Category archive: Pet Shop Boys 15
I frossan efter Depeche Mode 151-listan uppstår nu en första av flera olika mindre versioner av precis samma sak. Först ut under våren är världens bästa duos 15 bästa låtar. Ett band som aspirerar på epitetet världens bästa popband. Pet Shop Boys!
Neil Tennant och Chris Lowe. Två sanna hjältar. Med en uppsjö superhits och popvidunder i sin katalog. Jag har listat de femton bästa och jag börjar presentera dem i morgon! Listor rules, aye!
West End Girls
Finns det någon artist som vräkt ur sig mer hitsinglar än Pet Shop Boys? Madonna? The Beatles? Jag vet inte men herrejävlar vilken radda poplåtar. Discolåtar. Ofta lite sorgliga. Men ändå med en känsla av…ja, lyx.
Neil Tennant har ofta varit klädd i smoking, till synes nyss kommen från en fest på ett slott. Bakom sig i keps: Chris Lowe. Mannen som näst efter firma Hütter och Schneider gjort det coolt att stå helt still och glo. Till skillnad från Tyskarnas robotblick över nejderna har Lowe dock oftast tittat lite lätt arrogant, lite tyst kaxigt rätt in i kameran. Pet Shop Boys är från England, inte Tyskland.
Lyricistiskt är Neil Tennant oftast mycket personlig. Rakt på sak. Och följdaktligen med en radda titlar ingen tysk, eller svensk, nånsin skulle komma på eller komma undan med. Många är det som försökt men en britt är en britt och det är som bekant via det egna språket som Sverige till slut fick sin egen Morrissey.
Jag har genom åren fått mer och mer problem med artister, inklusive mig själv, som försöker säga nåt viktigt på engelska. Är det inte så jävla dumt? Ska man påstå sig att ha nåt viktigt att säga så ska man fan sjunga så folk förstår. Och på ett språk man själv till fullo behärskar. Det har varit en lärorik period att jobba med herrar Söderberg och Tiljanders plattor.
Engelska som språk fungerar fantastiskt i klyschornas värld. Som svensk kan man oftast gömma sig i klassiska rader som “Here she comes walking, I like the way she´s talking” och även om det summerar The Jesus And Mary Chain´s hela karriär så innebär det inte att alla kan komma undan med det.
Pet Shop Boys har alltid varit ett viktigt band. För mig. För en jävla massa. De kanske inte varit det allra viktigaste nångång men de har haft diskotekets viktigaste text och sorgligaste melodi i över 20 år.
Och de har byggt ihop minst tio hitsinglar med hjälp av orchestraljudet på synten. En makalös bedrift.
Det började med “West End Girls” 1985. Ja egentligen 1984 faktiskt. I en tid då jag diggade de band i genren jag kände till: Depeche Mode, Indochine, Howard Jones, A-Ha, Alphaville.
Kaj Kindvall presenterade bandet i Tracks som det nya syntbandet och då var man ju såklart med på tåget direkt. “West End Girls” imponerade kanske inte omedelbart, men å andra sidan är det en låt som är fullständigt omöjlig att bli less på. Neil Tennant pratar sig genom den lite smådrömska ljubilden. Det är fan en låt i sin helt egna genré. Och den är avstampet i en helt fantastisk karriär. Tack gode gud för Pet Shop Boys.
*
Strax utanför topp 15: Housebomben “Was It Worth It” (1991)
Flamboyant
På min klubb Music for The Masses slåss en bunt låtar om mest spelade genom tiderna:
Dexy´s Midnight Runners - Come On Eileen
Saint Etienne - He´s On The Phone
Madonna - Like A Prayer
Håkan Hellström - Kom Igen Lena
Depeche Mode - Precious
The Proclaimers - 500 Miles
Alice In Videoland - Going Down
DAF - Der Sheriff
Depeche Mode - Photographic (Rex The Dog Remix)
Rex The Dog - Frequency
Nine Inch Nails - The Hand That Feeds
Jag har glömt en hög, men ni klubbstammisar kan ju påminna mig!
