Category archive: Depeche Mode

Depeche Mode och Einstein

Lip Service och Hyland

losse-strage.jpg

Louise & Fredrik på Arvika -06.

> 

Att lyssna på en ny Depecheplatta är alltid en klassiker. 1993 när Kenta och jag hörde “Songs Of Faith And Devotion” och refrängen i “Walking In My Shoes” så  rann Kentas snus över framtänderna, längs den gapande munnen, utmed hakan och rätt ner i bröstfickan. Själv började jag blöda näsblod.

“Exciter” lyssningen 2001 var inte lika dramatisk, då var det ett grymt besviket gäng som mitt i natten satt hemma hos Jens i Göteborg och lyssnade till en skiva som inte hade en riktigt bra låt.

Inget av dessa skrevs det om i pressen. Det gjorde det däremot när jag lyssnade på “Playing the angel”. I SydSvenskan, i samband med en artikel om Fredrik Strage:

“….Fredrik föreslår eftermiddagsöl. Till krogen KGB – helt inredd i Sovjet-nostalgia: inramade Pravdaurklipp och diktatorer i gips – kommer snart Andreas Jismark, han driver KGB-klubben Music for the masses.
– Vi kanske kan pumpa lite i källaren, viskar Fredrik Strage som har ett superexklusivt, med namn vattenmärkt exemplar av Depeche Modes kommande skiva i sin blå Östgöta Corren-bag.
Klubbarrangören fixar fler öl. Det är tomt i källaren, förutom en röd sammetsbonad med idolporträtt på Lenin.
– Jag är helt skakad. Det är så sjukt bra, säger Andreas Jismark på stark småländska och tittar hypnotiskt ned i bardisken.
– Bästa jag hört av Depeche sedan 1993, konstaterar Fredrik Strage.

Låten mynnar ut.
– Ja, det var en stark öppning, men så kommer det här, annonserar Fredrik.
– Jag har hört om detta. Det ska tydligen vara en resa än värre då, säger klubbarrangören, skakar på huvudet, och låt fyra går på.
De dricker fort. Stirrar tomt ut i luften…”

apop-191.jpg

Jismark flankerad av Moffa (t.v) och Söderström (t.h)

Minen är en s k “halvgibbon”, alltså inte en fullskalig “gibbon” då kinderna blåses upp i betydligt större format.

*

Det började under tågluffen 1993. Henrik “Sjögge” Sjögren och jag gav oss iväg på tugluff, vår första verkliga kontakt med världen utanför Tranås. Denna resa i sig kommer avhandlas i detaljerad skildring längre fram på Kollaps, men tillåt mig nu bara att presentera hur det härna bedrövliga utséende en gång började.

Vi hade sett Depeche Mode på Bercy i Paris. Det var Devotional-turnén, en av världens mest avhandlade turnéer så jag tänker inte säga mer om denna- och det var vårt första stopp på resan. Vi låste in våra gigantiska ryggsäckar på Gare du Nord och inhandlade ett par biljetter på svarta börsen. Sen satte vi oss och ölade i kön till konserthallen. Det var vi länge ensamma om. Fransyskorna skrattade åt oss, fransoserna gjorde narr av oss. Nånstans satt en dekadent varelse med sina vänner och delade, sittandes på en rutig duk, på en vinare. Ingen söp. Vart i helvete hade vi hamnat?

Sjögge packade av någon anledning in sin tobak -han rullade själv- i en fryspåse istället för John Silver-påsen. Jag tror den gått sönder. Vi var förundrade och på gränsen till förnedrade.

Som tur var dök änglarna upp –britter– försupna, stojandes, skrävlande. Det var underbart. Dessutom kunde vi ju prata med dem. Fransmännen är ju som bekant inte särdeles intresserade av det engelska språket.

Till slut öppnades dörrarna och vi kunde springa in på parketten.

Det amerikanska/irländska hiphop-bandet House of Pain var förband. Det regnade tomater, vattenflaskor och annan skit över stackarna under hela setet. Samtliga bar t-shirts med texten “We hate you all you cynical motherfuckers“. Det är i sanning inget lätt uppdrag att vara förband till Depeche Mode.

När Fad Gadget -god bless his soul- fick en favour returned och var förband på Exciter-turnén så var han varnad av Depecharna varpå han byggt sig en genomskinlig sköld han kunde skydda isg med. Tack och lov var kunskapen hos publiken tillräckligt hög för att han, som enda förband i historien (med möjligt undantag av Nitzer Ebb) kunde genomföra spelningar för en publik som applåderar.

