som smäller utav bara helvete.

“The Darkest Star” är lite samma femma. Det kändes mycket bättre till en början, sen tvingades man inse att det var det svagaste avslutningsspåret på en Depeche Mode platta på många år. Sen insåg man att det måste handla om många, många, många år. Och sen slog det en att Depeche faktiskt aldrig haft en svagare avslutning på en skiva.

“Macro” uppvisar en Martin som famlar en hel del. Ett vansinnigt snyggt trumbreak i mitten kan inte rädda det faktum att låten bara är okej.

131. Flexible
132. More Than A Party
133. Big Muff
134. Moonlight Sonata
135. The Great Outdoors
136. (Set Me Free) Remotivate Me
137. I Am You
138. When The Body Speaks
139. Comatose
140. The Sweetest Condition
141. Kaleid
142. Headstar
143. Memphisto
144. The Meaning Of Love
145. I Want It All
146. Breathe
147. Dirt
148. Sibeling
149. Zenstation
150. Slow Blow
151. What´s Your Name?

garton.bmp

Ni har kanske precis som jag hört talas om att Paul MacCartney dog i en mopedolycka nånstans i mitten på 60-talet ( http://web.telia.com/~u31459718/text/paul.html )

Vad inte så många kanske känner till är att det finns en inte allt för berättad historia att samma öde drabbade Martin Gore runt år 2000. Jag var själv inte helt övertygad om att det var Martin jag såg på de nya bilder som publicerades över världen.

En skinande vit tandrad, en jämn och vacker surfarbränna, en halskedja i silver, vit t-shirt.

Vad som var det största beviset, menade många, var att det omöjligen kan varit geniet Martin L Gore som skrivit plattan “Exciter”.

Teorierna fick sig en rejäl törn 2005, när “Playing The Angel” dök upp på vattenmärkta promotionexemplar. Bevisligen hade något hänt både med Gores solbränna (se bilden) liksom svärtan, tyngden och trycket i musiken. Garton Gore-anhängarna hävdade då att Martin Gore inte alls dött i en mopedlåda, utan istället varit kidnappad och gömd av sin elake, okände tvillingbror.

*

Ja just det ja, Depeche Mode släppte ju en förstasingel från albumet “Exciter” också. Den skulle leva upp till det “Personal Jesus”, “I Feel You” och “Barrel Of A Gun” lyckats med. Det gjorde den inte kan man säga: 127. Dream On

122. Pleasure, Little Treasure

Baksidan på “Never let me down Again” gjordes i en liveversion och fick en betydligt större kostym än vad låten egentligen klarar av: närmast klassikerstatus för vissa genom hundraettan. Men om den döms efter detta är det en gravt överskattad Depeche Mode låt. Döms den som en b-sida från 1987 så är “Pleasure, Little Treasure” helt allright.

123. A Photograph Of You

Jag är oerhört svag för “feeel bluue, feel blue” partiet i slutet av låten och nästan endast detta gör att låten klättrar en bit högre än dåtidens andra jättepopdängor som “The Meaning Of Love”. Alan Wilders solopartier på livetolvan är inte tråkiga heller.

124. Pipeline

Nu skjuter jag säkert rakt in i “the untouchable” glashuset för vissa. men “Pipeline” har inte stått tidens test. År för år för år har den tappat tyngden och vitaliteteten den en gång hade för mig. 124: tough shit.

125. Martyr
126. Shouldn´t Have Done That
127. Dream On
128. The Darkest Star
129. Macro
130. Better Days
131. Flexible
132. More Than A Party
133. Big Muff
134. Moonlight Sonata
135. The Great Outdoors
136. (Set Me Free) Remotivate Me
137. I Am You
138. When The Body Speaks
139. Comatose
140. The Sweetest Condition
141. Kaleid
142. Headstar
143. Memphisto
144. The Meaning Of Love
145. I Want It All
146. Breathe
147. Dirt
148. Sibeling
149. Zenstation
150. Slow Blow
151. What´s Your Name?

dm.bmp

119. Christmas Island

Blytung. Jag har inget negativt att säga om denna klassiska Gore/Wilder b-sida. När man placerar en sån här låt som bandets 119:e bästa är det bara att inse hur ofattbart många sjukt bra låtar som släppts av Depeche Mode. Ge mig tre bättre sätt att starta en konsert, tack.