I vilket fall finns “Flamboyant” nånstans i diskussionen. Jag och de andra M4TM:arna blev själaglada när den damp ner. Det var helt klart bland det bästa på många år från Tennant/Lowe. En form av Pest Shop Boys ´88 anno 2004. Inte fel nånstans det.
http://www.youtube.com/watch?v=DcqDjFBGtzk
*
Strax utanför topp 15 : “Behaviours” vackra “Only The Wind”
What Have I Done To Deserve This?
Pet Shop Boys var fast beslutna att deras idol Dusty Springfield var den som skulle sjunga med i dutten “What Have I Done To Deserve This?”. Så tillvida att de väntade och väntade tills klartecken till slut gavs. Samarbetet med den mytomspunna legendaren utmynnade i att Pet Shop Boys sedermera skrev låtar direkt till henne. Bland annat den fantastiska “In Private”. Hennes karriär kom på bana igen. Det hade varit några år sen “Son Of A Preacher Man”, “You Don´t Have To Say You Love Me” och “I Only Wanna Be With You” låg på listorna. Vilka jävla klassiska låtar.
”What Have I Done To Deserve This” tar sin plats bland världens bästa duetter. Jag kan inte lista alla här och nu, det kräver sin tid och analys, som sig bör med en lista av kredibelt snitt. Låt mig ändå droppa några favoriter i genren som är så vacker, rörande och cool på samma gång:
Lee Hazlewood & Nancy Sinatra : Some Velvet Morning
John Travolta & Olivia Newton John : Summer Nights
John Travolta & Olivia Newton John : Youre The One That I Want
Iggy Pop & Kate Pierson : Candy
The Jesus And Mary Chain & Hope Sandoval : Sometimes Always
Frank Sinatra & Nancy Sinatra : Somethin´Stupid
Morrissey & Siouxsie Sioux : Interlude
Nick Cave & Kylie Minogue: Where The Wild Roses Grow
Shane MacGowan & Pogues & Kirsty McColl: Fairytale Of New York
Peter Gabriel & Kate Bush : Don´t Give Up
Bo Kaspers Orkester & Lisa Ekdahl : Svårt Att Säga Nej
och om den räknas, självfallet:
The KLF & Tammy Wynette : Justified And Ancient
*
Strax utanför topp 15: Fantastiska titeln “You Only Tell Me You Love Me When You´re Drunk”
12. Se Á Vida É
“Life is much more simple when you´re young”
Ett latinoförklätt Pet Shop Boys är kanske inte drömkorsningen för många. Och nej, “Bilingual”, som kryddades av sydamerikanskt sväng, är långt från den bästa skivan.
Men “Se Á Vida É” är underbar. En vacker sommardag ska inte befläckas av Ibizatechno. Den ska avnjutas med en färgglad drink eller en kall öl vid strandhaket till tonerna av “Se Á Vida É”. Oj vad jag längtar till sommaren.
*
Strax utanför topp 15:
“Heart” -nej, det är inget fel på den, men det finns de i samma stuk som är bättre.
“Up Against It” -en annan höjdare från “Bilingual” som dessvärre inte räckte hela vägen.
**
13. What Have I Done To Deserve This?
14. Flamboyant
15. West End Girls
This Must be The Place I´ve Waited Years To Leave
-Oj oj oj då, nu får vi shejpa upp oss ordentligt.
Så ungefär, sägs det, sa herrar Lowe och Tennant efter att de fått höra “Enjoy The Silence” tidigt 1990. Och även om det inte blev en “Violator” så har “Behaviour” tagit sin plats i pophistorien. Och just denna vansinnigt rörande låt -kanske i synnerhet för sjuttonåringar från hålor som Tranås- tillhör det absoluta toppskiktet. På nåt sätt är väl det här förresten Pet Shop Boys egen “Enjoy The Silence”.
*
En bit utanför topp femton:
“I´m Not Scared” -Det var några resor bättre med Patsy.
“Abolutely Fabulous” -En sköning. Fast i mindre partier. Och bättre med Patsy.
Patsy
Patsy
Miserablism
Jag minns en sak som hände på TV för några år sen. Ja några förresten, det var väl tio år sen nu. April Tears befann sig i mörkret minst sagt. Vår skiva var inte inom sikte, vi var nära att splittras. Jag deppade.