Depeche var i fin form och vi fick en “One caress” med live-stråkar. Direkt efter spelningen sprang vi i full careta mot stationen för att lösa ut säckarna och sätta fart mot södra frankrike. Problemet var dock att det inte fanns några tåg att åka med så vi tvingades till att hänga kvar i kvarteren runt Bercy. Det började bli lite småkusligt för två grabbar, 19 & 20 år från Tranås. Vi försökte ta oss in på hotell i närheten, det var stängt.

Vi kommer då på den fullständigt geniala idén att fråga någon om vi kan slagga på området där Depeche Mode´s stagetrucks står parkerade. Där är vi övervakade och trygga iallfall, tänkte jag. Det kändes inte safe att gå omkring laddade med pengar & resebiljetter med två stora ryggsäckar i samma kvarter som pundare som skrek på franska och som hade stora hundar som sprang lösa.

Vi gick runt arenan, fann ingången och en vakt som satt där i en security bil. Han var fransman. Min skolfranska, bortskolkad och struntad i, skulle inte bli mycket till hjälp:

Uhhmm..pardon ms´ieur..uumm…moi…et..mon…ami (pekar på sjögge) would like to..no! I mean Non!….La bas…La bas…Moi et mon ami…noire (pekar mot den svarta himlen) pour demain…..le soleil 8pekar mot himlen) Le soleil demain! Moi et mon ami!! ummmm..

Han tittade storögt på mig när jag stakade mig fram, sen vinkade han helt sonika surt in oss på området. Utmattningstaktiken.

Väl därinne stötte vi ganska snabbt på en bunt roadies som satt och rökte maja, hasch och andra natural herbs så det bolmade från huvudet på dem. De skrattade självfallet åt oss. Vi såg ut som två vilsna imbeciller. Och det var ju förvisso sant. Men det här var ju britter så här kunde vi göra oss förstådda. Sjögge och jag satte oss ner bredvid dem. Jag tände en cigg, Sjögge tog fram sin plastpåse.

Detta drog britternas intresse till sig. Killen hade röka. Var det bra grejer? En av dem höll fram sin påse och sa:

You wanna switch? You get one from my supply if I get one from you?

Sjögge, överrumplad, fattar ändå vad som håller på att hända svarar:

-No. No thank you.

Roadien blir då ganska så sur och ännu mer intresserad av Sjögges supply. Och tar i med rösten

Come on Swede, let´s switch a fag!

Nu var det ett rejält dilemma för de tvenne ynglingarna. Här sitter vi med en påse vanlig tobak, de med en påse jazztobak. De har varit gästvänliga säger de och alla undrar nu varför inte vi vill dela med oss. Om Sjögge byter så märker de snabbt att de har blivit “blåsta” å deras sätt att se det. Om vi inte switchar kanske de slänger ut oss från området. Sjögge tittade med flackande blick på mig.

Vad som hände? Låt mig säga så här: 

På natten sprang vi mellan bussarna med uppblåsta kinder och skrek jag flyyyger, jag flyyyyger. Vi sträckte ut händerna, började skutta fram i hukad ställning, “vecklades ut” längs färden framåt och fick en “take off“. Skrattandes till magknipsnivå.

Gibbon-minen var född, den hette dock inte så då. Den hade egentligen inget namn förrän Martin Söderström och Therese De Waern namngav den flera år senare.

Men det började alltså denna natt. Efter att alla roadies somnat i sina bussar blåste Sjögge upp kinderna och började tala ur den lilla öppningen i käften. Jag gjorde likadant. Märkligt med ett 100% ratio på oss två då de flesta människor är oförmögna att utveckla denna gibbon-min. Tur är väl det.

*

En amerikan som jag senare träffade på luffen berättade om att han i London fick frågan “Oy, you got a fag?” varpå han nitade denne så det sjöng om det. Han hade aldrig hört uttrycket och trodde följdaktligen snubben kallade honom bög. Jänkare..

Med stor glädje har jag tagit emot beskedet att Jonas Thorell & co kommer ordna en snabb uppföljare till succén med Music For The Masses 20 år i höstas. Construction Time Again fyller 25 och den 19 Mars smäller det igen på Mosebacke!

Vi i Lip Service har utan omsvep beslutat att oss för att köra en gång till. Och så vitt jag förstår det är det fler inblandade från förra partyt som är med även denna gång!

Sedan ett tag tillbaka har vi ju även bestämt oss för att släppa vår version av “Never Let Me Down Again (Aggro Mix)” som baksida på vår kommande singel -en version av April Tears “Model, Actress, Whatever…” Förhoppningsvis lyckas vi även med planen att släppa detta på 7″ eller 12″.

