Åshöjden
Min första semesterveckas förmiddagar har ägnats åt Åshöjdens BK. Till frukost och stigande sol har jag gassat mig genom de tolv TV-avsnitten från åttitalet av serien om fotbollslaget som klättrar från gärdsgårn till toppen. Storyn om Bagarn, Edward, Jorma, Hitte-Joel och de andra är för mig, precis som för mången andra, inbarkat i själen efter en uppväxt med tidningen Buster.
Men fy för i helvete så dålig denna produktion är. Jag kan inte för mitt liv tro att det finns en sämre serie att köpa på DVD för 59 spänn på ICA. Jag har skrikit av ångest under avsnitten. De långsamma dialogerna, de genomusla skådespelarinsatserna, signaturmelodins (Dan Hylander) återanvändande, statister som är från åttitalet mitt i en handling som är i sextitalet, osannolikheten med att den sextonåriga Edward spelad av en vid tillfället trettioettårig Johan Hedenberg. Men mest av allt har jag stört mig på berättaren av Max Lundgrens klassiker: Jorma Engmark. Vilken imbecill mes! Tvi vale!
Jorma. Vilken klåpare. Iklädd en frisyr som får mig till tårar bara av blotta åsynen, tunnhårig på hjässan men Prins Valiant-page likväl, för han oss genom avsnitten genom en uppvisning i avundsjuka och missunsamhet, ett barnsligt löjligt rättskafferi och tycka-synd-om-sig-själv-men-aldrig-ta-tag-i-det dramaturgi. Jorma, bastarden från Finland, borde ha styckats av Lilian redan efter två avsnitt.
Bagarn! Björn Nordqvist är ju ihågkommen för sin skådespelarmässigt fullkomligt infantila insats och det tro fan det. “Rollgestaltningen” är om möjligt ännu värre än jag kom ihåg den. Karln kan inte ens prata. men när han gör det ser man hur hjärnan febrilt arbetar för att komma ihåg repliken. Och det går sakta, sakta. Han har ett ansiktsuttryck. Ett tonläge. Samma sävliga rörelser. Genom hela serien. Beyonce Knowles i Austin Powers förtjänar tio Oscars i jämförelse.
Annat då med Blåbärskungen, Jorma och Edwards styvfar. Där har man kastat in en riktig skolad skådespelare, fan vet vad han heter. Men gubbstrutten tar sig på ett så enormt allvar att han blir ett ännu större fiasko i sammanhanget än Bagarn Olsson. Han talar tydligt och artikulerat som i en gammal pilsner-rulle, han agerar så långsamt och pompöst att sniglar och sköldpaddor framstår som Usain Bolt. Jag vill döda stroppen.
Denne Blåbärskung överträffas endast i uselhet av husan Elin som ska fungera som bollplank och mentor åt ärketönten Jorma. Deras dialoger under kaffet i köket får mig att vilja strypa mig själv.
Någon måste ta på sig ansvaret och göra Åshöjdens BK, Max Lundgren, Edward (som enbart framstår som genuint elak och egoistisk) och de andra rättvisa. Någon måste nyproducera böckerna för television och göra om, göra rätt. För storyn om det lilla samhället med tattarna, högdjuret Blåbärskungen och drömmarna hos fotbollslaget är det inget fel på.
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80