På Tv var det en dokumentär om en gruvarbetare i Guatemala. Han slet i mörkret sexton timmar om dygnet för en skitsumma och när han kom hem satt hans tio hungriga barn och fru i ett ruckel och svalt. Så såg hans sju veckodagar ut.
Efter detta plågsamma besök i en annan verklighet zappade jag kanal.
Thom Yorke från Radiohead sitter besvärad i en stol och intervjuas. Han berättar om den oerhört plågsamma process han gått igenom under skapandet av det nya albumet. Hans kropp vrider sig medans han berättar om mörkret han besökt under framställandet. Hans hy är blek och orakad. Mannen ser ut att knappt kunna bära sig själv.
Stackars, stackars Thom Yorke.
Pet Shop Boys “Miserablism”- gud vilken skitbra liten låt- är väl så mycket syntpop det kan bli i mina öron. Milsvida mer begåvat och svängigt än 95% av den samlade produktionen i genren i Svensk historia. Vad som lätt kan glömmas bort av många är att humor är det coolaste vapnet i musik om man använder det rätt. Fråga Kraftwerk.
Om vem sen låten handlar om lämnar jag med varm hand över till Martin Söderström att avgöra.
*
Utanför Topp 15:
Minimal - Nog för att det doftar både Kraftwerk och New Order om den här sentida hiten, men det krävs mer än så för att nå topp tio.
I Wouldn´t Normally Do This Kind Of Thing - Härlig pop. Lite för härlig kanske.
Nånstans i Kylies poppigaste läge. Nu älskar jag ju Kylie i och för sig..
Love Comes Quickly - Snygg låt! Kanske bland de trettiofem bästa.
Opportunities (Let´s Make Lots Of Money)
Pet Shop Boys var helt rätt ute från första början och “Please” tillhör det övre skiktet av bandets plattor. Näst bäst på den var “Opportunities” som med sitt, faktiskt, närmast industriella beat lyfte fram den enkla tillika geniala refrängen “I´ve got the brains, you´ve got the looks, let´s make lots of money”. En rökare på minidiscot 1986, en rökare på vilket dansgolv som helst 2008. Och det är den verkligen inte ensam om vad gäller det här bandets klassiker.
*
Utanför topp 15:
Go West -Mamma mia, en av de tio största ölvältarna utanför topp 15? Jag vet knappt själv hur det är möjligt, men så blev det. Jag menar, jag älskar “Go West”. Jag älskar när Pet Shop Boys pekar riktningen för sina bröder och systrar och jag dansar och sjunger med som en galning varje gång jag hör den. Följdaktligen får även New York City Boy, som jag definitivt betraktar som “Go West”s yngre bror stanna utanför också. Lite längre bort också.
10. Miserablism
11. This Must Be the Place I´ve Waited years To Leave
12. Se A vida E
13. What Have I Done To Deserve This?
14. Flamboyant
15. West End Girls
Closer To Heaven
“Nightlife” var en skiva som blandade och gav. Inledningen “For Your Own Good” är en makalös öppning. Men spår nummer två, “Closer To Heaven” är etter värre. Vilken sjujävla drag! Introt är bland det snyggaste jag hört, falsettrefrängen är 100% och partiet efter andra refrängen är det hårdaste Pet Shop Boys någonsin gjort. “Closer To Heaven” är den bästa låten Pet Shop Boys gjort på 2000-talet. Och inte bara det. Det är den bästa låten de gjort sedan tidigt nittital.
*
16. For Your Own Good -det låter som ett stort discoteca vid medelhavet. Och i det här fallet älskar jag det.
Nånstans kring plats 20: Miracles. Ännu en sentida kanonlåt.
Always On My Mind
Som jag förstått det hade Pet Shop Boys ingångsvinkeln att tolka Elvis genom att göra låten på ett helt motsatt vis. Vissa tycker de lyckats med detta. Inte jag. Det är en självklar tolkning av Pet Shop Boys. Hur i hela havet skulle de annars gjort den undrar man stilla?
I vilket fall så är det en fantastisk version av en redan fantastisk låt. Jag älskar Elvis Presley.
