A Military Industrial Illusion of Democracy

19. Primal Scream – Swastika Eyes (1999)

Bobby G alltså. Var ska vi börja? Egentligen räcker det väl att jag säger ett par punkter ( delvis eftersom det här är ett av de mycket få banden som belönats med två låtar på listan):

1. Inget band har lyckats med så mycket och fixat det de senaste 20 åren. Obegripligt att kunna gå från halvflummigt popband till legendariska soundet på “Screamadelica(Higher Than The Sun! Come Together!! Movin On Up!!! Slip Inside this House!!!!)  till att bli ett yngre Stones i “Rocks”  och “Jailbird” till att börja lira dub till att plötsligt upptäcka Bodymusic och Suicide och låta som de gör i “Swastika Eyes”.

Och sen gräva ännu djupare i elektronikträsket och lyckas morfa ihop ovanstående stilar och göra exempelvis “Autobahn 66” (Förmodligen, i sammanhanget, världens genom tiderna bästa låttitel), “Detroit“, “Some Velvet morning” (med Kate Moss) och “Space Blues” på skivan “Evil Heat“. Unt so weiter…Primal Scream är det bästa moderna rockbandet. Ni fattar själva att det mycket väl skulle kunna bli en topp 40 bästa Primal Scream låtar om intresset hade varit större för det. Same goes för ett flertal andra band också förresten: Kraftwerk. New Order. Indochine.

2. Just det ja. “Swastika Eyes”. Få låtar har väl lyckats få ihop de mest elementära attributen för en som gillar stenhård synt byggd på samma gamla bluesackord. Det är så hårt, det svänger så jävulskt. Primal Scream, de skotska/engelska rockrävarna, går helt enkelt in och mördar vad över 1000 Svenskar och Tyskar försökt göra i över 15 år. Så går det när man inte har rätt karta!

Faktum är att det är så bra och de gör allt så rätt (Tack till Jagz Kooner!!) att det till slut inte spelar nån roll att låten egentligen inte är en klassiker i sig.

Jag har nog aldrig dansat så aggresivt och skrikit så extatiskt som när jag hörde Primal Scream framföra den här ångvälten live. Jag har sett mycket i mina dagar men det här tar nog priset i klasssen “värsta trycket”. Det var smattrande syntar i diskanten, massiva basar i magen, tjutande gitarrer överallt och, förstås, Bobby Gillespie & co (Kevin Shields! Mani!!) på scenen med en ljushow som förblindade. Herregud.

*

För er som gillar sånt kan jag rada upp de största lägena för maximal njutning i den här låten:

1:39 – Låg smattersynt 1 pumpar igång ordentligt.

2:35 Kort parti som förstärker till lite sådär lagom till 2:45 då en smackvirvel kommer in o dominerar dig totalt.

3:41 The ScreamTeam har pumpat upp till max. Trodde du ja. Smattersynt 1 är tillbaka i ljudväggen!

5:14- Oj oj oj oj oj oj oj….. Alla som inte dansar är en böldpestman!

Kommentarer

3 kommentarer till “A Military Industrial Illusion of Democracy”

  1. Fredrik 8 Jun 2010, 18:33

    Ja här kan jag bara instämma och säga oj oj oj…

  2. mono 9 Jun 2010, 00:00

    Det är ju ett ganska makalöst 90-tal dom hade. Borträknade ett flertal gånger men VP och EX är ju helt ok “comebacker”. Och det är nog så att deras kanske mest intetsägande lp ändå är den mest betydelsefulla (tänker på Give Out… förstås). Jaja,d löser sej!

  3. mono 9 Jun 2010, 00:02

    Va fint att du gillar sugababes andreas. d värmer ett litet pophjärta

Pingbacks & Trackbacks