Arvika Del 2: VIP DJ´s, NIN & MGRN

VIP-området AKA Backstage AKA Gästbarerna var på ett nytt ställe i år. Det fanns sköna hängmattor och ett par soffor. Där fann också, dessvärre, ett gäng dj:s som måste kommit fel. Var de inte på väg mot Båstad? Kallis i Visby? Stureplan? Om inte -vad i helvete gjorde en bunt överviktiga loungehousedjs i chinos och ljus, mönstrad skjorta på Arvikafestivalens vipområde? Ingen ville väl höra denna skitmusik? Ingen jag träffade iallafall. Jag, Jens, Jimmy & Louise kunde denna första festivaldag inte ens prata med varandra så högt som de spelade. Och då satt vi bakom ljudkällan(Ljudvolymen skulle minska på fredagen och lördagen). Men av oförklarlig anledning fortsatte idiot efter idiot att spela nollställd chill out techno och house för människor som hatar musik. Hade jag druckit sprit hade jag kissat i aggregatet.

SDC10047
Jimmy AKA Snuskhummern från Sommen AKA Dr Filsing softar på trappan till vårt boende i centrala Arvika.

Hur kul det kan bli backstage när det spelas bra musik fick vi uppleva på fredagen då Toril från Alice In Videoland lirade loss allt från Devo till DAF till M.I.A till Killing Joke. Jag blev så glad att jag tejpade fast en vattenflaska i huvudet på El Scorcho. Jag hade då också druckit några öl. Jag firade lite på fredagen när det vankades Depeche. Tillbaka till detta senare. Nu ska vi först avhandla torsdagskvällen: MIGRÄN.

Det föll sig nämligen så olyckligt att jag, redan innan Nine Inch Nails började, kände att jag inte var helt hundra i huvudet. Jag bet ihop, drack vatten och fick massage. Ibland får jag migrän. Eller ibland… Det händer kanske var tredje år eller nåt sånt. Men när det kommer är det katastrof. Nine inch nails botade faktiskt min huvudvärk när jag såg dem i Stockholm senast. Den här gången blev det dock tvärtom. Efter halva setet fick jag backa. Ljusshowen mördade min migränskalle. Jag försökte njuta långt bak, bortvänd. gick inte. Under “Wish” fick jag bryta. Fy fan! På vägen hem, under paniskt dåligt tillstånd, hörde jag avslutande delen av konserten. Svårt därför att ge ett giltigt omdöme om NiN men enligt den samlade expertisen så var det, trots avskedskonserten, inte mer än en svag fyra som presenterades. 

 
Tack och lov hann jag njuta av en helt fantastisk “March of the pigs” innan jag blev för dålig.

Mitt migränanfall innebar också att samtidigt som mina vänner i Kite spelade så låg jag hemma i lägenheten och spydde med tidernas värsta huvudvärk. Jag har fortfarande alltså inte lyckats med att se Kite på scen. Migränen planades sent under natten ut med en lång, lång sval dusch. Jag vill poängtera att jag endast drack vatten och läsk denna dag. Slutsats: Det är farligt att vara nykter för länge i Arvika.

SDC10046

Jens AKA El Scorcho. I bakgrunden syns det rullande Black Cat HQ.


Kommentarer

Kommentarer är inte tillåtna på denna sida.