1968 var Elvis i sitt livs form, han gjorde sin stora comeback på scenen efter ett slavkontrakt på alldeles för många filmer. Hans TV-timma var nåt helt nytt och världen har antagligen aldrig sett en sexigare karl i rutan.
Turnén efter detta var, dessvärre, början till slutet för The King. Han knaprade piller, ökade i vikt. Och skildes från sin Priscilla. Precis här går han, i mellanvikt, in i studion och sjunger in “Always On My Mind”. Det är en av de största stunderna i musikhistorien. Efter denna magi-“There are things I Should have said and done, I just never took the time” - var det mer eller mindre över för världens genom tiderna störste. Elvis -as we knew him- left the building.
Att göra en version av denna låt i slutet av 198o-talet och heta Pet Shop Boys är vågat. Men vi snackar om ett band som är modiga. Som i 99% av fallen kommer ut på andra sidan och har haft rätt hela tiden.(Vissa av dansnumren live är väl inte helt i min smak)
Orchstrahitsen regnar över låten som sig bör i en Pet Shop Boys hit. Och få bättre covers har gjorts.
*
En bra bit utanför topp 15:
A Red Letter Day - Snygg låt från “Bilingual”
I Don´t Know What You Want But I Can´t Give It Anymore - Ytterligare en fullständigt lysande titel. Lite för bra för låten till och med.
**
TOPP SEX återstår och då bör jag säga innan, att dessa sex är för mig Pet Shop Boys i särklass bästa låtar. De spelar i en helt egen division skulle man kunna säga. Det har m a o aldrig varit några tvivel för mig vilka som skulle ha de högsta sex placerinagrna.
It´s a Sin
Jag ska vara fullständigt ärlig och säga att jag suttit och lyssnat om och om igen och kastat om placeringarna mellan 3 och 6 flera gånger. Det är fan så svårt att bestämma sig! “It´s a Sin” är en absolut klassiker och jag är omåttligt och ostoppbart förtjust i låten vare sig via låg volym på en radio eller högsta volym på dansgolvet.
Vad låten kanske saknar lite, om jag nu ska jämföra med topp fem, är väl lyricistiskt sett. Neil Tennants penna är glödhet i några av de toppande låtarna där det finns versrader och refrängtexter som är utomjordiskt bra. “It´s a Sin” har väl inte riktigt den udden.
Kanhända att de fem över också har en större melankoli i sig, som inte ska vara avgörande på något sätt egentligen, men tonen Pet Shop slår an i dessa passar väl just mig ännu lite mer.
Äh What the Fuck, jag sitter och letar brister i “It´s a Sin”. Jag är dum i huvudet. Men den blir nummer sex på listan ändå.
*
Och low and behold! Denna fredag listar tre låtar som missar topp 15 helt och hållet.
Rent - Skitbra. Möjligen en av de tjugo bästa.
Jealousy - Också jättefin. Topp 20-25 nånstans.
Paninaro - Runt plats trettio. Armani, armani, a-a-Armani.
**
VIVE LA FETE! Inte bara fredag, inte bara fest, ikväll är det STOR fest. Vive La Fete på Nalen! Tjihoo! Eder utsände är där i sällskap med bland andra med ingen mindre än veckans hjälte Freddan.
Så leve festen och ha er en trevlig fredagskväll!
I Husby sitter jag ofta i min lilla studio där jag bland annat har spelat in stora delar av Lip Service-skivan, Peter Söderbergs “Ingen Kan Älska Som Jag Utan Att Det Märks” samt merparten av kommande Eas & Svart Bröllop-plattan “Kärlek Gjord Av Hat”. Och så självklart alla kidsen på jobbet inkluderat superhitar som Abdul, Yussuf, Nima & Aimen´s “Bästa Kompisar” och Sjuåringarna Sebr, Suleyman, Numan och Abbe´s “Jag Älskar Min Fru“.
Studion heter “Suburbia”. Självfallet taget från denna vansinnigt bra låt.
Det ovanligt långa introt-har ni tänkt på att Pet Shop Boys oftast väntar med sången ganska så länge i låtarna förresten- hindrar inte detta från att vara popmusik med en touch av mörker när den är som bäst. Höjdpunkten av det tidiga Pet Shop Boys och en låt som är så pass ljuv att det är bandets femte bästa låt.
