Category archive: Depeche Mode

ANDREAS JISMARK MANAGEMENT

Från och med nu har jag öppnat en ny site, andreasjismark.se,  som kommer att vara mitt hem, min spindel i nätet. Kollaps kommer att fortsätta leva kvar här, i sin life-support-machine, i form av underbara ni och det gedigna biblioteket av historier, listor och allmänt tjafs i kommentarsfältet. Jag älskar den här sidan. Nån gång när man minst anar det kommer jag häckla Fletcher, rapportera om en ny klassisk dråplighet i musikbranschens kulisser eller begeistrat skrika i affekt om nåt nytt grymt band. Men vill ni följa mig och mitt arbete slaviskt ska ni checka in på andreasjismark.se där jag i bloggen kommer fortsätta att gå min alldeles egna väg. Det är bara att läsa CV:t för att förstå att jag inte tänker ändra på mitt sätt att vara, eller uttrycka mig, bara för att jag blivit bizniz.

Bästa Hälsningar

 

Andreas

 

Vince Clarke (född Martin) och Martin Gore har ett projekt ihop. VCMG. Det låter ganska lovande och kanske får vi anledning att njuta av något igen på riktigt gällande Depeche Mode & enklaver.

Husbandet Svartfot med gästen Full Of Keys inleder Depeche Mode-setet med Nerwraks botten till “In Chains”!

 

 

http://www.youtube.com/user/YourFavouriteLena#p/a/u/2/hhTMYdlBufg

En av många höjdpunkter under Roundhousehelgen i London.

 

…och Kollaps har blivit en svikarens blogg.

Mutenedräkningen har minst sagt ingen buzz kring sig. För jag hinner inte med att skriva inläggen. Fan.

Uppumpningen inför årets underbaraste nördhelg lever förvisso i kommentarstrådarna men knappast bland inläggen. Jag hinner inte. Fan igen.

Det är bara att inse verkligheten. Jag har inte den tiden för Kollaps jag tidigare hade. Det är nu snart två år sedan stället var så som jag vill ha det. Eftersom ni är över 300 unika besökare dagligen på Kollaps och biblioteket är så rikt låter jag stället fortsätt existera, synd vore annat. Men det är som det är, var sak har sin tid. Njut av biblioteket. Kollaps fortsätter finnas. Och ibland, när ni minst anar det kommer det ett helt briljant inlägg.

Andreas

PS Ettan på Mutelistan är vårdagen 1993 då Depeche Mode´s  ”Songs Of Faith And Devotion” simultant gick upp som #1 påde på Billboard och UK Album Chart. Det blir inte större för ett skivbolag.

Kollaps har sedan en tid tillbaka, genom idogt detektivarbete lyckats ta sig fram till en slutsats rörande bandet vi alla älskar.

Vi har genom slumper, kontakter och bekräftan av mycket trovärdiga källor lyckats ta oss innanför nät vi tidigare varit förhindrade att nå.

Kollaps har övervägt att gå publikt med de uppgifter vi nu vet är fakta men beslutat sig för att ligga lågt ett tag till.

Nu är vi jobbiga som säger A och inte B. Men. Vi kan ju iallafall bara kort konstatera att det fanns en stor anledning till att vi köpte in våra Premiumbiljetter så fort vi kunde. Och redan då anade vi ju att en del skulle hända.

Vi kan nu konstatera att spelet i kulisserna pågår för fullt. Nu kan ni ju börja/fortsätta spekulera.

Remixed by a kollapsed commentator you may know of!

Enfaldig som jag är tycker jag det fortfarande att det här är väldigt, väldigt roligt. Daves kisande blick, Martins tv-röst. Otroligt kul.

Fletch är, som vanligt, bara en böld på innanlåret. En tvångsflankerande handklappande luftpianist. Ett rullstolsbundet barn som reser sig och börjar gå framför Marcus Birro.

Nu ska han ut på DJ-turné till Australien, Vietnam, Singapore och gud vet vad. Han kommer spela “Blue Monday“, “Sweet Dreams” och kanske, kanske “Tainted Love“. Andy Fletcher -rockstjärnornas Alexander Lucas.

Egentligen är inte frågan längre om eller när Alan Wilder kommer tillbaka utan -när ger sig denne man och kastar in handduken. Han har ändå varit en musikaliskt sett överflödig medlem i över 30 år. En enorm bedrift! Kom nu inte med tjafset om att han är mäklare, banktjänsteman, revisor och Martin Gore´s buktalare. Det finns väl för fan ingen rockstjärna genom hela världshistorien som varit så ofattbart betydelselös för sitt bands avtryck i historien.

Nä. Nu kollar vi på Dave´s blick igen. Stadig. Osande av ironi. Han klarar sig nästan hela vägen ut. Stilfullt. Värdigt.

Andy Fletcher klarar hålla masken i två sekunder. Inte ens detta simpla skoj mäktar han med.

Next Page →