Båtpartyts Härligheter & Konsekvenser

…Del 3

Mitt under giget börjar Dubplate Connection, ökända gnagare, att sjunga på en visa känd för de flesta AIK:are. Så rent spontant börjar jag ropa med. Bredvid mig ser jag i vitögat hur en karl lämnar lokalen med buttra utstötanden om att man inte ska blanda in “den där skiten” i framförandet.

Dublate Connection gjorde ett stabilt och hårt framträdande. Deras musik låter som en trasig, repad gammal bluesvinyl från femtitalet körd genom en overdrive och som fått ett svängigt beat på sig. Mårre är i sina bästa stunder en jävligt förbannad svensk ättling till Tom Waits på scen. Flera syntorienterade kamrater i publiken fann till sin överaskning att de diggade det här rätt så hårt. De musikaliska mötena denna kvällen var lite av en grundtanke vi trodde på. Tyvärr uteblev ju Kingston och det var förbannat synd då vi hade kunnat bjudas till än intressantare möten i dans-stilar på dansgolvet.

Låt oss ändå bara ta en kort titt på vad vi såg för dans och musikdiggarstilar under kvällen:

* Det Hukande Punksteget

Demonstrerades sent omsider av en medlem ur Middagsforum som efter xx antal öl & drinkar tog sin beskärda del av dansgolvet genom hoppande nätta steg, plötsliga -stundtals ofrivilliga-sidoförflyttningar och kaotiskt vevande armar.  Allt i en hukad ställning. Vederbörande fick sedermera ledas ut från båten i ett fast grepp från en arrangör. Fortfarande då i hukad ställning.

* Den Gotiska Äppelplockardansen

Att “plocka äpplen” under sin session på dansgolvet kanske ganska många härrör till syntetiska droger och polsk techno. Men nja. Det går längre tillbaka än så. Denna fridens dans som kan misstas för enmans-sorba på fultjack i slowmotion har sitt ursprung tidigare än så. Just denna kväll levererades det hela till ett stadigt lycksaligt léende och ett imponerande fotarbete.

* 19:e Hålet-fallet

Utförs ofta av en före detta punkare som sadlat om till golfare eller cyklist. Det är ett halsbrytande steg, och då menar jag bokstavligt. Det kräver en rejäl värmare innanför västen innan utförande. Kvällens “19:e hål fall” utfördes ganska skapligt tidigt och det skedde i trappen. Fallet var mördande riskabelt och med fantastisk ackuratess utförd. Flera besökare sprang livrädda fram efter det handlösa fallet på fyra meter men de kunde glatt konstatera att det hela gick väl.

Fallet repeterades ytterligare en gång under den senare delen av kvällen. Denna gång av samme person som tidigare uppvisat Det hukande, bortglömda punksteget (Denna dans har f ö inte setts i kvarteren kring Vieille Montagne sedan 1981) Även denna gång överlevde utföraren fallet.

* Hänga-i-nät-diggandet

Är man inte den som gärna skuttar fram på dansgolvet finns det förstås alternativ. Ett är att ta plats uppe på den högsta positionen du kan finna i lokalen, slå rot där och slänga upp nävarna samt “fästa” dem i väggens nätanordning i en “hänga på korset” manöver. Att sedan ha en look som minner om Johnny Depp´s karaktär i “Pirates of the Caribbean” och det faktum att du befinner dig på skrovet av en gammal båt ger förstärker ditt revir.

* Supardiggarn

Tar inga steg i onödan utan håller sig kvar på ett ställe i taget med ett krampaktigt grepp kring sin bärs. Synar banden noga med kisande ögon, gör avstickare endast till bar & toalett och kan återfinnas i ständigt nya positioner under kvällen för att till slut hittas i de mörkare delarna av lokalen med ögonlocken och ögonen i kors nedanför näsan. Allt för många under kvällen lär nicka igenkännande över denna stil. Om de minns.

Det är en interaktion att stå på en scen framför en publik. Artisten och betraktaren föder varandra. När Lip Service äntrade scenen runt ett var publiken endera a) aspackade b) aspackade & hemvandrade c) trötta och/eller trötta på aspackade människor eller d) i precis lagom form och stämning. Visst fanns det en hop D men de stod i klar minoritet till A, B och C. Då är det svårt att göra sitt livs bästa gig. Jag gjorde vad jag brukade när jag känner att det kunde vara bättre. Jag pumpade ut adrenalin för att se vart det tog mig.

Denna gång ledde det ut mig på en vandring med gitarren. Framför scenen stod Freddans silvriga Marshall fyrtolva, utdömd och utskrattad av gitarr & stärkar-esteten Mårre Tiljander. Jag bestämde mig för att surfa på denna -den har hjul- och rulla ut på dansgolvet. En vansinnig idé i sig, men självfallet kom jag inte långt. Istället föll jag med rumpan först tillbaka på scenkanten. Om det gjorde ont vet man inte förrän dagen efteråt men jag tycks ha klarat mig väl ty jag har inte märkt av  några nya smärtor.

Efter denna pinsamhet vandrade jag framför scenen och ställde mig med ryggen mot publiken för att rocka & digga med mitt band. Dessvärre skulle min demonstration mot för dåligt tryck framför scen och för många trötta människor längs skrovets väggar endast utmynna i att jag inte hörde backtracks och annat från scen och istället kom helt ur takt med låten. Snyggt & riktigt coolt pappskalle. Not! Nästa steg blev att återvända upp på scenen och skandera engelska svordomar i mikrofonen. Ett par minuter av skandalöst betéende innan allt återgick till det normala och Lip Service gick i hamn med ett helt allright gig. Även om antalet sladdar på scen höll på att fälla Louise under hela giget. Men hon är ett proffs till skillnad från mig.

*

To be continued, Last Part Still Left…

Kommentarer

3 kommentarer till “Båtpartyts Härligheter & Konsekvenser”

  1. Fredrik (En Lömsk Jävel) 7 Oct 2008, 21:55

    Va!? har du skrattat åt min 4x12a Mårre!? Nej hu va ledsen jag blir…

  2. Kai 8 Oct 2008, 10:10

    Man blev ju lite nyfiken på Dubplate efter din beskrivning Andreas, lyssnade på myspace och det lät ju ball. Riktig Fat Possum – blues. Skicka dom på spelning i Gbg.

  3. Andreas 8 Oct 2008, 17:39

    Dit får vi hoppas de tar sig! Upplösning på det här dramat kommer f ö imorgon! : D

Pingbacks & Trackbacks