En snabb analys, förutom långa intron då, av Pet Shop Boys hitrecept är att de ofta går direkt på andra vers efter refräng. Det är jävligt fint det.
“I only wanted something else to do but hang around..”
*
Utanför topp 15:
“Shopping” -cool låt.
“Kings Cross” -fin låt.
Domino Dancing
Versen i “Domino Dancing” kan mycket väl vara en av de bästa verser som någonsin gjorts. Melodi-uppbyggnaden är helt sjukt snygg. Och Neil Tennant har en förmåga som allt för få besitter. Att med ett enkelt och rakt språk berätta om något som på intet sätt är särdeles tolkningsbart:
“I dont know why, I dont know how
I thought I loved you, but Im not sure now
Ive seen you look at strangers too many times
A love-you-once is of a, a different kind
Remember when we felt the sun
A love like paradise, how hot it burned
A threat of distant thunder, the sky was red
And when you walked, you always - turned every head”
Det här sättet att skriva popmusik görs ofta så jävla fel. Och det beror oftast på att det är själlöst låtskrivande. Det kan knappast Pet Shop Boys bli anklagade för att syssla med.
Kring 1988-90 befann sig duon i sin kärriärs kreativa höjdpunkt om ni frågar mig. De hittade sin formula och formligen spottade ut superhits. “Domino Dancing” med flera begåvades dessutom med helt fantastiska videos där sommar, sol och exklusiva miljöer fick många MTV-tittare över världen att drömma sig bort till en bättre plats. Kanske en sorgligare värld, denna, men med löften om en lyxigare sorg på något sätt.
“Domino Dancing” är en ohyggligt snygg poplåt, endast överträffad av tre i Pet Shop boys katalog.
*
“Left To My Own Devices”, ännu en låt från “Introspective”, håller många högre än mig. Det är en väldigt bra låt, men högre än runt 17 plats kommer den inte på min lista.
So Hard
“I double-cross you
And you get mysterious mail”
Plats nummer tre besitts av en riktig jävla rökare -it´s fatal- fylld till bredden med allt det som är Pet Shop Boys; ett långt intro -i det här fallet ett riktigt hårt sådant-, följt av en oansenlig mängd orchestrahits och en fantastisk melodi, sen den mjuka sången i versen och efter det en refräng som helt plötsligt bara var där.
“Tell me why don’t we try
Not to break our hearts and make it so hard for ourselves?”
“So Hard” är en mjuk mjuk låt med ett fullständigt kompromisslöst fundament. Bomull och betong på samma gång. I fucking love it.
*
The Patience Of A Saint
Pet Shop Boys tog 1990 hjälp av fantastiske gitarristen Smiths-gitarristen Johnny Marr och totade ihop denna lite gömda klassiker som bra nära är den bästa Pet Shop Boys låten nånsin. Denna låt inkluderades ju även på soundtracket till fotbolls-VM i Italien där paret Tennant/Lowe var på LP-omslagets innerpåse i en helt fantastisk bild tillsammans med Tony Adams och Glenn Hoddle, poserandes som en fyrbackslinje iklädda de vita landslagströjorna.
Jag har inte mycket mer att säga än att Pet Shop Boys aldrig varit sig mer själva än just här. Magi.
*
Can You Forgive Her?
Nu snackar vi dansgolvsdröm. “Can You Forgive Her”, Pet Shop Boys näst bästa låt genom tiderna har allt jag kräver av ett diskoteca. Mamma mia vad det smäller.
Jag känner att jag har en kraftig tendens att upprepa mig i vad som är så fantastiskt med Pet Shop boys låtar. Men det är ju just det. De har ett formula. Som funkar om och om igen. Och igen.
“Can You Forgive Her” är allra bäst av alla de där replikanterna. Nummer ett på denna listan lever, på flera sätt, i sin helt egna värld.
