Åshöjden

_sh_jden_europav_g

Min första semesterveckas förmiddagar har ägnats åt Åshöjdens BK. Till frukost och stigande sol har jag gassat mig genom de tolv TV-avsnitten från åttitalet av serien om fotbollslaget som klättrar från gärdsgårn till toppen. Storyn om Bagarn, Edward, Jorma, Hitte-Joel och de andra är för mig, precis som för mången andra, inbarkat i själen efter en uppväxt med tidningen Buster.

Men fy för i helvete så dålig denna produktion är. Jag kan inte för mitt liv tro att det finns en sämre serie att köpa på DVD för 59 spänn på ICA. Jag har skrikit av ångest under avsnitten. De långsamma dialogerna, de genomusla skådespelarinsatserna, signaturmelodins (Dan Hylander) återanvändande, statister som är från åttitalet mitt i en handling som är i sextitalet, osannolikheten med att den sextonåriga Edward spelad av en vid tillfället trettioettårig Johan Hedenberg. Men mest av allt har jag stört mig på berättaren av Max Lundgrens klassiker: Jorma Engmark. Vilken imbecill mes! Tvi vale!

Jorma. Vilken klåpare. Iklädd en frisyr som får mig till tårar bara av blotta åsynen, tunnhårig på hjässan men Prins Valiant-page likväl, för han oss genom avsnitten genom en uppvisning i avundsjuka och missunsamhet, ett barnsligt löjligt rättskafferi och tycka-synd-om-sig-själv-men-aldrig-ta-tag-i-det dramaturgi. Jorma, bastarden från Finland, borde ha styckats av Lilian redan efter två avsnitt.

Bagarn! Björn Nordqvist är ju ihågkommen för sin skådespelarmässigt fullkomligt infantila insats och det tro fan det. “Rollgestaltningen” är om möjligt ännu värre än jag kom ihåg den. Karln kan inte ens prata. men när han gör det ser man hur hjärnan febrilt arbetar för att komma ihåg repliken. Och det går sakta, sakta. Han har ett ansiktsuttryck. Ett tonläge. Samma sävliga rörelser. Genom hela serien. Beyonce Knowles i Austin Powers förtjänar tio Oscars i jämförelse.

Annat då med Blåbärskungen, Jorma och Edwards styvfar. Där har man kastat in en riktig skolad skådespelare, fan vet vad han heter. Men  gubbstrutten tar sig på ett så enormt allvar att han blir ett ännu större fiasko i sammanhanget än Bagarn Olsson. Han talar tydligt och artikulerat som i en gammal pilsner-rulle, han agerar så långsamt och pompöst att sniglar och sköldpaddor framstår som Usain Bolt. Jag vill döda stroppen.

Denne Blåbärskung överträffas endast i uselhet av husan Elin som ska fungera som bollplank och mentor åt ärketönten Jorma. Deras dialoger under kaffet i köket får mig att vilja strypa mig själv.

Någon måste ta på sig ansvaret och göra Åshöjdens BK, Max Lundgren, Edward (som enbart framstår som genuint elak och egoistisk) och de andra rättvisa. Någon måste nyproducera böckerna för television och göra om, göra rätt. För storyn om det lilla samhället med tattarna, högdjuret Blåbärskungen och drömmarna hos fotbollslaget är det inget fel på.

Jun 25, 2009 | I en värld som kan gå åt helvete

Kommentarer

12 kommentarer till “Åshöjden”

  1. Jens 25 Jun 2009, 13:22

    Nu blev jag sjukt sugen att kolla på detta.

  2. Andreas 25 Jun 2009, 14:08

    Du kan få min DVD i Arvika. Men en varning är på sin plats!

  3. DMC 25 Jun 2009, 14:13

    Varför inte kolla på den fina dokumentären om Grunden Bois.

    Sveriges i särklass gladaste fotbollslag!
    http://www.grundenbois.com/fotboll/trupper/f-truppen/f.php

    Kolla in det här:

    http://www.youtube.com/watch?v=SK6g2W2_6Uw
    http://www.youtube.com/watch?v=gV-1nD8ECKE

  4. Andreas 25 Jun 2009, 14:26

    Ett härligt gäng det där! : D

  5. Thobias 25 Jun 2009, 14:33

    http://www.imdb.com/title/tt0179623/

    Micke Rönnberg är ju med också. Den gamle bajenlegendaren.

  6. DMC 25 Jun 2009, 14:35

    Ja för fasiken.
    Finns en bra intervju med målvakten som aldrig i hela sitt liv släppt in en endaste boll!
    Det kallar jag för proffsmålis!

