#136

136. (Set Me Free) Remotivate Me

Vad kan man säga om den här gamla b-sidan då? Nja, enligt listan är den tydligen den sämsta b-sidan från hela 80-talet. De flesta från detta årtionde var ju riktigt bra, så icke fallet med “Remotivate Me”. Det finns inte så mycket mer att tillägga.

Jan 4, 2008 | Depeche Mode 151

Kommentarer

11 kommentarer till “#136”

  1. Dieter Mögeburg 4 Jan 2008, 18:43

    Du tycker alltså på fullt allvar att olyssningsbart junk som “The (not so) great outdoors!” och Alan Wilders skitnödiga tolkning av “Moonlight sonata” är bättre än den här låten (som man i alla fall kan dansa till)? Jaha, och därmed tappade jag intresset för din lista.

  2. Andreas 4 Jan 2008, 19:04

    Det var ett sällan skådat exempel på synnerligen hög tolerans! : )

  3. Jens 4 Jan 2008, 19:06

    Jag brukar allt som oftas dra igång en jig till Alan Wilders skitnödiga tolkning av “Moonlight sonata”. Är jag helt ensam om det?

  4. Superlimpan 4 Jan 2008, 20:52

    Men Dieter har rätt! Helt omöjligt kan man tycka att “Moonlight sonata” tolkningen är bättre än (Set Me Free) Remotivate Me.

  5. Andreas 5 Jan 2008, 10:24

    Du menar att en gammal halvsunkig b-sida med Depeche Mode är bättre än ett av Beethovens största verk? Oavsett vad ni tycker om Alans sätt att spela den?

    Kanske, kanske inte! : )

  6. Martin S 5 Jan 2008, 12:28

    Halvsunkig? Come orrrrrn, mycket sämre än såhär blir det knappast.
    Eller jo förresten. Andra halvan av “Ultra” slår nån form av sunkighetsrekord, med “The bottom line” som en krona av arselvarm skit on top. Martin Gores näst sämsta text någonsin? Mycket möjligt…

  7. DMC 5 Jan 2008, 12:31

    Jens, Wilder är inte ens nöjd med den inspelningen. Han säger att han spelar fel och lite slarvigt.
    Men Wilder är ju som han är, aldrig nöjd.

  8. Sjögge 5 Jan 2008, 18:43

    Ärligen kan jag säga att Set me Free länge var den bästa av Depeche Modes låtar ÖVER HUVUD TAGET. Låten har den där statiska klangen från epoken där analogt och digitalt möttes. Ett tidsdokument.

    Den kyliga klangen från tidig digitalteknik möter den varma analoga basgången som studsar upp och ner i oktaven.

    Lägg där till de knastriga åtta bitars samplingarna som det experimenteras friskt med här.

    Återigen - ett musikaliskt tidsdokument.

  9. Andreas 5 Jan 2008, 21:30

    Sjögge, hur många lördagskvällsgroggar har du sänkt nu?

  10. Sjögge 5 Jan 2008, 23:44

    Det blev kanske ett par wiskey för mycket där, men faktum är att jag har diggat Set me free (remotivate me) stenhårt. Jag förväntade mig inte den låten på en sämst-lista.

  11. Andreas 6 Jan 2008, 00:04

    Det blev definitivt ett par jävlar för mycket, då låten befiner sig på en “bäst lista”. Men men..I get the point! Cheers!! : D

Pingbacks & Trackbacks

Skriv en kommentar