Att göra en cover på sig själv samt en cover på en remix och släppa på vinyl känns verkligen enligt som en värdig avslutning på Lip Service som “Copy Kill Original” band..

Här kan ni lyssna(igen) hur den lät på Mosebacke i höstas:

http://www.youtube.com/watch?v=liTAPeJWv2o

..och i kategorin Lip Service kan ni även se en bunt bilder samt läsa om förra festen.

Helt nytt album kommer förhoppningsvis i höst, men för tillfället jobbar jag på all min tid med att producera en kommande superskiva, min vän Eas debutalbum “Kärlek Gjord Av Hat“. Vilken skiva karln har gjort. En första singel kommer i april.

*

Vill ni köpa vår helt nya remix-singel “Unite” så har ni den + 3 för tio spänn på Klicktrack:

http://www.klicktrack.com

dm.jpg


..and in an instant the laughters gone…

Detta alltså enligt Martin Gore 1983 i låten “More Than A Party”. Vad han syftar på är oklart. Ändå så är den lyriken kanske snäppet mindre katastrofal än de bevingade orden “Keep telling us to have fun, then take all the ice-cream so we can´t have none”.

“More Than A Party” är ett av många alster från årskullen som skall hyllas från scen ikväll. Vi får hoppas att de som av nån anledning äter glass får behålla den! Annars kan det bli som i den gamla Jarmusch-rullen – “I SCREAM, YOU SCREAM, WE ALL SCREAM FOR ICE-CREAM!”.

En som eventuellt äter glass framför “Lost” ikväll är min kära fru. Hon är tyvärr inte alls i form för att stå på scen med Lip Service ikväll. Stackars älskling, krya på dig! Vi kommer rocka på allt vad vi kan med våra versioner ändå, trots att vi är utan vår största stjärna ikväll.

Vi ses där, fränder!

Med stor glädje har jag mottagit nyheten att Ben Hillier ska producera Depeche Mode igen! Nya albumet kommer alltså fortsätta i “Playing The Angel”s spår! : D

Jag har det busy, busy, busy nu och det får Kollaps lida för något. Hoppas ni har tålamod med mig, kära vänner! I väntan på JAMC-listan och andra skrafttfestsinlägg ska ni få lite viktiga datum av mig:

10 April: Videoinspelning på Mosebacke för Eas & Svart Bröllop! Kom dit och supporta när vi playbackar på scen innan Toppers gig. Vi är i krokarna och filmar från eftermiddag till natt!

19 April: Stor Depeche Mode fest på Kolingsborg. Kanske, kanske dyker Lip Service upp i något sammanhang, vi har inte spikat nåt än. Men Jonas Thorell och hans New Dress samt STUMM-kören kommer att framföra några av det tyngsta numren från “Music For The Masses” och “Construction Time Again” hyllningarna!

23 April: Extrainsatt M4TM på KGB! Quizmaster är Thobias AKA Ichabod!

7 Maj: Megakväll på M4TM! Dubbelt releaseparty! Steve Malins Depechebiografi har översatts till svenska och vi håller i förlaget Reverbs releaseparty. Extra mycket Depeche alltså. Och så även på övervåningen!

Nere i källarbaren så bjuder först Sven AKA Tysken från Lund på Quiz sen blir det ytterligare releasepartaj då EAS & Svart Bröllop äntrar scenen för sin debutspelning och firande av första singeln “Ung & Döende”! Denna kväll kommer även innehålla giveaways och freebies och utlottningar både vad det gäller Steve Malins-boken och Eas debutsingel!

9 Maj: Eas & Svart Bröllop medverkar med ett set på Mosebackes Punky ReggaeParty! Det kommer grymma gästartister och det lär bli fullt ställ! Mer info kommer följa senare…

Och allt detta sker alltså i Stockholm och ingen annanstans!

 Cheers!

 *

På Lördag smäller det till på Kolingsborg igen! Ny stor fest och ett liveband som betar av stora delar av katalogen på scen! Wow! Dessutom har Jonas Thorell & co mer arrangemang på gång framöver! Se till att ni är medlemmar i ´80s om ni inte redan är det: http://www.hairspray.nu

 

Vill även passa på att flagga för att jag är bortrest några dagar denna vecka, tors-lör, så det lär inte bli mycket action här då. Såvida inte Jens kör en fuling och hittar på nåt bakom min rygg. Ett par dagar dit dock. Vi ska beta oss in på topp tio på JAMC-listan innan dess iallafall!

 

Next Page →