  7. Jens 25 Jun 2009, 16:35

    Rayo Superautomatico (dvs vårt fd korplag) spelade i samma serie som Grunden Bois i två säsonger. Det var folkfest på deras matcher.

  8. DMC 25 Jun 2009, 16:58

    Tony är stjärnan i laget!

    http://www.grundenbois.com/fotboll/trupper/f-truppen/tonybaregard.html

    Och målisen vetefan hur han har lyckats hålla nollan i alla dessa år. Jag vet iaf inte hur jag skulle kunna se honom rakt i ögonen.

    http://www.grundenbois.com/fotboll/trupper/f-truppen/hanslundstrom.html

  9. DMC 26 Jun 2009, 07:10

    Michael Jackson är död.

    http://www.dn.se/kultur-noje/musik/michael-jackson-dod-1.898930

    Kommer “everybody loves you when you’re dead” att träda i kraft nu? Förmodligen.
    Det blir ofta så när en musikikon går bort.
    Jag har alltid gillat honom osv osv, speciellt hans tidiga låtar i Jackson 5…

    Själv har jag ingen som helst relation till hans musik.
    Billy Jean är jävligt bra men sen tar det stopp. Fantastisk basgång på den låten!

  10. Andreas 26 Jun 2009, 08:37

    Jag läste sent igår på kvällstidningarnas huvudrubriker att han tagits till sjukhus pga hjärtstillestånd. Det kändes som obekräftade uppgifter och jag regerade väl inte direkt med bestörtning. Det gjorde jag dock i morse när jag slog på nyheterna.

    Michael Jackson var självfallet en av de största inom populärkulturen någonsin. En sådan persons livsgärning kan bara, i sin kontext, i hans ikonstatus, jämföras med Elvis och John Lennon. Michael Jacksons betydelse och inspiration i sin gärning var ändlös.

    Jag kan bara säga att varje år, när det vankats melodifestival eller uppträdande på skolorna jag jobbar, har det alltid varit nån liten kille eller tjej som skulle uppträda med “Bad”, “Thriller”, “Billie Jean” eller “Black or White”. Små parvlar som försökte sig på moonwalk, hade vit skjorta, steppskor och hade en liten hatt som de alltid kastade ut i publiken med Michaels patenterade move.

    Att påstå att Jackson inte inspirerat många, och förundrat många, är väl knappast att ta i. Själv har jag aldrig stått i främsta ledet för beundran av mannen. Men jag har alltid haft en stor respekt för honom som artist. Och ovan nämnda låtar tillsammans med “Smooth Criminal”, “Beat It” och “Dirty Diana” tillhör de stora favoriterna. För att inte tala om de låtar den läskigt begåvade youngstern framförde med Jackson Five: “I Want You Back” och “ABC” är outplånlig superpop.

    Mannens betydelse för utvecklingen av videofenomenet och hur man integrerar stora dansmoment i dessa -och under uppträdanden på exempelvis MTV Music Awards- dikterar ännu idag villkoren för de flesta (amerikanska soul/pop/rnb/hip hop) artister som aspirerar på att göra stora intryck.

    Nu har jag varit rejält pompös i mitt inlägg, låt så vara, men detta dödens jävla år har nu skördat även den störste populärikonen av vår tid. Låt hyllningarna börja säger jag.

  11. Torre 18 Nov 2009, 16:21

    Åshöjdens BK?
    TV-serien?

    Hahahaha..världshistoriens absoluta kalkonrulle!
    Själv minns jag med fasa att Dan Hylander med tillhörande Py Bäckman och Raj Montanor halkar in i ett avsnitt och bränner av rena avskrädet till musikstycke.Bara helt appropå..Hehehe..totalt vansinnigt!

    Själv störde jag mig OERHÖRT på Kula Persson skådisen.En liten fet gubbe som var totalt malplacerad.Han såg ut som en massmördare i den löjliga genren.

    TV serien är ett måste för alla de som uppskattar en riktig kalkonproduktion..och det gör vi väl alla lite till mans å kvinns?

    Rekommenderas!

  12. Pelle 10 Apr 2011, 21:37

    Hej,

    Jag hittade detta gamla inlägg via Google… Köpte nyligen denna DVD-box eftersom jag gillade serierna när jag var yngre och måste tyvärr instämma att denna serie kan vara den sämsta skiten som någonsin har producerats. Överlägset mest besviken är jag på karaktärerna Edward och Jorma som ju ska vara tonåringar men ser ut som minst 30-35. Fattar inte hur någon ens kunde tänka tanken att använda de skådespelarna för de rollerna. Det är ju för fan perverst. Har aldrig sett något mer bisarrt i en tv-serie.

Pingbacks & Trackbacks

Skriv en kommentar