120. Get Right With Me

Enligt mig det svagaste spåret på “Songs Of Faith And Devotion”. Den sticker ut rejält från 99% av övriga låtkatalogen. I samband med albumet klarar den sig bättre än på egen hand tycker jag.

121.  Satellite

Det finns dagar då den stark, det finns dagar den känns svag. I min bok blev den uppenbarligen #121.

Repetitionerna för Eas kommande liveband har börjat på allvar.

Som jag tidigare berättat producerar jag Eas debutplatta “Kärlek Gjord Av Hat”. Nu är kompbandet kring honom ihopsatt och det är flera Kollaps-bekanta:

Freddan Broberg -LeadGitarr, Kör, Melodica
Andreas – Gitarr, Kör
Mattias Svensson -Bas
Nicklas Isgren – Keyboards, Percussion
Jocke Janthe – Trummor

Idag & imorgon spelar jag in blues & slidegitarrer med Eas brorsa Mårre i studion.

Första singeln “Ung och Döende” släpps i början av Maj, videon ska göras av Tony Ahola.
Snart presenteras första spelningarna!


Freddan

Mattias

Nicklas

 

Fytte rackare. Att ligga sjuk och ynklig hela helgen är inte kul. Minns att mitt allra första inlägg på bloggen (Ett Fall För Doktor House) i oktober förra året skrevs under mitt senaste sjuklingstillstånd. Jag ska idag iallafall försöka samla ihop krafter nog för att repa med Lip Service inför onsdagens “Construction Time Again” hyllning på Stampen i gamla stan. Det ser väl sådär ut får man väl lov att säga. Louise har dessutom varit sjuk hela veckan.Eas har dragit igång en “beta”version av kommande site på http://www.easonline.se där ni kommer att kunna följa Eas & Svart Bröllop. Just nu med Freddans ho-ho insats i videodagboken mot undergången. Check it.

För övrigt vann rätt låt.

Jag har det busy, busy, busy nu och det får Kollaps lida för något. Hoppas ni har tålamod med mig, kära vänner! I väntan på JAMC-listan och andra skrafttfestsinlägg ska ni få lite viktiga datum av mig:

10 April: Videoinspelning på Mosebacke för Eas & Svart Bröllop! Kom dit och supporta när vi playbackar på scen innan Toppers gig. Vi är i krokarna och filmar från eftermiddag till natt!

19 April: Stor Depeche Mode fest på Kolingsborg. Kanske, kanske dyker Lip Service upp i något sammanhang, vi har inte spikat nåt än. Men Jonas Thorell och hans New Dress samt STUMM-kören kommer att framföra några av det tyngsta numren från “Music For The Masses” och “Construction Time Again” hyllningarna!

23 April: Extrainsatt M4TM på KGB! Quizmaster är Thobias AKA Ichabod!

7 Maj: Megakväll på M4TM! Dubbelt releaseparty! Steve Malins Depechebiografi har översatts till svenska och vi håller i förlaget Reverbs releaseparty. Extra mycket Depeche alltså. Och så även på övervåningen!

Nere i källarbaren så bjuder först Sven AKA Tysken från Lund på Quiz sen blir det ytterligare releasepartaj då EAS & Svart Bröllop äntrar scenen för sin debutspelning och firande av första singeln “Ung & Döende”! Denna kväll kommer även innehålla giveaways och freebies och utlottningar både vad det gäller Steve Malins-boken och Eas debutsingel!

9 Maj: Eas & Svart Bröllop medverkar med ett set på Mosebackes Punky ReggaeParty! Det kommer grymma gästartister och det lär bli fullt ställ! Mer info kommer följa senare…

Och allt detta sker alltså i Stockholm och ingen annanstans!

 Cheers!

 *

Nu börjar det närma sig för Eas & Svart Bröllop. Kolla in http://easonline.se för att tjyvlyssna på vårt första ordentliga rep. Nu börjar det kännas som ett band! Senare i eftermiddag kommer dessutom låten att släppas loss på MySpace http://www.myspace.com/easonline

 

Next Page →