“Can You Forgive Her”: Makalös vers, makalös refräng, makalösa hookar. Höj din näve i luften, stirra din polare i ögonen och skrik…
“…Or do you want revenge? It´s childish…so childish”
*
15. West End Girls
14. Flamboyant
13. What Have I Done To Deserve This?
12. Se À Vida É
11. This Must Be The Place I´ve Waited Years To Leave
10. Miserablism
9. Opportunities
8. Closer To Heaven
7. Always On My Mind
6. It´s A Sin
5. Suburbia
4. Domino Dancing
3. So Hard
2. Can You Forgive Her?
1. BEING BORING
Det här är en av de 10 bästa låtarna som har gjorts.
Och det är ju för märkligt. Att även “Being Boring” kom detta år, 1990, då även “Enjoy The Silence” släpptes. Tycker jag då att all den bästa musiken gjordes detta år eller är det för det faktum att jag var sjutton år fyllda? Hör kanske inte alla sina favoritlåtar nånstans runt den åldern? Jo jag tror det.
När man passerat att vara barn och tonåring och upptäckt andra saker och kommit i en ett annat känslo och empatitillstånd så brukar man oftast hitta band och låtar som aldrig, aldrig nånsin kommer försvinna.
1990 var några av mina favoritband Depeche Mode, The Jesus And Mary Chain, Nitzer Ebb, The Cure, The Pixies och Pet Shop Boys.
Det är fanimig inte mycket annorlunda idag.
1990 var “Black Celebration”, “Head On”, “Getting Closer”, “Pictures Of You”, “Monkey´s Gone To Heaven” och “Being Boring” i mitt tycke några av de bästa låtarna som gjorts.
Tycker jag det fortfarande? Ja.
En magnifik svartvit video med snygga människor och en apa på rullskridskor.
MTV hade kommit till stan.
Jag svalde nästan allt med hull och hår. Lisa Stansfield i badkaret, “Bakerman” i fallskärmarna, Phil Collins virveltrumsorgier, Jon Bon Jovi på en klippa.. Inte så att jag gillade låtarna men jag tittade extremt mycket på kanalen med nyhetens behag. Så när en “Being Boring” kom så trycktes det på inspelningsknappen. Det gjorde jag ibland även när Maiken Wexo dök upp, men det är en annan sak.
“All the people I was kissing
Some are here and some are missing”Pet Shop Boys backspegel i denna låt är mer rörande och sorglig än det mesta i pophistorien.“But I Thought In Spite Of Dreams
You´d be sitting somewhere here with me”
Och om “Can You Forgive Her” är en näve i luften och en salivsprutande allsång med bästa polarna så är “Being Boring” nånting helt annat. Det är fan inte många låtar som, när man hör introt, vare sig på radio eller ute nånstans, lägger sig som ett sammets-skynke runt kroppen och hjärtat och ändå skickar ut en signal om att man vill dansa. Och hur patetiskt det än låter så sjunger man med vördnadsfullt och lite lugnare.
*
“Now I sit with different faces
In rented rooms and foreign places”
1995 träffade jag en skön snubbe för första gången. Jag hade bokat hans band till en festival i Tranås. Jag hoppade in i deras lilla buss, i farten, vid deras ankomst till festivalområdet. Han tittade på mig som jag vore tokig och frågade vad i helvete jag sysslade med. Som tur var kunde min andre vän i detta bandet förklara.
De gjorde en tidtypisk spelning och jag blev tipsad om Flaming Lips efter att ha frågat om nåt bra nytt band. Han, med flera, käkade senare upp samtliga buggtuggummi och grillchipspåsar efter att arrangörern, idiotiskt nog, hade lämnat tre unga rockband i sällskap med ett obevakat café hela natten.
Kontakter knöts denna kväll och natt och skulle med åren genom detta första möte skapa nya konstellationer och band med de närvarande. Några skulle komma att stjäla varandras flickvänner. Några skulle få anledning att återkomma till Tranås av andra anledningar.
Senare skulle jag lära känna hans syster som var tillsammans med en släkting till mig. En av mina första middagar i Stockholm, och den enda i en så fin lägenhet i Gamla Stan, var hos henne. Det var längesen jag tänkte på henne. Idag gör jag det. Med flera gamla vänner som idag har en mycket tung dag.
“Cause we were never being boring
We had too much time to find for ourselves
And we were never being boring
We dressed up and fought, then thought: make amends
And we were never holding back or worried that
Time would come to an end”
Omröstning!
Loading ...