33. Doris Days – Homer´s Tomb
1992, Holavedsskolan, Tranås: Jag sitter på en psykologilektion och halvsover. Min lärare, jag tror hon hette Christina, berättar helt plötsligt, jag kommer inte ihåg varför, om hennes dotters band. Då vaknade jag till liv och efteråt stannade jag och pratade lite. Jag berättade om mitt band, The April Tears, och frågade att om jag lämnade en demo kanske hon kunde få med sig en från dem. Nästa vecka slängde hon till mig en cd-ep. bandet hette Doris Days, skivan hette “Places” och hade fyra låtar.
Jag tittade på det blåa omslaget med en ytterst beskedlig och suddig bild på en liten pojk framför en färjeterminal. Bilden såg ut att vara tagen nånstans i slutet av sjuttitalet. Jag blev inte imponerad.
Sen lyssnade jag på skivan. Två dagar senare deklarerade jag att det är den bästa ep:n någonsin inspelad av ett svenskt band. Och tänk det tycker jag än idag.
Sparsmakade arrangemang; lätta rytmiska akustiska gitarrer, små små svängigt hårda trumbeats, spröda, drömska stråkar, lite syntljud. Framsjungna till lika delar av en nästan pratande mansröst och en Nordenstamsk sångerska, fast med lite mer kraft. Första låten, titelspåret “Places” är jävulskt bra, andra låten “Homer´s Tomb” är ännu bättre. Fjärde spåret “Bois De Bologne” är också fantastiskt. Låtarna svävar igång och är så mjuka. Textmässigt skickas man ut i världen till Paris, Ios i Grekiska övärlden, Sydamerika. Det är så snyggt, så intelligent, så välproducerat att det förmodligen är själva anledningen till att inte så många känner till bandet idag.
Möjligen blev de intellektuella texterna i kombination med den rytmiskt tassande musiken fallet för Doris Days. Jag har fan ingen annan förklaring till att de inte blev riktigt stora worldwide. För det var de värda.
*
Detta hemliga Linköpingsband har man inte hört mycket om under åren, men ett par saker vet jag. Sångerskan Lisa sjöng även i Derrida Dance Corps, hon skall senare blivit färdigutbildad sångerska och jobbar antagligen idag, i sitt egentliga kall, vid operan eller liknande. Doris Days släppte ett par år efter ep:n ett album, som var schysst, visst, men aldrig i närheten av “Places” nerv.
Fatal error: Uncaught Error: Cannot use a scalar value as an array in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php:80 Stack trace: #0 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/themes/kollaps/single.php(14): related_posts(3) #1 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include('/var/www/html/s...') #2 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/var/www/html/s...') #3 /var/www/html/superautomatic.com/public_html/index.php(17): require('/var/www/html/s...') #4 {main} thrown in /var/www/html/superautomatic.com/public_html/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/includes/related_functions.php on line 80